Publicerat
Kategori: Djur noveller

Edith vår omplaceringshund

Mail till mina förra ägare.
Hej Edith här!
Jag funderar på att starta en blogg om djurplågeri. Eftersom jag är rädd att min nya matte ska läsa detta ber jag er att radera detta direkt efter att ni läst det. Jag gör detsamma från min sida, vill inte att hon ska veta något om detta, då kanske vi ska gå två mil nästa gång.

Jag tror inte att hon är riktigt klok ibland. Jag vet inte vad jag har gjort henne för ont. Jag är söt, gullig och älskvärd, man kan bara älska mig.
Hon kallade på mig och jag sprang dit full av förväntan, vilken sorts godis skulle jag få? Nejdå, så blev det inte, hon tog fram en jacka till mig och koppel. Jaha, då ska vi gå på tur. Kanske en liten kort runda. Jag skyndar mig att kissa och bajsa, nu är jag redo för att gå hem och äta godis. Det är trots allt lördag. Icke sa nicke, vi åker iväg och den riktiga rundan börjar nu.

Jag var lycklig när jag bodde hos min förra familj. Jag var Drottningen som bestämde allt. Jag var lagom bortskämd (man kan aldrig bli för mycket) och hade alla lindade runt min tass. Jag trodde att det skulle bli så även här, det blev det inte. Nej, nej, här sliter de upp mig klockan 05:00, solen har inte ens vaknat. Matte har ett sånt piggt och otrevligt glatt morgonhumör.
-Nu ska vi ut och gå min lilla sötnos
Sötnos kan hon var själv. Det finns ingen normal som är ute och promenerar vid den tiden. Vi träffar aldrig någon, gatorna ligger öde och tomma. Hon kanske är folkskygg? Fast det ska inte gå ut över lilla försvarslösa mig...
Har jag tur går vi bara i en halvtimme, det har hänt. När vi kommer hem, då hoppas jag att idag blir det något riktigt gott i skålen. Kan tänka mig oxfilé, köttbuller eller bara falukorv.
Nejdå, där ligger det satans torrfodret igen. Hon säger att magen mår bra av det och att det innehåller allt jag behöver. Om det är så bra, då tycker jag att kärringen ska äta det själv... Jag såg nog när hon åt upp köttbullarna, tjockis är vad hon är.

Den riktiga rundan ja. Vi åker iväg till Borstahusen. Vi är tre bilar och sex stycken hundar som möter upp. Ur den ena bilen hoppar det ut en rottweiler, tror han väger minst 400 kilo. Svärt att avgöra. Ur den andra bilen studsar det ut något ljustbrunt, visar sig vara en cocopoo, vad det nu är för något. Trodde det tog slut där. Långt ifrån, det hoppar ut två svarta monster, cockerspaniels och sist men inte minst ytterligare en rottweiler. Han var stor som ett hus. Dom sa att han är snäll. Jag vet nog!

Jag tyckte om den stores husse, han hade jättegodisar mums. Tog lång tid att tugga! Nu började rundan. Vi gick och vi gick och vi gick...ni fattar.
Till slut kom vi fram till ett hundhäng. Vem tror dom orkar leka n? Alla utom jag for in där, jag ville hem. När alla lekt klart, då gick vi igen. Det var lika långt tillbaka. När vi 17 timmar senare äntligen kommit tillbaka till bilen hoppade jag in och la mig. Då var det fruktstund. Tjockisen åt mer på bananen än vad jag fick. Tror hon är av släktet gam.

Annars så trivs jag ganska bra. Jag får sova i sängen och får mycket kel och motion.

Blöt puss från Edith

Pst Edith här igen!
Jag fick lägga ner min blogg om djurplågeri. Det är tydligen ok att utsätta sin hund för onödigt mycket kel, långa promenader och näringsrik mat.

Skriven av: Malin Svensson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Inga-Britt IB Gustafsson

Jag heter Inga-Britt IB Gustafsson, författare och konstnär. Känslor är något som ligger mig varmt om hjärtat, speciellt de negativa, eftersom många flyr från dessa. Genom livskriser växer vi…

Inga-Britt IB Gustafsson

På andra plats denna veckan: Gabriel Andersson