Eldorado

Eldorado

Passionen för livet, för minnen, för allting som berör oss.
Stiltje rådde, jag blickade erfaret ut över havet och kände en isande, djupt begravd, smärta. Jag trodde inte minnen kunde åsamka en sådan hemsk smärta. Det är ju abstrakt, inte fysiskt, avlägset, men minnet fanns där som ett djupt fastkillat ankare med en tunn björntråd löpandes upp till ytan. Jag tänkte försiktigt att tiden löser alla problem, om det ännu kändes, just nu, att inget vill agera min ensliga enkla väg. Dock visste jag att självömkan är att gräva sin egen lilla grav innan sin tids slutskede.
“inget är tänkt att vara enkelt” sa någon.
Jag reppolerade “nä” innan någon mer hann yttrycka sig. Samlingen av människor förstod att inte säga mer utan stod i tysto och grumlade om livets nyckfullhet. Jag gick min väg. Jag ville vara i min ensamhet, kanske finna en väg, ett sätt att vara utan känna smärta. Men jag visste, jag visste. Inget försvinner, allt är kvar, minnen, människor, världen, min värld.
Kanske jag inte klarar ut detta utan hjälp, detta kanske står över min förmåga, över min vilja att leva. En insikt dök upp ur intet och talade om för mig att acceptera är förlust.
Jag minns dessa tankar och kan stundom erinra mig smärtan jag då kände. Inget var då enkelt, allting blev en utdragen process. Allting jag gjorde kändes tomt, det enda jag hade var minnen av en svunnen tid som aldrig skulle komma åter. Och det var just den tanken som gjorde mitt dåliga liv.
Men det är det glömda förflutna, jag lever i framtiden nu och den är alltid ny och outforskad. Kanske var det viljan att alltid vilja lära mig nya saker som skapade en okrossbar livsvilja.
I mitt nuvarande jobb som artikelförfattare till resetidningar, som jag verkligen gillar, har jag åter funnit den livsglädje som jag i många år sakna. Ett jobb som kanske hämmar den tankar och minnen jag finner i en existens i Sverige, jag blir aldrig påmind om den tragedi jag har upplevt och så vill jag att det skall förbli. Emellanåt kanske jag känner en vids rädsla för närhet och tillgivenhet till andra människor men det skall vara ett förtroende som byggs med tiden.

Skriven av: Rickard Anderberg