En kvinna av idag

Lena var nyskild och barnlös. Arbetade som jurist på en advokatbyrå. Tre mil ifrån bruks och hemorten Dalanäs Ed. Hon skulle fylla fyrtio år om en månad. Skilsmässan blev ett faktum när hennes make Lasse hade kommit hem, några veckor tidigare och berättade att han skulle ha en stor fest för henne. Hon hade flera månader tidigare tydliggjort att hon ville resa bort några dagar vid sin födelsedag. Till Abisko och Riksgränsen. Som alltid såg aldrig Lasse hennes behov bara sina egna. Körde över henne som en ångvält. Stå där och glänsa som en festfixare och dagen efter fick hon städa upp efter gästerna. När han låg i sängen med huvudvärk och ångest. Nu hade hon fått nog. Det kanske inte var hela sanningen. Hon hade kanske inte gett förhållandet en riktig chans. Oftast jämförde hon Lasse med en annan man.
Efter hennes mammas bortgång fick hon världens chans. Lena klev in i sitt föräldrahem. Äntligen mitt, tänkte hon. Efter allt tjafs med sina två äldre syskon som ville att alla tre skulle ha det som sommarbostad. Hon visste att det skulle blivit en ohållbar situation. Tre familjer dela på ett barndomshem. Där hennes äldre bror med familj bodde i lägenhet i Stockholm och hennes äldre syster i USA. Hon löste ut sina syskon med två hundratusen över marknadsvärdet.
Hon sänkte och höjde blicken. Dammråttor, målarfärg som hade flagnat och tapeter som gulnat. Trasiga persienner i fönstren. Här fanns det mycket att göra. Nu var hon glad att hon hade ringt till ML Bygg-service och förhandlat till sig en tid på lördag. Där Lena och hantverkaren skulle gå igenom renoveringsbehovet och kostnad.
Från och med nu bestämde Lena med sig själv att alltid sluta sitt jobb prick klockan fem. Ingen övertid, för nu hade hon ett nytt projekt. Förvandla sitt barndomshem till en fräsch bostad. Hon gick ut till bilen och hämtade första hjälpen som bestod av rena sängkläder, mat och lite kläder. Huset bestod av en undervåning med hall, kök, badrum och vardagsrum från sextiotalet. Övervåningen bestod av fyra små sovrum och en liten toalett. Hon projekterade i huvudet, väggar skulle slås ut på övervåningen för att göra det luftigt så ljuset kom in. Hennes lägenhet var såld och de nya ägarna skulle ta över om en månad. Hon hade ett par veckor till på sig innan den stora flytten.
Lena klev in rummet som hade varit hennes under hela uppväxttiden. Här hade hon bott hela sitt liv, tills hon började med universitetsstudier i Lund tjugo år gammal. Kände en instängd lukt och gammalt damm. Ingen hade bott på övervåningen de senaste tio åren. Hon bestämde sig för att städa istället för att sticka ut på sin obligatoriska joggingrunda. Lena sprang ner för den illgröna trappen till hallen. Öppnade städskåpet. Ordning och reda i skåpet som hennes mamma alltid stått för. Hon högg tag i flaskan med gul såpa. En minnesvåg av ren lukt sköljde igenom henne. Hennes mamma hade alltid städat hela huset en gång i veckan. Det hade varit hennes ansvarsområde. Pappan hade jobbat vid ortens största arbetsgivare, pappersbruket som överingenjör. Hennes mammas lott var arbetet i hemmet. Hon hade varit noga att uppfostra alla tre barnen att utbilda sig. Allt för att få makt över livet och att aldrig leva igenom någon annan människa utan sida vid sida. De sista Lenas mamma sa när hon skulle flytta till Lund för studier.
”Ta av dig offerkoftan. Ett nytt liv väntar.”
Lena förstod aldrig vad hon menade. Varför frågade jag inte mamma när hon var i livet.
