Publicerat
Kategori: Novell

En annan väg.

En annan väg.
Skriven av; Tamnara Mäntyniemi 11 år.
Till: Alla som gillar att läsa noveller!
Det här är en: Bladning av novell och dikter...
Som handlar om: Rosalina – Rosie.
Det var en vacker Oktober morgon och löven föll ner från träden, jag satt och suckade för mig själv och lyfte ansiktet mot himelen.
'' Jag saknar dig mamma, '' sa jag för mig själv.
Klockan var en kvar över ett och om fyrtiofem minuter skulle klockan bli två och jag skulle äntligen få gå in i den vita byggnaden. In i värmen. Ty, denna höstmorgon kanske är vacker, men den är bra mycket kall också.
Jag bodde i en liten stuga nere vid diket tillsammans med några andra flickor: Julia, Alex, Mia och San -
dra, och deras mammor. Och Alex kusin Belinda och hennes lillebror Sam.
Det var en liten stuga och de fick alla plats med nöd och näppe.
Om nätterna fick de sova på de hårda golven... På sommaren gick det an men på Vintern var det hemskt... Sanningen var att vi var fattiga, alltigenom fattiga.
Jag stirrade ner i en vattenpöl och såg mitt ansikte... Sedan såg jag ett annat ansikte och flämtade till.
Ett ganska välbekant ansikte med rödbrunt hår, ljusa, bruna ögon och fyllig mun. Blicken i ögonen var mjuk och graciös. Det var inte min mamma, och inte heller jag.
'' Tjena Rosie, '' sa ansiktet i pölen.
Mitt hjärta började bluta och jag spärrade förskräckt upp ögonen och ryggade tillbaka.
Sedan slöt jag ögonen.
Det är hungern... Hungern får mig att se konstiga saker.
Hon grävde ner sina stela, kalla fingrar i sin ficka och flämtade till.
Ansiktet var kvar och stirrade genomträngande på henne...
'' V – vad nu då, '' stammade jag och såg förvirrat ner på ansiktet.
Det var ett vackert ansikte...
Jag skrek förskräckt till när ansiktet plötsligt inte fanns i pölen utan framför mig. Hon var vacker, kvinnan som ansiktet tillhörde. Men inte verklig, det kunde jag känna.
Och jag hade också sett fel. Hennes hår var blont och det mjukaste hår jag någonsin sett. Eller var det så ljust brunt att det bara såg blont ut? Det var lockigt, en blandning av korkskruvslockar och vanlgit lockigt hår... Ögonen var så ljusa att de såg blåa ut... Jag blinkade förvirrat.
Spelade bara hungern eller vinden mig ett spratt? Eller var jag kanske färgblind?
Flickan såg inte ut att vara en dag över sexton åt. Hon var lång och smal, nästan lite mager, och hade en rak näsa och ett vackert leende. Jag hade aldrig sett någon som var så vacker.
'' Tjenare, Rosie, '' sa flickan. '' Jag heter Shannon. Du känenr visst inte igen mig, jag minns knappt dig, jag var ju bara barnet när vi till sist möttes? ''
Jag stirrade på henne, inte kunde hon väl vara livs levande?
'' Hälsa din mamma från mig, '' sa flickan. '' Och säg åt syrran att inte vara för hård mot dig, du är ett vackert barn... Jag minns att jag var glad över att få en systerdotter. ''
'' V.. Va? '' Jag kunde knappt slita blicken från flickan. Hon skrattade.
'' Jaa, som jag trodde... Har inte din mamma visat en endaste bild på mig? Vi som var så goda syst -
rar! ''
'' Systrar? '' ekade jag och såg tomt på henne. '' V – vad menar du med det? ''
Flickan fnös.
'' Har gammal är du egentligen? Sju? '' Så log hon igen. '' Jag är din moster... ''
'' Va? '' sa jag dumt.
'' Är det det enda du kan säga? '' sa hon med ett leende. '' Jag heter Shannon Clovers, syster till Ginger Clover, din mamma. Jag är Rosie Mashies moster... Visserligen finns jag inte mer... ''
'' Va? '' sa jag.
Kanske borde jag säga någonting annat, tänkte jag sedan för mig själv.
'' Men... Hur kunde ditt ansikte vara i vattenpölet nyss? ''
Flickan fnissade.
'' Snälla vännen... Jag finns inte längre. Jag gick bort för bra många år sen två dagar efter att du fyllde två, för ungefär tio år sedan... Jag var sjutton år när jag dog... Vi fyullde år med sex dagars mellanrum. Jag heter Shannon om du inte redan fick klart för dig... Jag... Är här för att ge dig tre önskningar. Vad säger du om det? ''
Först gapade ajg dumt, sedan skakade jag på huvudet.
'' Jag tror inte på sånt längre, '' sa jag.
Shannon skakade på huvudet.
'' Bäst du börjar att tro på det nu, '' sa Shannon. '' Annars du kanske blir galen över händelserna som kommer att hända... Säg mig en sak, om jag kom från de döda, vilket kanske i dina ögon är omöjligt, så borde det finnas tre önskningar också. ''
Jag stirrade först på henne. Sedan började fnissa. Hysteriskt.
'' Börja bara önska något, '' sa Shannon med ett litet spår av irritation.
Jag nickade, och tänkte...
Först ville jag önska att jag var rik, men jag kunde inte förmå mig att säga det. I stället sa jag:
'' Jag önskar att alla i hela världen alltid ska ha mat, kläder och andra tillbehör alltid... Varje gång de behöver det... ''
'' Ska bli. Nästa önskan? ''
Jag funderade ett tag, sedan sa jag smått tveksamt:
'' Att alla som sitter i rullstol eller har en sjukdom eller något annat dratiskt ska bli alldeles friska! ''
'' Jaa, '' sa Shannon. '' Den sista önskningen då? Du har en chans att önska något för dig! ''
Jag tnkte ett tag. Det lät så jäkla lockande!
'' Jag önskar... Att alla som känner smärta inte ska göra det längre och att alla ska ha rikedomar... ''
'' O – key, ' 'sa Shannon. '' Nu måste jag gå... Men du, det var roligt att träffa dig, systerdotter, du har ett stort hjärta och du har Clovers blod i dig. Det märks. ''
Sedan försvann hon och när jag sedan klockan fyra sprang hem till mamma blev jag allt förvånad.
Allas ansikten vändes mot mig och log.
'' Inte vet vi vad du har gjort, '' sa Alex mamma. '' Men i hör här:
'' Er smärta ska gå bort,
ni ska bli av en annan sort,
ni ska bli lyckliga, ni ska bli rika,
ni ska bli vackra, ni ska bli lika,
alla sår som behövts läkas,
är redan läkta.
Ni har Rosie att tacka det för,
och hennes hjärta, se och hör:
Tacka henne, tack vare henne ska ni aldrig lida. Aldirg mer. ''
'' Det är udnertecknat med Shannon, '' sa Alex.
Belinda nickade, hon satt i rullstol.
'' Rosie... '' började hon och med ens snubblade hon ur dfrån rullstolen.
Alla började skrika i munnen på varandra och kyndade sig fram, men till allas förvåning ställde Belin -
da sig upp alldeles själv, och hon kunde gå!
'' Jisses, om detta är en dröm så vill jag aldrig vakna, '' sa Belinda och såg sig förskräckt omkring.
'' Men här är ju ett kuvert, '' sa Sandras mamma. '' Vart kom den ifrån? ''
Och inför allas stirrande ögon tog Sandras mamma fram en tusenlapp.
Hon såg väldigt häpen ut.
'' Ett till brev, '' sa hon matt och började läsa upp:
'' Detta är rikedom, allt är till er,
ni ska aldrig fattigdom känna mer,
en av er önskade, rikedom åt alla,
och nu kan ni belåtet en glädjesång tralla,
för om man önskar för alla på denna jord,
då menar man ju också sig själv, för jag,
ni, och du, Rosie, hör till alla här,
och därför ska alla få glädje, också dem som sorgen bär.
Tack vare hjältinnan, Rosalina Clover,
så ska er smärta från och med nu vara... Over!
// Shannon //
'' Vem är denna Shannon? '' sa Sandra och tittade på lappen.
Jag såg att mamma ryckte till och undrade om inte Shannon talat sanning när hon sagt att hon var min mammas syster.
'' Här är ett till kuvert, '' sa Mias mamma och fiskade upp... En tusenlapp och två hundralappar. '' En hälsning finns med även här. Hör:
'' Vattnet rinner och om den försvinner,
dyker den upp igen, kanske inte nu, men sen,
lycka ska vandra till denna familj, jag lovar
er lycka och vad ni ska tycka,
alla sår som öppnat sig, ska läkas ska ni se,
nu kan tårar sluta droppa och alla kan börja le.
Denna önskan önskade en väldigt viktig tjej,
hon heter Rosie och hon är en väldigt söt grej.
// Shannon //
Sedan hittade Alex ett kuvert med fyra tusenlapar. Även där fanns en dikt.
Alla som någonsin känt sig utanför ska aldrig känna igen den känslan mer,
alla som någonsin blivit mobbade, ska aldrig mera tryckas ner,
alla kommer knyta vänskapsband, jag lovar det,
och mig kan du lita på, och Rosie med.
Allt kommer gå bättre, hädanefter, tack vare Rosie, flickan som står bredvid er,
och allt lidande ska vara borta, så for ni vänskap till andra ger!
// Shannon //
Sedan hittade Julias mamma ett kuvert med en tiotusenlapp. Hon vecklade lyckligt
ut lappen och hittade en till dikt;
Cancer och borta, flunssan likaså, nu kan ni vara friska för en lång stund,
men glöm inte att ändå ta hand om er, för detta gäller kanske bara i år,
om ni missköter er så kanske ni kommer ångra er, men allt lidande är nu borta.
Det lovar jag er!
// Shannon //
Så hittade mamma ett kuvert med en miljon. Och en dikt, förstås.
'' Älskade syster, förtrollande vän,
du är så snäll och ändå ett men,
var snäll mot din flicka, hon är en gåva från gud,
snällare, udnerbarare flicka kommer ni aldrig hitta.
Hon satte stopp för lidande och tänkte på andra människor
för sig sig själv,
och jag älskar henne precis som jag älskar er...
Jag har rest bortom horisonten och vi kommer aldrig att ses mer,
men jag kommer ändå finnas med dig för alltid, du kanske kan se hur jag ler?
Älskar dig, syrran, älskar dig, tjejen,
men nu ska jag få slut på denna dikt – grejen!
// Shannon //.

Skriven av: TamaraM

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Piraya73

En kvinna mitt i livet som lever med psykisk ohälsa. Har så länge jag kan minnas använt skrivandet som min terapi. Varje fredag kommer jag även att publicera mina fredagstankar, där jag bollar mina…

Piraya73

På andra plats denna veckan: Fredrik Trulsson