En tuch av ett mord

"Kyss mig snälla, jag känner att jag behöver känna dina mjuka läppar mot mina.
"Va? Varför måste jag kyssa dig, för att du ska känna livet och suga ut min kraft?
"Snälla, bara en enda kyss. Du anar inte hur jag drömt om att vi ska mjukna ihop.
"Jag förstår ändå inte att du måste ha en kyss av just mig.

Gräset var brunt efter många veckors gassande solsken och brandrisk var så allvarlig att det var klass 1 varning. Trots det fortsatte människor köra sina bilar över allt, flygplanen färdades genom olika färdriktningar utan att fundera på att det gröna gräset, brandrisken och översvämningarna var ett svar på att stora mängder miljöfarliga ämnen ständigt pumpades ut i atmosfären. Det viktiga var att ha sin egen vardag så nära verkligheten att inget kunde ta semesterns fina resa ifrån någon och fina husfasader fick byggas så rika kunde ta plats.
Bara lyxen fick hägra så de rika kunde fläka ut allt sitt elände som kostat flera miljoner, bara för att skryta om sin förmögenhet så fick jorden brinna, för de rika styrde över allt vad kapitalet och det fick världen att snurra trodde de i alla fall.

"Sanna, snälla kyss mig å mina läppar får känna dina smultronröda läppar.
Han satte händerna runt livet på henne.
"Sander, du är den finaste jag mött. Dina ögon ser på mig, stannar gör du för du vet att jag ger dig den mjukaste känsla du kan drömma om.
"Ja men bara kyss mig.
"Din lidelse känner jag och min glädje känner du.
Havet verkade på ytan må så bra, men giftiga alger hade brett ut sig, så nåt bad kunde ingen göra utom i bassänger.
Sannas telefon ringde. Tiden sattes igång igen.
Samtalet bröt sönder lugnet. Tårar började rinna ner för Sannas kinder, ögonen skyldes av hennes hand och hennes kropp stelnade till i sanddynan, som hon och Sander sökt upp varje dag under deras semester.
När Sanna tyst la på insåg Sander att han måste vara berädd på det värsta, men han satt bara där och höll om henne medan solen gassade ner på dem.
"Det har....
"Vad har hänt?
"Någon har hittats död...
Sannas bästa vän hade varit försunnen ett tag utan att deras sökinsatser gett resultat.
Det var som att hon slukats upp av marken. Spelade ingen roll hur många sökinsatser de satte in.
Telefonen ringde igen.
Orden som sas var för mycket....
Smärtan i att få bekräftat att hennes bästa vän aldrig skulle komma tillbaka.
Hon hade hittats i skogen, i en liten håla nära ett vattenbryn där bla Sanna sökt.
Sanna ångrade att hon inte gick tillbaka när hon såg ...
Kroppen kunde inte röra sig. Sander tog henne närmare sig och de satt tysta medan en underlig känsla började gripa tag i dem. Rätt som det var reste de sig. Som om någon berört dem i ren panik. Någon som inte syntes.
"Sander vet du? Jag tror Maria finns nära oss åter igen.
"Sanna, du vet väl att de inte får vidröda oss?
"Va?
"Nej då tvingas de stanna tills de hittar mördaren.
"Sander, vad säger du? Är hon mördad?
"Vet du vad?
"Vi går sakta hem och vilar.
Sanna ville inte hem till Sander. Hon fick en känsla av att något inte stod rätt till.
Varje natt hade hon kallats på.
"Kom, hjälp mig jag ligger i ett vattendrag, månen lyser, solen är stark. Vill hem vill inte ligga kvar här i vattendraget.
Sannas världe rörde sig mellan livet och döden, försök att finna svar på varför hennes vän kallade.
Livet splittrades i små bitar, det svåra var att finna en mening med Marias död.
"Den eller dem som utförde detta, ville dölja henne.
"Sander, vad säger du?
Han tittade på henne med små ögon när han plötsligt var tyst
Sanna ville gå, men Sander ville stå kvar i sanddynan. Han borrade ner sina fötter lite innan han tittade på Sanna med allvarliga ögon och tog hårt i hennes axlar.
Just då kom Mikael och sa:
"Sanna, där är du ju. Vad gör du här?
Sanna stannade upp och insåg att Sander bara försvann upp i skyn.
Tårara rann sakta ner för ögonen och hon kunde inte stå upp. Händerna sökte efter ett tecken i sanden.
"Sander kom tillbaka hördes mellan gråten.
"Sanna vem är Sander?
"Mikael lite svårt. Nu är min väninna hittad.
"Ja och även en kille hittades.
"Varför? Tårarna vill inte sluta komma.

Mikael ville inte att Sanna skulle gräva i varför de hänsynslöst mördades.
Han hade länge stoppat upp allt genom att lägga ut villospår.
Flytta kropparna från en plats till en annan och sen vara med vid sökandet.


Tiden gick och mycket kom fram men mördaren gick fri och kvar fanns ett olöst mord.

Sophie

Mitt namn är Sophie Molander Skrivandet är idag en källa till mitt inre
Sophie är medlem sedan 2019 Sophie har 61 publicerade verk