En riktigt svensson.

Tåget hade stannat hemma på Kiruna tågstation.
Klasse gnuggade sömnen ur ögonen och sträckte på kroppen.
Öpnade sakta godsvagnens port och smet ut innan någon hunnit blinka.
Han var hemma igen tänkte han och drog lite smått på läpparna.
Sen började han gå upp mot stan där det var folk tomt.
Han fortsatte gå mot kyrkan och sen vidare förbi sjukhuset.
Han stannade för att vila och tända en cigarett, sen fortsatte han gå ner mot OK och Obs. Han klev in på OK som fortfarande var öppet men folktomt. Han gick in på en toalett och tittade sig i spegeln och rös till.
”Resan har verkligen plågat mig” tänkte han.
Han spolade av ansiktet som snabbast och torkade det.
Sedan gick han ut igen, och fortsatte gå uppåt mot planerna.
När han gått ett par 100meter till stannade han vid en skola.
Skolan där han en gång studerade.
Han stod där och tänkte för sig själv ett tag ”att det var här mitt liv en gång började spårade ur”. Sedan ryckte han på axlarna och gick vidare.
Han började gå ner mot ”Gården” och hans gamla dagis.
Han smög sig bort mot fönstret och kikade in i en av Gårdens rum.
Allt han såg var bara trasiga stolar och bord.
Han upptäckte snart att det var ljus i ett annat rum och smög sig bort till det fönster var det lyste ifrån och kikade in där också.
Men han upptäkte snart att det bara var en gatulampa som lyste in genom från fönstert mitt emot. Sedan gick han till dagiset och tittade till en boda vars dörren stod lite på glänt. Han drog upp dörren sakta och lyste med en tändare.
Det var tomt där inne. Han tog av sig ryggsäcken och drog upp en gammal filt han en gång snodde från ett varuhus i Luleå, och kröp sedan in i ett hörn och somnade.
När han vaknade på nytt nästa morgon var det tyst där ute.
Han knövlade ner filten i ryggsäcken igen och öppnade dörren sakta.
Helt folktomt där ute. Han grävde fram en klocka ur jack fickan, klockan stod på 08´30. Han stoppade ner den i fickan igen och tände en cigarett och gick mot en busshållsplats på andra sidan gatan. Han satte sig ner och väntade på den.
När den kom tog han fram sin plånbok men den var tom så han blev nekad till att kliva in i bussen. När den for iväg igen kände han att hans mage var tom den med. Han började gå mot Obs som inte hade öppnat än men det stod redan folk där utanför och väntade. Till hans förvånad såg han även Jens där, en gammal kompis som han mötte i Luleå som han dragit runt med och levt det hårda utelivet med. Han gick fram till Jens som såg lika plågad ut som Klasse själv men man kunde se långt in i hans ansikte att han var glad.
- Vad fan gör du här? Frågade han förväntans full.
- Lever livet så gott det går, svarade Klasse glatt.
Sedan öppnades dörrarna och de klev in.
- Är du hungrig frågade Jens.
- Nått förjävligt, sa Klasse.
Dom gick in i affären, och plockade på sig mat, och sedan snabbt ut igen.
Dom gick upp till planerna och klev in i en trappuppgång och satte sig att käka och prata gamla minnen.
- Hur fan lyckades du ta dig ifrån Luleå, frågade Klasse.
- Det gamla hederliga sättet såklart, jag backsade en bil, sa Jens och log.
Sedan skrattade dom lite och fortsätta äta.
- Du, sa Jens plötsligt, varför drog till Luleå egentligen?
- Jag ska berätta det en annan gång för dig, nu vill jag bara käka, svara Klasse.
Sen blev det tyst igen.
Efter dom hade käkat fick Klasse iden om att gå en runda bort mot stan en sväng och se vad som händer där, så drog dom iväg.
När dom väl kom upp på stan fick Klasse syn på några gamla polare som blev förvånade och chockade över att se Klasse på nytt igen efter hans spårlöst försvinnande för två år sen. Klasse och Jens blev bjudna på fest och tackade inte nej till det.
Sedan gick Klasse och Jens till Missionskyrkan och stal en sparbössa för att få pengar till mat. Dom delade upp pengarna sinsemellan, sen skulle Jens iväg.
Klasse hade ju ingenstans att ta vägen så han gick ner till Järnvägsparken för att se om det var nå folk där. Det var det, det var fullt liv där.
Grabbar som åkte bräda, brudar som satt och rökte och pratade i mobil telefoner.
Han vända och gick upp mot stan igen.
Han gick bara runt och rök cigaretter han tiggt till sig av annat folk på stan. Till slut blev det kväll och festen dom var bjudna på hade sattit igång.
Men klasse var kvar på stan och väntade på att Jens skulle dyka upp.