Lena gick tillbaka till sitt gamla flickrum. Hon började med att öppna ett fönster för att få in lite frisk luft. Tog en dammvippa vid taket och lister för att få ner gamla spindelnät med flugor. Vidare körde hon dammvippan bakom elementet. En massa damm dalade ner på golvet och något som hade gulnat. En papperslapp som var hopvikt. Hon vecklade upp lappen och läste ”Lena, förlåt. Jag ångrar mig. JAG ÄLSKAR DIG, Magnus.” Hon satte sig på sängen och blev tårögd. Minnena blev för övermäktiga. Hon började gråta och tårarna ville aldrig ta slut när mobilen ringde. Lena samlade sig och tittade på displayen: Lasse. Hennes före detta man. Just nu hade hon inget behov av att prata med honom. Signalen dog. Hon stoppade ner mobilen i tunikafickan. Började att trevade i handväskan och hittade ett Prince paket och tändare. Gick ut på verandan och drog ett bloss. Blev lite yr. Ciggaretten var torr och smulig. Hon hade inte rökt på ett par veckor. Mobilen började ringa, igen. Kollade displayen Katarina, fimpade ciggen och gick in svarade:
”Lena.”
”Hur har du det?” frågade Katarina. Hennes kollega och väninna.
”Bra, försöker bygga upp en orienteringskarta vad jag ska börja att proritera vid renoveringen.”
”Du är inte klok flytta ut på landet i ett fallfärdigt hus. Nu ska du renovera och pendla varje dag”, sa Katarina.
”Tre mil. Det kommer att bli kanon. Lagom bilfärd för att blåsa ut hjärnkontoret innan man är hemma”, sa Lena.
”Hänger du med ut på krogen på fredag?” frågade Katarina.
”Nej, jag får en hantverkare på lördag vid klockan nio. Vi ska gå igenom husets renoveringsbehov. Tack för att du frågade”, sa Lena forcerat.
Lena avslutade snabbt samtalet skyllde på att hon skulle slutföra ett arbete till en klient. Hon hade blivit förnärmad när Katarina sa att huset var fallfärdigt. Hennes barndomshem. Visst var en del av huset eftersatt. Lenas mamma hade bott kvar i husets nedervåning efter pappans död och tyckte att det var slöseri med pengar att anlita hantverkare. Det viktigaste var att städa. Nedervåningen hade hon städat in i det sista. Kommunen hade hjälpt henne med snöskottning och gräsklippning.
Det var lördag. Lena vaknade tidigt, 6:20. Slog på radion P 4. Lisa Syren hade nostalgiprogram med gammal musik. En oro kom över henne att hantverkaren skulle döma ut huset och att hon varit för generös mot sina syskon. Hon hade en buffert på banken. Genom sparade och lånade pengar. Hon hade förberett kaffebryggaren kvällen innan, så det var bara att trycka på knappen. In på toaletten sköljde av ansiktet. Hoppade över duschen. Kändes lite kallt i huset. Rollade lite mascara på ögonfransarna och borstade tänderna. Kom in i köket där kaffedoften hade spridit sig. Slängde i en brödskiva i brödrosten. Gick ut till brevlådan och hämtade morgontidningen. Gick in på Dalsfors kommuns sida i tidningen. Ett svartvitt foto fångade hennes blick med texten VD Magnus Larsson får sitt drömprojekt. Byggherre för det nya kommunhuset. Hon tittar en gång och två gånger och sa högt MAGNUS och såg loggan på jackan ML Bygg-service. Tusen tankar snurrar runt i Lenas huvud när det knackade till på ytterdörren. Hon sprang upp på övervåningen och öppnade försiktigt balkongdörren ovanför entredörren och sneglar ner. Såg en lång och gänglig kille i keps. Drog en lättnads suck och konstaterade att det inte var Magnus. Hennes renoveringsbehov var inte aktuella mer så hon skulle be killen gå och säga att allt var ett misstag. Tassade försiktigt ner för trappen ut i hallen och öppnade dörren.
”Hej, Jag få be om ursäkt men allt har ordnat sig med renovering. Förlåt att ni fick rycka ut på en lördag. Jag ska självklart betala för arbetstid och resa”, sa Lena utan att söka ögonkontakt med mannen. Det här företaget ville hon inte ha att göra med.
”Lena, det är jag Magnus. Är det därför du har ångrat dig med renoveringen” Hon höjde blicken och såg rakt in i hans varma gråblåa ögon. Han sträckte ut handen för att hälsa. Hon tog hans högra hand och kände en varm och trygg stöt gå igenom hela kroppen. Hon hade förträngt att han var lång och gänglig. Lena samlade sig och fick en kallare och formell röst.
”Vi går in i köket och diskuterar min renovering. Inga gamla minnen eller privata samtal, förstått;” sa Lena stramt. Magnus nickade. Tog av sig skorna och gick vant in i köket.
De gick igenom hennes byggprojekt. Önskemål var att kök och badrum renoverades först. Hon ville också få bort väggen mellan köket och hallen, om den inte var bärande.
”Det här blir inga problem. Jag har femton anställda så det blir Bosse som kommer och gör snickeriet och Lasse rörmokerijobbet. Jag tar fram ett kostnadsförslag till måndag”, sa Magnus.
”Det blir inte du som kommer och jobba”, sa Lena förvånat och samtidigt lättad.
”Jag tar fram kostnadsförslag och nya projekt. Rycker ut vid sjukdom”, sa Magnus formellt.
Han tackade för förtroendet för uppdraget och skulle skicka Lasse och Bosse på måndag till huset. Han behövde en nyckel till huset. Lena hämtade en reservnyckel och satte på en nyckelring med en groda och gav honom den. När Magnus stängde ytterdörren gick hon till köksfönstret och såg hennes stora kärlek från ungdomen gå mot bilen. Hon öppnade köksskåpet och tog fram kakburken där hon hade gömt och sparat den gulnade lappen och läste igen JAG ÄLSKAR DIG. Lade tillbaka lappen och sprang upp på övervåningen till sitt gamla flickrum. Hittade sitt dragspel i en väska gjord av hårt papp. Lyfte upp dragspelet satte remmarna över axlarna och spände låset för ryggen. Lossade spännet för basen och diskanten och drog igång. Med säkra fingrar började hon spela Ålefiskarens vals, Bränd-Pers vals och Edelweiss. Allt satt i ryggmärgen. Hon stannade upp och memorerade melodin ”Memory” i huvudet. Tog några ackord när hon hörde någon ropa: ”Hallå, Hallå” från nedervåningen. Lena lossade snabbt dragspelet och sprang ner. Där stod Magnus i hallen.
”Förlåt, men jag glömde att lämna mitt visitkort. I fall du behöver kontakta mig. Jag menar om renoveringen”, sa Magnus förläget.
”Tack, du ska få mitt kort också om det är något”, sa Lena och hoppades att han inte hört henne spela.
”Takterna sitter i dig, Lena. Du spelar fortfarande jättebra. Och man blir så glad av dragspelsmusik”, sa Magnus. Lena tittade generat och log.

Hela måndagsförmiddagen hade Lena haft en jobbig klient som hade tagit mycket energi. Hon greppade tag i handväskan och drog på sig kappan för att gå äta lunch när telefonen ringde.
”Lena, juristerna”, svarade hon.
”Hej, Lena det är Magnus. Stör jag dig i jobbet?” frågade han.
”Nej, jag är på väg att äta lunch.”
”Jag har gjort ett kostnadsförslag på din renovering. Och har ett erbjudande på ett nytt kök för halva priset. En leverantör ringde och erbjöd mig att köpa det, istället för att skicka tillbaka det. Kunden som skulle ha det reklamerade det på grund av fel nyans på färgen. Kan du komma efter jobbet och titta på köksluckorna?”
”Jag slutar klockan fem. Sedan tar det en halvtimme med bil. Jag kommer vid halv sex-tiden.
Lena körde in på industriområdet i utkanten av orten. Fick se en skylt med ML Bygg-service. Parkerade bilen drog några djupa andetag och kände sig nervös. Knackade lätt på dörren och klev in. Magnus kom och mötte henne. Visade runt henne i lokalen. Det var två kontors rum och personalrum. Längre in i lokalen fanns en produktion där de gjordes enklare snickeri och målerijobb. Det var ljust, fräscht och välstädat. Där stod köksluckorna som var äggvits färgade och med handtag av borstat järn.
”Jag köper det här. Jag vill ha ett ljust kök”, sa hon med ett brett leende och ni kan montera det så fort som möjligt.
”Då ringer jag leverantören och säger att jag har en kund som köper det med femtio procent rabatt. Vill du ha en kopp kaffe och en ostfralla”, frågade Magnus. Lena nickade.
De gick ut i personalrummet, där det var dukat med två kaffekoppar, färgglada servetter och färdigbredda frallor från det lokala bageriet. De satte sig ner mitt emot varandra. Det blev en tystnad som Lena till slut bröt.
”Vad rent och fint det är. Har ni något städbolag som kommer”, frågade hon samtidigt som hon tänkte vad lik jag börja bli min mamma.
”Nej, Varje fredag avsätter vi tid till att städa för allas trivsel. Oavsett att det är en grabbig miljö och att det finns fördomar att vi män slarvar så hjälps vi alla åt. Utöver det har jag en ung tjej Linda som arbetsprövar. Hon sitter i rullstol efter en MC-olycka och har svårt med att styra höger hand. Det var henne du pratade med när du ringde och bokade tid för renoveringen. Linda ansvarar dessutom för fakturering och bokföring med sin vänstra hand, har blivit en klippa för företaget. Nästa månad kommer jag erbjuda henne en tillsvidare anställning”, sa Magnus.
De blev tyst igen. De undvek varandras blickar.
”Lena, Jag måste få säga en sak. Det hände inget på Ålandsfärjan”, sa han. Lena reste sig hastigt upp och tackade för fikat.
”Jag måste gå nu. Har lite jobb att slutföra. Tack, Magnus för fika och de rabatterade köket”, sa hon.
Hon kom ut och halvsprang till bilen och började hyperventilera. Blev arg på sig själv. Varför kunde hon inte styra känslorna som rann över henne.
Två veckor senare gick Lena runt och beundrade sitt barndomshem. Vilket jobb hantverkarna hade gjort. Allt gick enligt tidsplan. Köket var på plats. De äggvita skåpluckorna gjorde hela köket. Med en induktionshäll som glänste och marmorbänkar som var på plats. De var snart klart med badrummet. Fattades bara den nya duschen som skulle bli klar om en vecka. Hantverkare hade gjort ett bra jobb. Magnus, hade hon varken sett eller hört av på två veckor. Hon skickade ett sms” Dina hantverkare har gjort ett fantastiskt jobb”// Lena. De tog tio minuter så kom ett svar ” Tack för att du uppskattar vårt jobb”//Magnus. Lena tänkte skriva mer men blev avbruten av en signal. Tittade på displayen hennes bror Björn.
”Hallå, Björn”, svarade hon.
”Du, jag och ungarna hade tänkt komma till helgen är det okey”, sa hennes bror med sluddrig röst.
”Jag är mitt i ett renoveringsarbete så ni får vänta några månader. Har inget varmvatten i huset och ett kök som fortfarande inte är klart”, sa Lena samtidigt som hon höll fingrarna i kors. Hon hörde något som svalde, säkert en klunk whisky till.
”Du kom över föräldrahemmet rätt billigt”, sa han spydigt.
”Jämför du med Stockholmspriser så var det billigt. Men jämför du med priserna här i Dalsland så betalade jag dig och syrran, Veronika dyrt. Som jurist har jag räknat ut att det kommer att ta minst femton år att komma igen för mig efter renovering och lån till banken.”
”Lillsyrran, vi ska inte bråka igen. Jag och kärringen ska skilja oss. Funderade bara om.” Klick. Mobiltelefonen dog. Lena kände sig illa till mods. Det började ringa igen. Hon lät signalerna dö ut.

Det var lördag. Efter en morgon med en långdragen frukost tog lena en långpromenad. Hon gick till sin gamla skola. När hon kom fram tyckte hon att skolan hade krympt. Lena hade kommit ihåg den som mycket större. Grusplanen som vintertid hade spolats till isbana var nu omgjord till en skatebordbana. Lena drog sig till minnes när hon hade snörat på sig skridskorna och åkte efter skoltid fram till de första vårdagarna när isen hade omvandlats till en sjö. Föräldrarna hade också kört henne två gånger i veckan till en ishall som låg fyra mil bort. Vid tretton års ålder hade träningen gett färdighet. Hon tog sin första medalj i konståkning vid ett klubbmästerskap. Nu hade Lena inte stått på ett par skridskor på minst tjugo år. Hon gick vidare mot ortens centrum. Där var allt sig likt. En bil tutade till och saktade in. Hon stannade och framrutan åkte ner.
”Tack för att du uppskatta vår arbetsinsats. Jag kan komma och jobba några timmar i morgon i badrummet så du får det klart under veckan”, sa Magnus.
”Jag är jättenöjd med jobbet. Men det är söndag imorgon. Ska du inte vara ledig”, frågade Lena.
”Jag är egen företagare då finns det ingen fyrtio timmars regel”, sa han och skrattade.
”Kör till. Vilken tid kommer du”, frågade hon.
”Klockan tio om det går bra för dig.”
”Det blir bra. Nu måste jag vidare, hejdå”, sa hon och gick till mataffären.
Inne i affären bestämde hon sig för att bjuda Magnus på lunch dagen därpå. Valde ut två fina ryggbiffar som hon skulle steka, till det pommesfrites, rödvinssås och en sallad. Lena gick med lätta steg hem, fast händerna var tyngd av matkassar.

Hon stod och sköljde grönsaker när det knackade till på dörren. Klockan var tio.
”Kom in”, ropade hon från köket. Magnus kom i arbetskläder och hade en svart Nike keps.
”Då kör jag igång i badrummet”, sa Magnus.
”Får jag bjuda på mat om några timmar”, frågade Lena. Magnus lyste upp och nickade.

De satt vid köksbordet och käkade. Samtalen flöt på som en dans. Lena berättade om tiden med Lasse hennes före detta. Magnus hade haft några relationer men det hade alltid slutat med samma sak. De lämnade honom för att han hade en bättre relation till jobbet. Magnus tittade på klockan och reste sig upp.
”Nu får jag gå och göra lite nytta, tack för en god middag.”
Lena plockade undan från köksbordet och diskade. En värme sköljde över henne. Hon gick till skåpet och öppnade kakburken. Vek upp lappen och läste. Hon stoppade snabbt ner lappen i kakburken igen när hon hörde Magnus fotsteg.
”Jag är klar med våtrumsmattan så imorgon kommer rörmokaren Lasse att fortsätta. Förresten, jag ska gå på en föreläsning i kväll i gamla folkets hus ” Att välja glädje och inte bli offer för omständigheter” med Kay Pollak. Den börjar klockan 19:00. Jag har en biljett över. Lasse lämnade återbud. Jag har försökt sista åren göra aktiviteter med honom. Han har blivit så bitter sedan hans fru gick bort i cancer för sex år sedan.”
”Vad tråkigt för Lasse. Jag följer gärna med”, sa hon och en rodnad spred över kinderna.
Efter några timmar föreläsning kom de ut från Folkets Hus. Nöjda, Lena hade fått många bra verktyg att fundera över. Magnus körde henne hem. När hon skulle kliva ur bilen ångrade hon sig och sjönk tillbaka i bilsätet vände huvudet och tittade på honom.
”Berätta om Ålandsfärjan”, sa hon med skälvande röst.
Magnus började berätta om firmafesten som blev blöt av alkohol. Han hade blivit illamående och gått och lagt sig. Glömt att låsa dörren. En okänd tjej hade kommit in och konstaterat att hon hade tagit fel hytt. När hon klev ur hytten stötte hon på Magnus jobbarkompisar som var på väg att se till honom och konstaterade att illamåendet hade varit ett svepskäl. Hur han än hade bedyrat till sina kompisar hade de skrattat åt honom och sagt att på firmafester kan allt hända. Vi ska inte berätta till Lena. När jag kom hem åkte jag direkt till dig och berättade min version av det hela. Jag ångrade mig att jag följde med på resan en vecka innan du skulle börja studera i Lund.
