EN FALSK PERSON STOD MIG NÄRMARE ÄN MIN PAPPA

PROLOG:

-Vad är felet med dig?!!! Är du inte klok eller?!
Jag knuffade in Ville mot marken och hoppade på honom.
-Hur kunde du?!!Hur kunde du ljuga för mig, din allra bästa kompis!! Min röst kom ut som ett högt viskande.
-Du tillhör mig. Jag ska vara den enda för dig. Du ska inte ha andra människor runt dig. Jag är ditt enda hopp, sa Ville.
Jag greppade tag om hans krage och började slå knytnävarna mot hans ansikte. Hans vackra ljusa ansikte hade nu röda fläckar från mina slag. Hans skjorta var skrynklig av mitt hårda grepp. Jag såg in i hans djupa mörka ögon. Han tittade bort. Han gjorde inge motstånd.
-Din giriga idiot! Jag hatar dig! Jag fortsatte slå honom. Men han visade inga tecken på ånger eller förlåtelse. Jag tog tag i hans hår och började dra i det. Hans platta bruna hår var nu rufsigt och mina händer hade flera hårstrån.
-Hallå, ni där! Vad är det som försiggår här?
Det var vaktmästarens röst. Jag hade varit så arg att jag helt glömt bort att vi var på skolgården. Jag kollade mig omkring. Skolgården var nu fylld av nyfikna elever. Alla blickar kollade på oss. Deras blickar var fyllda av avsky.
-Gå av honom genast. Vad håller ni på med! Vill ni att jag ringer hem till era föräldrar eller? Klockan är ju halv 5 för guds skull. Gå hem nu med desamma.
Jag gick bort från Ville, tog tag i väskan och sprang hemåt. Jag kände hur alla blickar följde mig. Det hade redan blivit skymning. Himlens orangea nyanser fick mig må ännu sämre. Varför hände det här en sån här vacker dag.
Jag kände hur tårarna rann ner för kinderna. Det kändes som om mitt hjärta höll på slitas ut ur mitt bröst. Den här killen var inte den Ville jag känt hela mitt liv. Det är en helt annan person.
Varför spred Ville såna rykten om mig? Hur kunde han göra nåt så hemskt? Den snälla och duktiga Ville som jag känt skulle aldrig göra så.
Män ändå springer jag här med klumpen i halsen, helt medveten om att det är Ville. Ville är den som förstörde mitt liv. Ville är den som startade allt.

