En dag på gården

Försöker skriva och har just kommit igång när några killar kommer och skall göra fint på gården. Dom börjar kratta och tar bort ogräs i gruset runt mig. Jag frågar om jag sitter i vägen, men det är okej säger dom. Så kommer Ellens mamma alltid glad och gullig och vi pratar en stund om barn och att hjälpa till hemma. Hennes tjejer är så duktiga och började tvätta sina egna kläder när dom var bara tio år och nu skall lilla Ellen också lära sig. Bra tycker jag att alla hjälps åt.
Phu låtsas inte se ett av de största egot som knappt andas när hon pratar och fortsätter skriva utan att titta upp. Då hör jag henne säga när hon går förbi.
"Jasså, har du också förlorat dig i datorns värld."
Orkar inte ens svara och vad svarar man på sånt. Längtar bort där jag får vara ifred från just såna kommentarer. En kommer och lånar en stol och visst går det bra, jag behöver bara en. Katten Sonja som skrikit efter en hane hela sommaren ligger i gruset och fräser. Så ser jag en svart katt en bit ifrån som sitter stilla och bara stirrar tillbaka.

Några diskuterar färgen på golvet som dom skall måla, ja jag hör allt fast jag skriver och memorerar i hjärnan. Kom på att jag målade mitt golv i köket ljusgrått med en burk väggfärg som jag hittade på vinden. Tänkte att, strunt samma vägg eller golv det går säkert. Visst det blev jättefint, men varenda sommar när fötterna är mer eller mindre svarta under, så blir golvet framför diskhon och även där kaffemaskinen full av svarta fötter. Jag har undrat hur smutsiga fötter jag egentligen har, men fick sen reda på att väggfärg är mjuk och suger åt sig allt. Får väl ta och måla över en gång med golvfärg eller så struntar jag i det och ser till att svarta fötterna är borta när och om jag flyttar.

Nu kom lilla damen med rollatorn och sätter sig för nära och vill säkert prata. Orkar inte höra mer om hennes släktingar som jag lyssnade på varje sommar i fem års tid, utan att hon en enda gång frågade något om mig. Ja, jag har alldeles för långt tålamod ibland. Phu, dags att gå in för nu har en till kommit och satt sig bredvid henne, men blir kvar. Nu är det ont i tårna och man kan bli rånad och snart kan man inte gå ut överhuvudtaget.
"Det är så mycket utländska människor här nu för tiden. En stod och precis som om han väntade på mig och skulle in i porten och sa att han glömt koden." " säger den ena.
Sen diskuterar dom mobiler och den ena har sin laddad hemma, men glömmer alltid att ta den med sig.
"Bankerna är sämre och fy katten vad samhället har blivit mycket sämre nu för tiden" säger den andra.
"Jag har tröttnat på att gå och handla för folk springer som myror överallt och för det mesta är jag inte hungrig heller."

Så fortsätter det, sommaren har varit för varm och nu är det snart vinter och det är väl lika bra tycker en och den andra håller med. Ingen lyssnar på vad den andra säger. Nu jämför man storleken på rollatorerna och strider om vem som har den bredaste och jag ser ingen skillnad. Den ena får hjälp av alla människor människor på stan, medan den andra aldrig får någon hjälp och jag tänker att ; Det beror nog på din attityd
Det doftar gott hos dom som lånade stolen och jag blir riktigt hungrig. Kom på att jag glömde smöret i mina kokta ägg med lök och lite ansjovis, för då brukar jag inte bli hungrig förrän vid sex tiden. Bra det där med Lchf bara man inte glömmer smöret.

Dags att flytta mig till min hörna i valvet så jag kan skriva ifred. I dag har jag iallafall fått ner några rader innan alla dök upp som jag inte kan låta bli att lyssna på och lyssnar gör jag överallt. Längtar till landet och fågelsång, bäckars brus och härlig blomdoft. En och annan ko är mysigt och gärna hästar, ja alla djur är välkomna i min närhet men folk som snattrar vill jag inte ha för nära och för ofta
Phu nu är det för mycket gnäll här bredvid och min energi håller på att sina. Tar min dator och mobilen och flyr. En granne som har sin mamma med sig presenterar mig som "sin grannfru". Jo jag tackar.

Så kommer den gulliga salsatjejen och berättar strålande om killen som bor i Frankrike, men kommer hit nästa vecka. Hon är glad och pigg, bra på att lyssna och bry sig och alltid roligt att prata med. Damen med skällande hunden går förbi och jag undrar var den andra är, eftersom hon har två och jag har bara sett en den senaste tiden. Nu är den tyst och kanske inte gillade sin kompis, eller det är hennes mamma kom jag på nu.
Den lilla farbrorn som går till puben varje dag klockan fem ser jag när jag är på väg på cykeln för att handla. Han går med raska bestämda steg över gatan. Jag ropar och vinkar och han vinkar tillbaka. Jag ser att han är nyklippt och fin
Det har blivit mycket sittande på gården så det är dags för lite äventyr utanför känner jag

Gunilla Eddeborn

Status: Guld författare

Gunilla Eddeborn heter jag bor på Södermalm i Stockholm och är både farmor och mormor. Jag älskar att skriva och mest från hjärtat och har ca 800 texter. Har fått ca 120 tonsatta av Melin och Jerndal och finns på Youtube och Reverbnation och 5 noveller utgivna. Det är ett behov hos mig att skriva när hjärtat svämmar över. Är naturlig, öppen, rak, humoristisk och ärlig. Säger alltid vad jag tycker och tänker, men talar framförallt om vad jag känner.
Gunilla Eddeborn är medlem sedan 2015 Gunilla Eddeborn har 245 publicerade verk