Publicerat
Kategori: Relationer noveller

En del av mig

En del av mig kan ändå förstå dig. Jag älskar mina stödstrumpor, mina fem år gamla jeans och den noppiga blå tröjan med en liten blomma på, en röd ros. Jag fick den av dig. För att jag älskar rosor. Du tycker att jag ska slänga den.

Hon är yngre, betydligt yngre, snyggare, smalare, har mycket mer energi än mig och massor av tid för dig.

Jag har blivit tjock. Trodde aldrig det om mig själv faktiskt. Att jag kunde bli det. Jag, som tittat hånfullt på tjockisar på McDonalds. Jag är en av dem nu.

Det är sällan jag orkar ha sex. Jag känner mig kåt ibland, det är inte det, men när jag nattat barnen är jag helt slut. Ser vi en film somnar jag i soffan. Du väcker mig genom att skaka mig hårt.

Mitt hår är gråsprängt, torrt och slitet, mina ben håriga. Mitt venusberg ska vi inte ens gå in på och det vill du heller inte gå ner på, längre.

Väggklockans högljudda tickande gör mig galen. Snart är klockan sju. Middagen är för länge sedan lagad, uppäten och undanplockad. Barnen nybadade. Jag sluter ögonen. Andas in genom näsan och ut genom munnen några gånger. Du skulle bara veta hur ofta jag fastnat här i köket de senaste månaderna, stirrandes på den jävla klockan. Varför vet jag inte. Jag vet var du är men aldrig när du kommer hem. Det spelar egentligen ingen roll. Ändå sitter jag här.

I telefonen ikväll påstod du att du var på väg till badhuset. Du målade upp en härlig bild om hur skönt det skulle bli. Några längder i poolen sedan in i bastun. Det behövde du, det är så mycket på jobbet nu. Du ljuger bra ändå, det måste jag ge dig.

Du var nog hos Linn ganska tidigt. Det är trots allt inte långt dit. Jag har själv kört den vägen många gånger för att skjutsa hem henne.

Huset är fint. Men det måste ändå kännas lite märkligt när du går in i hennes föräldrahem. Eller får det dig att känna dig ung. Som en tonårspojke som fått reda på att flickvännen har ff.

Det var jag som föreslog att vi skulle skaffa barnvakt. Jag var trött ända in i märgen. Jag behövde avlastning, egentid. Vi behövde tid tillsammans, du och jag.

Det var viktigt för mig att det skulle kännas helt rätt. Du var inte alls intresserad av att vara med på intervjuerna.

Efter fem tjejer hittade jag henne. Hon var lite äldre, 24 år. Lite mognare än de övriga och gav ett seriöst intryck. Enda minuset var att hon saknade körkort men spårvagnen gick nästan utanför hennes dörr och då skulle hon kunna promenera och hämta barnen på förskolan och sedan var det bara en kvarts promenad hem till oss. Barnen var alldeles för bortskämda med att åka bil eller vagn så det skulle bara bli bra för dem att röra sig mer.

Barnen tyckte om Linn från första stund. Det kändes helt underbart. Jag kunde gå och handla, ensam, både mat och nöjesshopping. Strosa på stan. Komma hem sent en vanlig torsdagseftermiddag. Linn kunde laga enkla rätter åt barnen eller värma rester i micron. Någon gång var jag på bio med en väninna. Jag kunde andas igen, det var en sådan härlig frihetskänsla.

Du och jag gjorde aldrig något tillsammans. Jag hade velat det. IKEA kanske eller en mysig restaurang. Vars ett glas vin. Ett hotellrum, bara för en natt? Men det är klart, jag hade väl somnat i den härliga hotellsängen, som en stock. Du hade alltid undanflykter trots att Linn satt barnvakt ofta. Hon behövde pengarna till att skaffa körkort och jag hade fått känna på friheten det innebar att inte hämta barn varje dag, laga mat och försöka få barnen att hålla sams, jag tänkte inte för något i världen avstå från mitt nya liv.

En fredagseftermiddag hade jag bestämt att jag och barnen skulle gå till Kulturen och deras Pippiutställning. Jag hade bett Linn hämta barnen tidigt och ge dem ett rejält mellanmål. När jag svängde in på uppfarten såg jag till min förvåning i backspegeln att vår nyinköpta Tesla parkerades på gatan utanför.

Du gick sakta fram till mig över den nylagda gången, singeln knarrande under dina skor. Det var en sådan ovan situation att jag nog inte ens hälsade utan bara…:

”Vad gör du hemma så här tidigt?”

Du masserade ena tinningen med handen och såg besvärad ut.

”Alvedon finns i köksskåpet. Ta två annars hjälper det inte. Jag ska bara skjutsa Linn sen åker jag och barnen till Kulturen.”

”Just det. Men då kan jag skjutsa henne. Så slipper du ta omvägen dit.”

Det var ett snällt tanke, men samtidigt. Kanske började du bli sjuk?

”Tack men gå du och lägg dig istället. Passa på att vila medan vi är borta.”

Jag lade handen på din axel. Ryggade du tillbaka lite?

”Nej, det är lugnt. Det går snabbt. Jag tar tabletter, kör Linn och vilar sedan.”

Barnen blev överlyckliga när vi båda gick in genom dörren tillsammans.

”Åh, ska du också med pappa?” Tim hoppade upp och ner av glädje och Aida sprang och fram och ville upp i din famn.

”Jag har huvudvärk och behöver vila.” Du släppte tvärt ner Aida på golvet.

Jag såg besvikelsen i deras ögon. De följde dig med blicken när du snabbt gick mot sovrummet.

När jag tänker tillbaka var Linn ovanligt vacker den dagen i sin korta tajta klänning. Håret var utsläppt och hade hon inte lite mer smink än vanligt?

Vi var riktigt trötta när vi kom hem. Barnen gled ner i soffan. Efter att ha satt på Disneyplay och stuckit till dem vars en banan kändes det ok att smyga in i sovrummet och ligga en stund bredvid dig och vila innan jag började på maten. Jag behövde få känna din kropp mot min. När du inte mådde riktigt bra kunde du ibland låta mig komma nära. Du var inte där. Du satt såklart inne på kontoret. Typiskt dig att inte ta det lugnt fast du borde.

Då lade jag märke till det. Örhänget, en stor silverring låg på sängen och var nästan på väg att ramla ner på golvet. Jag stelnade till. En kort stund satt jag på den välbäddade sängen och stirrade på det. Tusen tankar for runt i huvudet. Jag kände mig illamående av de inre bilder som dök upp. Jag tog upp smycket, ignorerade tårarna som brände i ögonen, svalde, reste mig upp, knöt handen hårt och gick med bestämda steg mot kontoret.

Strax utanför de mahognyfärgade dörrarna stannade jag till. Lyssnade. Ett högt hjärtligt skratt ekade därinne ifrån. Jag minns inte när jag hörde dig skratta sist. Du pratade i telefon. Jag förstod direkt med vem. Luften gick ur mig.

Skåpsdörren under vasken knarrade när jag försiktigt öppnade den. Jag höll handen över soptunnan några sekunder sedan lät jag örhänget falla.

Jag är en skrivande människa. Älskar ord!!!
Jeanette är medlem sedan 2016 Jeanette har 1 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren