Drömmar av rosenblad

I en småstad bodde en kvinna som tyckte om att samla på diverse saker. Ingen förstod varför hon inte kunde låta skräp vara.
Annika, som kvinnan hette bar på en mörk historia från hennes egen barndom.
Skräpet var en symbol för hennes smärta i själen.

Kläderna hon bar var stora och mörka, håret krusade sig och blicken var tom.
Kroppen var orkeslös.

Solens strålar störde Annika då hennes inre värld plågade henne dagligen.
Minnet från hennes barndom styrde henne, så hon inte kunde ta in vardagen som blev smärtsam då insikten om att hennes dröm inte blev av att få bli konstnär.

Annika blev tidigt sänd till Sverige från Kosovo. Hennes mammas död gjorde att mormodern, som fötts där kom och hämtade henne. Ingen i släkten i Sverige ville ta den lilla flickan till sig, som precis förlorat sin mamma och liv i Kosovo. Barnhemmet byttes hastigt ut mot en familj, som vanvårdade Annika så hon höll på att dö, för att sen hamna i ett jourhem där hon älskades för den hon var. Tyvärr skulle lyckan bli kort då barnhemsdörren skiljde den snälla kvinnan från Annika. Gråtandes låg hon på golvet utan att någon kom för att trösta tills tårarna slutade komma. Där dog Annika en stor bit.
Åren gick utan att lycka kom. Livet förstördes då hon flyttades från barnhemmet till ett hem mitt i skogen där en man satte Annika i arbete hela dagarna för att få mat och vatten.

Då Annika kom upp i vuxen ålder kastade mannen ut Annika så hon skulle dö.
Smutsig kom Annika till den småstad hon fick lägenhet i och lärde sig inte att livet var värt att bli lycklig i.
En dag sa en man hon mötte:
"Du är en vacker kvinna".
"Stick!" Skrek hon.
"Jag tycker du är vacker".
"Jag tror dig inte".
Mannen, som hette Anders fick henne att le lite. Han lät Annika vara den hon var, för han insåg att smärtan förlamade henne.

En dag kom en annan man in i Annikas liv som kom med rosor och drömmar utan mått.
Han fick henne att våga prata prata och det väckte Annikas dröm till liv.
Penslarna och en målarduk kom åter igen in i hennes liv och där målade hon rosenblad och drömmar.
Efter ytterligare några år mötte Annika en ny man som såg tavlorna och satte dem i sitt galleri med Annikas namn och foto på. Många såg tavlorna och kunde följa Annikas liv från Kosovo till galleriet och många älskade hennes konstnärliga karaktär.

Sophie

Mitt namn är Sophie Molander Skrivandet är idag en källa till mitt inre
Sophie är medlem sedan 2019 Sophie har 61 publicerade verk