”Jag trodde inte heller på dig, förlåt”, sa Lena med tårfyllda ögon. Hon fortsatte och berättade att när hon började på universitet var hon gravid. Hon tog ensam beslutet.
”Jag gjorde abort”; sa hon och böjde ansiktet mot knäna och bara grät.
”Lugn, lugn Lena vi var så unga skulle fylla tjugo år. Han kramade om henne hårt. Lena samlade sig och bad honom följa med in. Hon gick direkt in i köket utan att ta av sig skorna öppnade skåpet och tog fram kakburken och visade Magnus lappen hon hittade bakom elementet.
”Du ville inte ha med mig att göra. När du hade flyttat ner till Lund. Tog jag mod och ringde din mamma och sa att jag hade glömt en sak på ditt rum. Lämnade den hopvikta lappen på fönsterbrädan bredvid en bok. Med en förhoppning att du skulle hitta den. En vindpust från fönstret eller dörren bidrog säkert till att lappen hamnade bakom elementet.”

Två år senare satt de i väntrummet till ultraljudundersökning. En ung man presenterade sig som barnmorska och lotsade in de i ett rum med olika tekniska utrustningar. Han tittade på Lena.
”Då kan du lägga dig ner på britsen och dra upp jumpern. ”sa han. Han höll på länge att föra fram och tillbaka ultraljudsgivaren på Lenas mage. Blev allvarlig och ursäktade med att han måste hämta en kollega. En äldre barnmorska kom in i rummet och gjorde samma procedur på Lena och utbrast efter en liten stund:
”Grattis, det är tvillingar.” Lena och Magnus tittade chockat på varandra.
”Klarar min kropp detta. Jag är snart fyrtiotvå år”, sa Lena bekymrat och tittade på den äldre barnmorskan.
”De ska inte vara några problem. Vi har så många kvinnor som väljer att föda barn senare i livet. Det är ett friskhetstecken att vara gravid”, sa barnmorskan och skrattade. De rusade ut från sjukhuset och upp till det nya kommunkontoret. Det blev hänvisade in i ett ljust rum som var klätt i lärkträ och glas. Två vittnen stod vid bordet. In kom kommunalrådet. Han påbörjade ceremonin och avslutade med
”Jag förklarar er som äkta makar.” Lena och Magnus kysste varandra och tackade.
”Du ha gjort ett bra jobb med byggnaden av det nya kommunhuset, Magnus. Landshövdingen var här i går och kommer att föreslå byggnaden som länets vackraste.” Magnus tackade än en gång.
”Jag kommer inte att hinna med några nya större projekt framöver. Jag och Lena har tillsammans fixat mycket jobb i framtiden”, sa Magnus och blinkade med ett öga till henne.



Lena var på kyrkogården vid föräldrarnas gravsten. Stenen var i grå granit. Graverat med föräldrarnas namn. Hon tittade på namnet Irma.
”Mamma, Du hade rätt. Magnus är min stora trygghet och kärlek. Jag har slängt bort offerkoftan.” sa hon högt med en stor befrielse. Lena vände sig om och gick, stannade upp och gick tillbaka. En sädesärla kom trippande bredvid henne. Ett vårtecken.
”Mamma, jag är med barn och är i samma ålder som du var när jag föddes. Tack för att du gav mig vingar som ska bära.

Yvonne Malmgren

Gift, tre vuxna barn och bor i Nybro. Född och uppvuxen i Kiruna.Tycker om att skriva och spela dragspel. Promenader i skog och mark med hunden Gunnar. Turer med husbil. Har tidigare arbetat som handläggare för LSS och handikappfrågor. Skriver insändare och debattartiklar för att påverka, så frön till våra folkvalda politiker.
Yvonne Malmgren är medlem sedan 2017 Yvonne Malmgren har 61 publicerade verk