En ny början

Nytt namn, ny identitet, börja om någon annanstans. Var visste han ännu inte. Var det värt detta? Alla risker, lämna allting, alltid vara osäker. Varför ville han? Var det hämnd eller samvetskval? Ångesten blev alltmer outhärdlig. ”Du är modig.” Du gör det rätta.” Jag avundas dig att du vågar.” Kommentarerna från de som visste ingav ingen tröst. I morgon skulle det ske. Helst ville Sverre bara skita i allt, supa sig full och be alla dra åt helvete. Han la sig ner, tänkte på allt roligt han varit med om. Allt bus med Danne och gänget, Marie, hans första och största kärlek, den första fyllan, det första ligget. Salta tårar rann nedför hans kinder. Sverre reser sig upp ur sängen och börjar vandra runt i lägenheten. Varför skulle han hjälpa snutarna? Kunde de hålla vad de lovat? Var han modig eller bara en feg svikare? Han tog sig en whisky, la sig ner och somnade.
Morgonsolens strålar var varma men inte välkomna. Nu skulle det ske. En slät kopp kaffe var allt han kunde få i sig. Så påbörjade han sin vandring mot det oundvikliga. En man i femtioårs åldern stod och tankade vid den nybyggda tankstationen. Sverre stannade upp och begrundade situationen. Tanken på att nita honom, sno bilen och dra iväg kändes nästan oemotståndlig. Hans tilltänkta offer fick dock tanka klart och kunde, i lugn och ro, fortsätta sin färd till arbetet.
Under sin fortsatta färd passerar Sverre huset där han och Danne utförde sitt första inbrott och han kunde känna spänningen inom sig som om det var igår. Bytet bestod av en båtmotor, lite verktyg och några whisky och vodkaflaskor. Han passerar gatan där han, Danne och Nicke åkte dit för moppetrim. Minnet av den absurda situationen vid polisförhöret, då de lyckades reta snuten till vansinne genom påhittade namn och andra lögner, får honom att dra på smilbandet. Strax innan parken passerar han skogsdungen där han och Marie hade träffats första gången. När han kommer till parken stannar han till. Bakom de gräsbeklädda kullarna kunde han se polisstationen skymta. Synen av det oundvikliga slutmålet fick ångesten att skena. I parken hade Sverre tillbringat många kvällar och nu kom minnena åter. Fyllor, slagsmål, en holk som vandrade runt och allt hångel med Marie. En oskyldig papperskorg fick bli föremål för hans frustration. Mjölkpaket, tomma ölburkar, godispapper och en tom snusdosa far ner på marken när papperskorgen landar i backen. Sverre stirrar en stund på förödelsen och vandrar sedan vidare.
Väl framme blir han stående framför sitt slutmål. Det var inte första gången han hade ärende hit men nu var det annorlunda. Denna gång skulle han hjälpa snutarna och i gengäld skulle de hjälpa honom. Tankar om svek och feghet kom åter över Sverre. Slutet, men också början på något nytt, något okänt. Sverre började vandra runt bland de små cembratallarna. Till slut stannade han upp, sträckte på sig och vände sig i riktning mot stationen. Beslutsamt tog han det första steget, samtidigt som en svalkande nordanvind sköljde över honom. Sverre öppnade dörren och med sedvanlig rutin anmälde han sitt ärende i disken. Valet var gjort. Rätt eller fel, bra eller dåligt, nu behövde han inte längre grubbla över det. Svaren på alla frågorna var härmed överräckta åt framtiden.

Skriven av: Robert Wahlström