Email till henne

Sorligt sorgligt, det är vad mitt liv är. Ett dystert helvete vars händer kramar sönder mig. Det skulle ju vara du som gjorde det. Det skulle ju vara du som kramade ur mig all min kärlek, fångade den och älskade mig. Men nu sitter jag här, så sorglig och ensam. All min kärlek har jag gömt längst in i mitt hjärta, i ett rum lika vitt som molnen på himlen och snön på taken. Där finns inga stolar och inga bord. Bara en mjuk kudde där den riktiga kärleken ska ta plats. Jag vet att du var med och byggde detta rum, la grunden till det enda lugna, trygga som nu finns kvar att glädjas åt i mina tankar.
Jag är så sorglig att jag sitter här och skriver till en person på andra sidan jordklotet. En människa jag aldrig träffat, aldrig tagit på och aldrig älskat. En främling som kan vara vem som helst, men som känns som den bästa vännen. I mina drömmar möter du mig med öppen famn. I mina tankar kysser jag dej passionerat, men i verkliga livet är du bara bokstäver på en skärm.
När får jag vara hjälten i sagorna. Dansa på slottet och slåss för rättvisan? Vi kan leka att du är ledsen och jag är glad. Jag ska trösta dig och låta dina färger förvandla min vardag. Smeka ditt hår och fläta den vackraste flätan människan någonsin skådat.
Jag är inte glad, jag kan inte trösta, jag kan inte förvandla min vardag och jag kan inte fläta, men tillsammans med dig känns det som om jag skapar underverk.
Jag är så sorglig att jag inte vet om jag menar vad jag skriver. Kanske känner jag så här för att det ännu en gång varit en värdelös fredag. Kanske känner jag så här för att jag vill tycka synd om mig själv, eller så är det kanske så att jag inte vill erkänna att jag känner så här för att detta är verkligheten? Nu känns det rätt, men imorgon vet man aldrig.
Jag är en sökare. Eller så hoppas jag att jag är en. Jag har alltid varit på jakt efter det som känns rätt. Kan aldrig sitta still, kan aldrig vara tyst men om det händer så skriker jag inombords. Jag spelar så många roller här i livet. En tuff, en rolig, en lugn och en riktig. Den riktiga rollen är ett mysterium. Om inte olösligt så mycket komplicerat, men jag tror att en viktig del av svaret just nu läser detta mail.
Den stora frågan är om jag någonsin kommer att lyckas med något. Jag vill så mycket. Kan aldrig bli riktigt bra på något. Jag är en halvbra fotbollsspelare, en halvbra golfspelare, en halvbra romantiker, en halvbra kompis, en halvbra elev men bara en halv människa. Den andra halvan finns där någonstans, men det är suddig och jag behöver hjälp och leta.
Jag kommer att tänka på Shakespeare, en av våran tids största poeter och romantiker. Hans välkända ord ”Att vara eller inte vara…”, får mig bara att bli ännu argare och ledsen. Just nu är jag ingenting. Bara en sorlig kille som skriver mail till en person på andra sidan jordklotet. En människa jag träffar, luktar på och älskar varje dag. Men bara i mina drömmar. Du är inte längre vem som helst. Du är prinsessan i min saga, min enda vän och sista räddning. Jag hoppas att den som berättar denna saga framför en lägereld om hundra år kan avsluta med orden ”Och så levde dom lyckliga i alla sina dagar”, men varför skulle denna saga bli känd? Jag är ju bara en sorglig kille som precis haft en dålig dag.
Jag vet att du gillar när jag avslutar med ett citat, och detta mail är inget undantag.

”Om dina svårigheter kan övervinnas, varför bekymra dig?
Om de inte kan övervinnas, varför bekymra dig?”

När jag tänker efter har du aldrig skrivit att du uppskattar mina citat, men vad spelar det för roll?

// Björne

Skriven av: Björn Henriksson