En dag gick jag till terapeuten

En dag gick jag till terapeuten.

-Vadå trött inombords.
Hon satt med en beige tröja och ett par stentvättade jeans och frågade mej om min tillvaro!
Det skulle väll hon bara skita i. eller, fan, jag hade ju just pyntat en mindre förmögenhet för att hon skulle
ställa närgågna och personliga, nästan lite suspekta frågor. Det var ju hon som skulle laga en trasig, söndersliten,
barnslig och tvär skalle. Som på sistone inte bara hade droppat serotonin nivån till nära noll. utan en som även
hotat ta livet avsin bärare.

Såledeles.
Där satt jag i en rätt olustig situation i en lika olustig soffa och bara ville hem. eller ville jag verkligen det.
Jag ryggade plötsligt tillbaka av tanken av att där behöva konfronteras med min egen misär.
En veckas disk, en enorm tvätthög med alvarliga logistik fel, skitiga golv och smutsiga lakan.
Jag hade under ett sex månaders tid varit riktigt duktig med städningen, nästan lite pedantisk och efter
ytterligare ett halvår rent manisk. Tanken var att om man bara sköter sig, äter tre mål mat per dag,
bäddar sängen och tvättar i tid så mår man bra.
Men jag mådde inte bra, jag mådde skitdåligt. Som om hjulet snurrade men hamstern var död.
Jag hade försökt det mesta men det verkade bara vara alkohol i grövre koncentrationer som fick fart på hamstern.
Men vem fan vill bli alkis bara för att man mår kasst? Inte jag iallafall.
Känslan av att livet hade tappat sin charm när man var drygt tjugo var bara den tillräcklig för att man skulle börja snegla ner för balkongen.
Allt detta resulterar i en oövervinnlig trötthet som resulterar i att man changserar sakta och säkert.
Diskhögen växer, garderoben är i smuttstvätten, golvet ser ut som ett stampat jordgolv och killen som bor skiten
börjar ta färg av omgivningen och vice versa.



-Va?.
-Vad menar du med trött inombords?
Det var ett jävla tjat, jag ska svara kossa.
- Jo jag menar det att jag liksom inte pallar att ta mig för nåt`
Hon tittade på mej ett tag och svarade:
-Det e ganska vanligt att man känner så under vintermörkret. det bästa är att sova lite mer och äta rätt.
Äta rätt, sova! Jag ville bara strypa den dumma kossan och gräva ner kadavret i dungen bakom busskuren.
-Ja,jo det e väl det. Men det känns som om det är något mer, något djupare.
Jag reste mig upp och gick hastigt mot dörren det kändes som om jag skulle kräkas.
Hon undrade varför jag skulle gå nu, men jag bara mumlade något om att hinna med tricken.
När jag kom ut på gatan ställde jag mig och spydde i en soptunna och gick sakta hem i ett januariruggigt stockholm.

Skriven av: Björn k.