När han dykt upp drog dom direkt till festen som var borta på Terassen.
När dom väl kom dit hade festen redan varit igång ett tag och dom flesta var redan fulla. Jens hittade snabbt till ölfatet och Vodka flaskorna.
Klasse själv tog bara ett par snappsar.
- Häng med, sa hördes plötsligt en låg röst.
Det var festprissen Anders själv som bara var 15år som hade hittat till festen.
Dom gick in i ett rum och stängde dörren om sig, men Jens såg det hela och tänkte att han inte villa komma bort från Klasse igen nu när dom har träffats på nytt. Så han följde efter in på rummet.
Anders tog fram en pipa och brända haschet och smulade det med en cigarett dom tre började röka på för fullt.
Till slut somnade Anders men Klasse och Jens satt fortfarande uppe och krökade och berättade gamla minnen till sent på natten, sedan somnade dom båda två.
När Klasse vaknade på morgonen var både Jens och Anders borta men resten av fest medlemmar var kvar, de låg och sov på golvet, bordet, soffer, fåtöljer och i sängen. Klasse drog på sig jackan och tog sin ryggsäck och stack iväg.
Han traskade efter de snö täckta trotoarerna och tänkte för sig själv att det här med allt festande och rökande måste ta ett slut samtidigt som han omedvetet tog upp cigaretten som han hade tagit av en brud som låg sov i soffan uppe i lägenhet, och satte den i munnen och tände den.
Han gick hela tiden och tänkte tillbaka på grundskolan och funderade över vad som en gång hade gått fel.
Han hörde inte ens Jens som sprang där långt bakom honom och ropade efter honom, innan han var alldeles nära.
Jens hade spenderat bort sina pengar på hasch men Klasse hade kvar varenda öre och gick och köpte mat till dem. Efter att dom hade ätit upp maten tog dom en buss ner till Dagiset som var stängt och gick in i bodan och satte sig där och vilade.
Jens tog fram en pipa och tobak och började värma och smula haschet, och dom började röka på nytt igen.
Sedan satt dom bara där och tittade upp i taket.
- Längtar du tillbaka till Luleå? Frågade Jens.
- Ja, lite grann, svara Klasse.
- Jag med. Vi kanske skulle fixa lite stålar och dra dit ner igen?
- Varför inte? Vi har inget å gå miste om.
- Då gör vi det! Vi två ska en än gång försvinna till en annan stad där vi inte ska behöva känna oss värdelösa, för där väntar en frihet, vi har ställe att bo på, vi har jobb vi kan ta, vi har mat för dagen, vi har allt vi behöver, sa Jens innan det blev tyst igen.
Dom satt där och tittade upp i taket ändå tills det blev kväll på nytt.
Då somnade Klasse.
Jens väckte honom tidigt nästa morgon med goda nyheter, han hade fixat med buss biljetter ner till Luleå.
Klasse gnuggade sömnen ur ögonen och dom bar sig av till busstationen, där dom väntade förväntans fullt på att bussen med frihet skulle komma och föra dom tillbaka till Luleå.
Dom satte sig på bussen och Jens frågade än en gång vad som hade fört Klasse till Luleå första gången.
- Jag vet egentligen inte vad som hände men det började i 7:an när han inte kunde kontrolera sig nå mer, det hade blivit för mycket både hemma och i skolan, jag kunde inte komma överens med någon, inte morsan eller farsan eller nån av lärarna, allt var bara skit, och en dag i 9:an sa det bara klick i huvudet på mig och jag var helt förvirrad och visste inte vad jag skulle ta mig till så jag försvann spårlöst och hamnade bara av en slump i Luleå där jag träffade dig och drog runt med dig i två år på gatan.
- Men du försvan ju från mig också helt hockus pockus, sa Jens.
- Ja, jag började sakna min gamla stad och hoppade på ett godståg tillbaka till Kiruna.
- Har du varit hem till din familj nånting då?
- Nej, jag känner inte dom nå mera tänkte jag och sket i å gå hem, men redan efter andra dagen jag var i Kiruna träffade jag ju dig på nytt igen, fan vad världen är liten ändå.
- Jo det är fan sant.
- Får jag fråga vad i helvete du gjorde här?
- Jag kom hit ungefär 1dag efter det du hade försvunnit, drog runt lite för mig själv och sånt där, du hade ju varit borta i ungefär en vecka innan jag stötte på dig här i Kiruna, vars var du då?
- Jag var nere i Luleå och gick runt och försökte förtvivlansfullt komma på ett sätt att ta sig hit, men jag vet fan inte ens varför jag drog hit, helt jävla meningslöst.
Sen blev det tyst igen.