3 VECKOR SEDAN:
-Vart är du? Vi börjar snart. Om du inte skyndar dig så missar vi uppropningen, skrev jag.
Jag kollade på klockan. 8:14 visade den. Jag kollade stressat på telefonen. Inga nya meddelanden. När skulle han komma?
Elever från alla klasser syntes till. Det här är sista året här, tänkte jag. Många var glada över att få se deras vänner igen efter den långa sommaren. Jag undrar om Ville har förändrats, undrade jag när jag plötsligt kände en arm nudda min axel. Jag vände mig hastigt om.
- Alex, förlåt att jag är sen, sa en ljus och krasslig röst.
Det var Ville. Han log. Hans rufsiga hår var ett tecken på att han förmodligen försov sig. Jag log mot honom.
-Du är här nu så skynda dig. Vi kan inte komma försent den första skoldagen, sa jag blygsamt.
Vi skyndade oss genom skolgården. Den var fylld med glada och spända stämningar. Höstens färgglada löv blåste åt alla håll. Det här var en perfekt start på det nya skolåret.
-Vilken klass hamnade du i? frågade jag nyfiket.
-9E, du då?
-B, svarade jag. På ett sätt är det bra att du och jag inte hamnade i samma klass, sa jag lite sorgset. Nu kan jag skaffa andra vänner än dig.
-Jag ville ändå hamna i samma klass som dig, sa Ville.
Jag märkte på direkt att han började bli orolig. Jag tog tag om hans kinder.
-Lyssna nu, Vi kommer fortfarande vara bästa vänner även om vi hamnar i samma klass. Vi kan till och med umgås efter skolan om du vill, sa jag uppmuntrande.
-Ok då, svarade Ville blygsamt.
Jag log lite för mig själv. Jag hade alltid tyck om Ville för hans blyghet. Han var rätt så populär i skolan på grund av hans utseende och bakgrund.
-Min lektion börjar snart så jag går nu. Var försiktig och hamna inte i trubbel, ropade jag efter mig.
- Ok, vi ses sen, svarade han tyst.
Hans blyghet gjorde mig orolig ibland. Tänk om han blev mobbad eller utnyttjad för det. Han var min bästa vän och att hamna i olika klasser gjorde mig ännu mer orolig.
Jag borde vara mer orolig för mig själv. Hoppas att de inte går i min klass. Snälla, snälla, snälla.
Jag steg in i klassrummet och stelnade till. Där, vid hörnet av klassrummet satt dem. Dem som mobbade mig förra året. Daniel, Henry och Ahmed. Jag kunde känna mitt hjärta klappa fortare och fortare. Plötsligt mötte jag deras blick. Jag vände mig om och gick och satte mig vid en tom plats. Snälla kom inte hit! Tänkte jag. Varför var läraren inte här ännu. Kan någon lärare bara skynda sig hit.
Det slamrade till i hörnet bakom mig. Jag låtsades som om jag inte hört något.
-Tjenare Alex sa Ahmed. Det var länge sedan. Hur har sommaren varit? Har du förlorat oskulden med någon bögjävel ännu eller?
Alla skrattade. Förra året hade någon spridit rykten om mig och matteläraren. Alla trodde att jag var bög.
Jag behöll lugnet och kollade upp på honom.
-Min sommar har varit bra, svarade jag nervöst.
- Du kan väl följa med oss under rasten. Vi har mycket att diskutera om, sa Daniel med en fientlig blick.
Läraren kom och lektionen började. Jag kunde inte sluta skaka benen. Förra terminen hade de försökt strippa mig i pojktoaletten efter att ha fått höra ryktena. Vad skulle de göra mot mig nu?
Efter lektionen skyndade jag mig ut och ringde Ville. Jag ville verkligen inte vara ensam nu.
Han svarade inte. Han har säkert lektion, tänkte jag. Jag såg Daniel och Ahmed komma ut ur klassrummet. Jag gömde mig hastigt i ett hörn. Jag kikade försiktigt på de. Ahmed pratade i telefon med någon.
-Vart är du nånstans? Hörde jag honom säga.
-Vart fan tog Alex vägen nurå, mumlade Daniel. De letade efter mig. Jag började kallsvettas. Hoppas de inte hittar mig.
-Du vet väl att vi inte får pengarna om vi fuckar upp nu, hörde jag Alex säga argt. Han la på och sparkade till dörren till klassrummet.
-Vart fan är den där bögen??
Pengar? Vilka pengar? Mitt huvud fylldes av massa tankar. Vad sysslade om. Hade någon betalat de för att göra något mot mig?? Men varför skulle någon göra så. Varför skulle någon gå igenom allt det där bara för att förstöra för mig. Jag tänkte en stund. Någon i den här skolan hatade verkligen mig. Men vem? Kanske är det samma person som spred ryktena om mig och matteläraren. Det kanske är matteläraren själv som försöker sabotera för mig för att ha fått all skit av skandalen på sig av rektorerna.
Jag kikade ut igen. De var borta. Jag tog ett djupt andetag av lättnad.
Jag försökte undvika de. Så fort lektionerna var över så rusade jag ut ur byggnaden. Till min lättnad så stod Ville där. Även om han inte var till stor hjälp mot Ahmed och hans gäng så kändes det ändå tryggare att ha honom vid min sida.
