En liten vaccination

När jag var 27 år gammal var jag tillsammans med en 23-årig tjej som hette Petra. Vi planerade en utlandssemester och hon var tvungen att gå till vaccinationscentralen för att ta en spruta inför resan.

När sjuksköterskan kom ut i väntrummet ropade hon upp hennes namn.
– Petra, nu är det din tur. Välkommen in!

Petra tittade på mig med en osäker blick.
– Kan inte du följa med in? Jag känner mig lite nervös... Jag tycker inte om sprutor.
– Ska jag följa med? frågade jag lite tveksamt och såg på sjuksköterskan.
– Ja, skrattade sköterskan lätt. Det hör inte till vanligheterna, men om din flickvän vill ha dig med så går det jättebra.
Jag reste mig och följde med dem in på mottagningen.
– Varsågod, slå dig ner på britsen, sa sjuksköterskan.

Medan de gick igenom några korta frågor satte jag mig tillrätta på en stol i ett hörn av rummet.
– Då ska vi ta sprutan, sa sköterskan när pappersarbetet var klart.
– Oj, sa Petra. Jag är faktiskt ganska spruträdd...
– Ingen fara, tröstade sköterskan. Jag är väldigt försiktig, du kommer bara att känna ett litet stick.
– Okej, fnissade Petra. Ska jag rulla upp ärmen eller ta av mig blusen?
– Nej, den här tar vi i rumpan, sa sköterskan.
Petra blev märkbart generad och visste inte riktigt vart hon skulle ta vägen.
– Oj... Jaha, hur ska jag göra nu då?
– Lägg dig på mage på britsen, knäpp upp byxorna och dra ner trosorna lite, så förbereder jag sprutan under tiden.

Petra gjorde som hon blev tillsagd, men krånglade till det en aning. Hon drog ner byxorna så långt att hon knappt kom upp på britsen. Bara hon inte ramlar i backen, tänkte jag för mig själv men höll tyst. Väl uppe på britsen drog hon ner trosorna - i mitt tycke alldeles för mycket. Hon drog ner dem ända till låren.

Jag satt i hörnet och skrattade tyst för mig själv. Normalt sett brukar man ju bara dra ner kanten lite så att sköterskan kommer åt, men Petra blottade hela stjärten.

När sjuksköterskan vände sig om och såg Petra ligga där, med trosorna nere på låren, rörde hon inte en min. Hon var fullständigt professionell. Hon har väl sett det mesta, tänkte jag.

Sköterskan satte sig på en pall bredvid britsen, tog fram en bomullstuss och rengjorde huden med sprit.
– Nu sticker det lite, sa hon.
– Oj då, viskade Petra.
Sticket var över på ett ögonblick. Sköterskan var snabb och effektiv.
– Så där, sa hon och klappade försiktigt på stället där hon stuckit. Då var det klart, nu ska jag bara sätta på ett plåster.
– Det kändes ju ingenting! sa Petra och log lättat.
– Vad bra, svarade sköterskan och fäste plåstret.

Därefter tittade sköterskan på henne och sa mjukt.
– Upp med rumpan lite, så ska jag hjälpa dig med trosorna.
Petra lyfte lite på stjärten och sköterskan drog smidigt upp trosorna där de skulle sitta. Innan hon släppte gav hon henne en liten, vänskaplig klapp på rumpan.

– Så där, duktig flicka, sa hon med ett litet leende. Byxorna klarar du att dra upp själv.
– Tack så mycket, sa Petra.
– Ingen orsak. Hoppas ni får en riktigt trevlig resa!

När vi kom ut från mottagningen pustade Petra ut.
– Det där gick ju jättebra!
– Ja, visst gjorde det, sa jag. Du fick till och med en liten klapp på rumpan.
– Ja... var inte det lite märkligt? fnissade hon.
– Hon kanske tyckte du hade en söt stjärt, skrattade jag.
– Ja, men ändå... Och så hjälpte hon mig med trosorna också. Jag tror bestämt att jag fick lite specialbehandling, log Petra.
– Hon tyckte nog att du var väldigt söt, sa jag. Hon var ju inte mycket äldre än du, hon kanske gillar tjejer?
– Skojar du? Tror du att hon stötte på mig? skrattade Petra.
– Nej, det tror jag väl inte. Men hon tyckte säkert du var söt. Man vet aldrig!
– Kanske det, fnissade Petra. Nästa gång jag ska ta en spruta ska jag definitivt gå tillbaka dit.
– Låter som en utmärkt idé, sa jag och tog hennes hand.

Robert K

Status: Brons författare

Fiction gör livet lite bättre.
Robert K är medlem sedan 2017 Robert K har 14 publicerade verk