När dom väl kom fram till Luleå stannade dom på ”Mjölkudden” där dom hade bott i en lägenhet med två tjejer tidigare.
Det kom som en chock för tjejerna när dom såg dom två igen.
- Var i helvete har ni två varit era? Frågade ena tjejen skarpt.
- Här och där, svara Klasse och Jens.
Sen drog dom 4 mot centrum.
Käkade och träffade några gamla kompisar, sen drog dom tillbaka till lägenheten igen. En av tjejerna tog fram hasch och brännvin ur skafferiet och där satt dom alla fyra och rökte på och drack tills dom somnade.
När Klasse vaknade igen så låg dom andra fortfarande och sov men Jens var borta som vanligt.
Han klädde på sig och drog ut.
Han gick länge för sig själv och funderade på hur det här skulle få ett slut.
Han ville ju inte leva så här egentligen.
Det enda han ville var att ha ett normalt liv, gå i ut gymnasiet skaffa jobb, gifta sig och skaffa barn.

Han gick till ett kafe och satte sig där ett tag och fick en gratis kopp kaffe.
Efter han hade druckit upp kaffet satt han fortfarande kvar vid fönstret och tittade ut på alla människor som rörde sig upp och ner efter gatan.
Dom gick så fort i flock att det var ett under att dom inte gick in i varandra.
Sen reste han sig och gick iväg.
Han gick runt på stan ända tills sent in på kvällen.
Han började gå tillbaka till lägenheten.
När han kom fram och öppnade dörren blev väldigt förvånad.
Där satt ena tjejen och grät förtvilat, men Jens och den andra tjejen var inte där.
Han gick fram till henna och satte sig bredvid henne och frågade med mjuk röst vad det är som har hänt.
- Nått hemskt har hänt, svarade hon och fortsätta gråta förtvilat, När vi vaknade upp i morse var du och Jens borta, plötsligt ringde telefonen.
- Vem var det som ringde? Frågade klasse.
- Det var från sjukhuset, dom hade tagit in Jens på akuten, det var ett äldre par som hade hittat honom medvetslös ute i snön, han fördes till Sunderbysjukhus direkt men det var för sent, han var redan död när dom hittade honom.
Och nu grät hon om möjligt ännu mer än tidigare och nu kom även tårarna hos Klasse. Var det verkligen sant? Hade Jens verkligen gått bort?
- Var är Sanna nu då? Frågade Klasse. Sanna var den andra tjejen.
- Hon fick höra det och tog bilen till Sunderby direkt, men hon var fortfarande full och hög så hon körde av vägen och in i ett träd, och jag har inte fått reda på hur det är med henne än, dom har inte ringt och meddelat något fast jag bad dom där jävla läkarna att göra det.
- Vi åker dit och kollar upp det, klä på dig nu, vi lånar grannens bil och sticker dit på en gång.
Sen drog dom iväg.
Dom kom fram till sunderby sjukhus och satte sig och väntade på svar.
Där satt dom i 5timmar. Klasse med tjejen lutande mot sig som än inte kunnat sluta gråta och Klasse själv hade tårar i ögonen.
Men nu kom äntligen läkaren med svar.
- Hon kommer att klara sig, sa han, men hon måste stanna några nätter under uppsikt.
- VI förstår vi är väldigt tacksamma över eran hjälp, ni värd guld och ännu mer, sa Klasse.
- Får vi besöka henna? Fråga tjejen.
- Nej inte än, svara läkaren, jag ska ringa en taxi åt er för ni lär väl vara väldigt trötta efter det här.
- Det är vi, och ni ska ha ännu ett tack för eran insatts det glädjer oss verkligen, sa Klasse.
Sen gick dom ut till parkeringen och väntade på taxin.

När dom väl kom hem igen satte de sig ner i soffan igen.
Dom tog varsin cigarett, och Klasse torkade bort de sista tårarna från tjejens kind.
- Önskar du aldrig att du hade ett normalt liv, bil, hus, jobb, familj osv? frågade Klasse.
- Jo det är klart, jag skulle göra allt för att slippa den här skiten, jag hade bra betyg när jag gick ur gynmasiet men sökte aldrig till något jobb, svarade tjejen.
- Jag började inte ens på gymnsasiet, jag drog först till Gällivare efter 9:an och sen vidare hit.
- Dumt tycker jag.
- Vad säger du om å bara skita i hela alltihopa och följa med mig till södra Sverige och börja om på nytt, du kan ju skaffa jobb och jag kan börja studera på nytt, bara glömma alltihopa och för en gång skull få uppleva det omtalade svensson livet med barn, villa, jobb, köra en volvo och handla på Ganle Gunnar på lördagar? Vi skulle inte behöva böna och be för ett hem eller mat eller pengar till nöjen nå mer.
Och redan dagen därpå packade dom och for iväg ner till Motala.

Nu har det gått 6år sen och där bor dom fortfarande i en villa med två barn, en flicka och en pojke. Man kan träffa Klasse på ett Jazz-kafee en gång i veckan där han sitter och röker sina cigaretter och dricker Kaffe-latte.
Och nu en dag för inte så länge sedan ringde han ett samtal till Kiruna och stämt träff med ett par där till jul som mer än gärna ville träffa han för första gången på 10 år igen.



Många barn börjar på precis det här sättet men få klarar sig på det här sättet också, många dukar under och andra hamnar hos fosterfamilj eller ett gruppboende, de hamnar i socialens händer där det får den vård som plåga dem ända in till sin död, dom som redan har sin framtid säker är bara 0,001% av världens barn och ungdomar, den övriga resten är bara medelklassare som riskerar hela tiden att hamna ute på gatorna om dom inte spelar sina kort rätt andra är redan där.

Skriven av: Roffä