Publicerat 24.11.2022
Kategori: Novell

Du är inte jag

“Vem är du?”
“Jag är du.”
“Hur är du jag om jag är jag?” frågar jag.
“Jag är den del av dig du aldrig låter komma fram bland folk”, svarar jag. “Jag är delen du håller gömd bakom en mask av normalitet. Jag är dina hemliga, dolda begär. Jag är det förbjudna, det fula, men jag är också det vackra.”
Orden förvirrar mig. De förvirrar oss.
Oss. Mig.
Samma sak kanske.
“Vad är denna plats?”
“Precis vad du vill att den ska vara.”
“Och vem är du?”
“Jag är fortfarande du, men du är inte jag.”
“Det går inte ihop.”
“Gör något det?”
Jag funderar över frågan.
“Egentligen inte. Men så, om du är jag men jag inte är du, vem är då jag egentligen?”
“Du är du, fast utan det som gör mig till mig. Du är mig som jag varit utan det som gör mig till mig. Du är jag, fast utan det förbjudna, utan det fula, men även utan det vackra.”
“Jag förstår inte.”
“Du är det de andra ser. Du är utsidan, ansiktet och orden. Jag är insidan, begären och tankarna.”
“Men hur är jag inte du om du är jag?”
“För i mig finns allt som är du, men i dig finns inget som är jag.”
“Jag förstår fortfarande inte.”
“Det förväntar jag mig inte att du ska göra.”
“Det där låter nedsättande.”
“Det är det inte. Inte egentligen. Du är skölden som skyddar mig, som skyddar det som är vi, det som är jag. Du skyddar mina hemligheter med ditt ansikte och dina tankar med dina ord.”
“Varför måste de skyddas?”
“För ingen skulle förstå dem ifall du yttrade dem.”
“Jag förstår fortfarande inte.”
“Precis.”