-Har det hänt något? Du ser orolig ut, frågade Ville efter en stund.
-Nejdå, jag mår bra. Bara massa tankar. Vi går ju trots allt i nian nu.
Det sista jag ville var att dra in Ville i min situation. Jag ville inte se honom bli mobbad.
-Ok, du kan prata med mig om något är fel, sa han med ett leende.
På något sätt var Ville mer avslappnad när han var med mig. Hans var försiktig och blygsam mot främlingar, men med mig var han sitt vanliga jag.
Under resten av skolveckan gick det inte att undvika Ahmed, Daniel eller Henry. De fick tag i mig flera gånger och slog mig varje gång. Jag fick många sparkar och slag på mig. De kallade mig bög och analhora.
-Snälla sluta, sa jag tyst. Jag låg på golvet i städrummet med Henry på mig. De hade bundit mina armar och pressade mitt ansikte mot det kalla golvet. Det här hade pågått i flera dagar nu.
-Din kropp är så feminin. Hur kan en kille ha så smal midja, sa Daniel. De hade dragit upp min tröja och tafsat på mina bröstvårtor. Ahmed stod i ett hörn och filmade allt med hans telefon.
-Sluta! Jag vill inte. Låt mig gå! Skrek jag. Jag kände hur Henry drog ner mina byxor. Jag kunde inte röra mig. Plötsligt kände jag hur något hårt pressades mot mig. Jag blev uppskrämd.
-SLUTA, AH! Jag hörde mig själv stöna. Det lät förfärligt. Det här var det förnedrande jag nånsin vart med om. Jag kände Henrys kuk i mig. Det kändes förfärligt. Jag kunde inte sluta skrika.
-Få tyst på honom innan någon hör oss, sa Ahmed.
-Sug av mig, sa Daniel plötsligt. Vad tänkte han. Aldrig i livet att jag skulle göra nåt så äckligt.
-Gör det då, sa Henry bakifrån. Han tog tag i mitt hår och pressade ner mitt ansikte på Daniels kuk. Han var hård. Hur äcklig kunde de vara. Jag kunde knappt andas. Hans kuk var hård i min mun och jag kvävdes nästan. Daniel tog över greppet om mitt huvud och pressade det ännu djupare.
-Gör det ordentligt, sa han. Jag kände smaken av sperma i min mun. Efter att ah kommit i min mun släppte han taget om mitt huvud. Jag var andfådd. Henrys kuk var fortfarande kvar i mig. Han hade inte använd nån kondom. Jag kunde hur min anal fylldes med sperma. SHIIT!! Hur kåta var de här grabbarna.
-Bra jobbat, sa Ahmed med ett flin.
De lämnade rummet som om inget hade hänt. Där satt jag helt ensam med sperma rinnande från min mun och anal. Jag tog hastigt upp mobilen ur jackan och ringde Ville. Jag grät.
-Ville, kom hit fort, skynda! Sa jag snyftande.
Ville kom in i rummet och satte sig bredvid mig.
-Vad har hänt?? Undrade han. Jag kunde inte få ut ett enda ord. Jag började gråta igen. Ville la ner mobilen och slängde hans jacka om mig. Jag grät i hans famn.
-Jag är här nu, sa Ville viskande. Det lugnade faktiskt mig. Plötsligt vibrerade hans mobil. Jag kollade på skärmen.
”Jag vill ha mina 500 kronor nu. Möt mig vid…” Ville tog upp mobilen och stoppade den i fickan. Vad var det om, tänkte jag. Vill någon ha pengar från Ville? Håller han på att bli utnyttjad av någon nu.
-Hotar någon dig? Frågade jag oroligt.
-Nej, det är bara en sak jag lovat några, svarade han kort.
Jag gick hem med Ville. Det kändes tryggare med honom bredvid mig.
-Är du säker på att du kommer klara dig? Frågade Ville när vi skulle skiljas.
-Ja. Tack för idag, svarade jag blygsamt.
-Ok, vi ses sen då.
Jag såg Ville svänga bort på andra sidan gatan. Det var nåt på gång. Något i mig sa att Ville var i trubbel. Någon ville ju ha pengar från honom. Alla vet om att Villes föräldrar äger nåt stort företag och är snuskigt rika, men var det verkligen därför de ville ha pengar av honom.
Jag följde långsamt efter honom. Han skulle möta någon idag. Jag följde honom långsamt med säkert avstånd. Han stannade mitt på skolgården och kollade runt. Det var fortfarande massa elever kvar på skolgården. Jag gömde mig bakom ett förråd och kikade åt Villes håll. Plötsligt närmade sig Ahmed, Daniel och Ville. Åh nej! Det här var inte bra. De skulle ju slå skiten ur honom om de fick reda på hur blyg han är. Jag skulle precis gå fram för att hjälpa Ville när han slog till dem. Ville! Ville slog dem! Hur!
-Jag sa åt er att bara reta honom lite, inte att ni skulle våldta honom era pervs! Hörde jag Ville säga.
Mer hörde inte. Mitt huvud var fylld med tankar. Det här kan inte stämma, tänkte jag. Det går bara inte. Där stod jag i hörnet och bevittnade allt. Allt. Mitt hjärta höll på slitas itu. Hur?? Hur kunde han göra det?

bellie maldon

nej.................................................................................................
Bellie maldon är medlem sedan 2018 Bellie maldon har 1 publicerade verk