Publicerat
Kategori: Novell

En rapport från en grönmålad bänk. / 2

En rapport från en grönmålad bänk. /2

- Men va´tusan, fortsätter cykelhandlarn, du och jag har ju haft vårt roliga, eller vad säger du? Han knuffar lekfullt den äldre mannen i sidan. Denne muttrar något otydligt sedan säger han med grumlig röst: - Vi höll på länge, frugan och jag, långt upp i åren, och vi hade det bra. Min svärson, han är bara femtiofem, han kan inte alls. Min dotter beklagar sig och man måste ju förstå henne. Men, han kan ju inte rå för det. Den äldre mannen skakar på huvudet, det är synd och skam, de är ju unga människor. - Ja, det är sant, det är för jäkligt när det blir så. Cykelhandlarn var allvarlig. - Men fortsatte han, jag har läst att det finns olika hjälpmedel. - Jo det finns det nog svarar den äldre, men det blir ju aldrig detsamma. - Nej, det är nog riktigt, cykelhandlarn skakar på huvudet. Jag har ju aldrig varit gift fortsätt-
er han, men jag kan ju tänka mig vilken påfrestning sådant där blir på äktenskapet.

Nej som sagt,upprepar han, gift har jag aldrig varit men jag har haft det bra ändå. Jag har haft tur med mina fruntimmer. Några har jag levt i hop med i flera år och några fler i kortare perioder. Mellan varven har jag varit ensam och det har gått bra det också. Men jag fick aldrig några barn och det tycker jag är tråkigt. Den storvuxne cykelhandlarn tystnar, ser eftertänksam och lite ledsen ut och tydligt är att han tänker tillbaka på sitt liv, på åren som gått.

Men plötsligt skiner han upp och vänder sig skrattande till sin bänkgranne. - Mitt sista stora amorösa äventyr inträffade då jag var sextiotvå år. Det utspelade sig här i stan.´ Jag hade fortfarande kvar affären, men då låg den på Norra Tvärgatan.

En solig vårdag kom det in en ung kvinna i affären. Hon hade en grabb i sju åtta års-åldern med sig, det var hennes son. De kom i från Polen och de pratade nästan ingen
svenska alls. Polskan ville titta på en cykel till grabben och jag visade dem runt bland pojkcyklarna. Hon tittade och frågade och på något konstigt sätt så förstod vi varandra ganska bra. Grabben verkade blyg och tystlåten men jag såg att han var intresserad av en av de dyrare cyklarna. Vi tre, kvinnan , grabben och jag var ensamma i affären och jag kände att den blonda kvinnan attraherade mig. Hon var tjugonio år fick jag sedan reda på och hon var vacker. Hon var klädd i en ganska kort kjol, hennes ben var bruna av solen, hennes långa, rågblonda hår blänkte och när hon kom nära mig, kände jag hur gott hon luktade.

Efter en stund hade grabben tittat färdigt. Han ville ha mountainbiken. De bestämde sig och slog till. Framme vid disken gjorde vi upp affären. När hon betalt cykeln och jag lämnat över kvitto och garantisedlar uppstod plötsligt en palaver mellan henne och sonen. Pojken såg sur ut men hon var bestämd. Hon såg urskuldande på mig och förklarade att hon inte ville att grabben skulle cykla hem. ' Han känner inte till gatorna och trafiken ' sa hon och jag måste uträtta ett ärende. Hon såg på mig, är det möjligt att du skulle vilja komma hem med cykeln i kväll? Hennes leende var brett och självsäkert, som om hon visste mitt svar. De bodde ute på väster.

Skriven av: Boris Söderberg

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Veijo Ennefors

Vem är jag en fråga utan svar.

Veijo Ennefors

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson