En vanlig lördagsmorgon 1964, eller Basin Street Blues.

Väckarklockan ringer.Förbannade klocka tänker jag och kväver en impuls att vända mig om och somna om,sedan jag hade stängt av oväsendet.Det är lördagsmorgon och veckans sista arbetsdag på Kockums mekaniska verkstad i Malmö,mer känt som skeppsvarvet.Jag jobbar som revolversvarvare i maskinverkstaden.Förvisso en kort arbetsdag som börjar klockan sju och slutar klockan ett,med trettio minuters kafferast.Jag är 18 år och inneboende hos min farbror Sven,och hans fru Kerstin,detta tills jag hittar ett eget boende i bostadsbristens Malmö.
Jag smyger tyst till badrummet,tvättar mig och borstar tänderna,utan att föra onödigt oväsen.På väg tillbaka till mitt rum,så sneglar jag in i Sven och Kerstins sovrum,det ser ut som om dom sover hårt,skönt.I normala fall,måndag till fredag,så har Sven och jag en överenskommelse om att jag skall väcka honom när jag står klar att ge mig iväg,Sven börjar inte jobba förrän senare på morgonen.Jag klär mig och smyger ut i köket,och slår upp den vanliga tallriken med filmjölk och flingor.Sedan gör jag två mackor,som jag lägger i en plastburk med lock.Mackorna skall jag äta på jobbet,när jag har kafferast.
En melodi maler envist i skallen,det är ”Basin Street Blues”.I går på fredags kvällen så var jag med kompisarna på stamstället, jazzklubben Logen på Friisgatan.Theis-nygaard jazzband från Köpenhamn var och lirade där,bl.a så spelade de ”Basin Street Blues”,och nu får jag inte låten ur skallen.

Nu är jag klar att ge mig i väg.Den gröna koreaduffeln åker på och en grön stickad mössa över det framåtkammade håret.Nu gäller det bara att hitta cykelnyckeln.Efter lite letande så hittar jag den i fickan på byxorna som jag har på mig.Tar mig tyst ut i trapphuset,och låser så tyst som jag bara kan,och så vidare ut på den kringbyggda gården där cykeln står parkerad.Akompanjerad av ”Basin Street Blues”,låser jag upp cykeln och ger mig i väg.

Det är en ljummig och skön aprilmorgon,och jag startar min färd till jobbet från Ö.Farmvägen-Spånehusvägen.Hittar snart ett lagom tempo i trampandet,stämmer bra med rytmen i ”Basin Street Blues”.
Korsar Nobelvägen,och passerar snart ABF:s gula tegelbyggnad på vänster sida.Nu kommer jag ut på Amiralsgatan.Rakt fram ligger Folkets Park,och sidan om danspalatset Amiralen.Jag svänger höger och passerar St.Knuts torg som ligger på motsatta sidan av gatan.I busskuren där ligger det en hemlös,väl insvept i en filt,och sover.Under bänken står det en halvt urdrucken 37:a Nyköping brännvin.Jag ryser till,och undrar hur man kan hälla i sig sådant blask,men det är ju bättre än T-sprit i varje fall.Batabadatadubbidoodo,”Basin Street Blues” maler oavbrutet i skallen på mig.

Det är något som inte stämmer tycker jag.Var är all trafik ? Visserligen kommer det en och annan bil,och där kommer en stadsbuss.Tittar in i bussen,inte många passagerare.Det brukar även finnas en hel del cyklister i farten,jag känner mig ganska så ensam på min cykel.Där kommer en cyklist till,hej,hej.Tittar på klockan,6.30,jag är nog ungefär tio minuter före mitt normala tidschema,det är nog därför det är så lite trafik.Passerar Latinskolan,över Studentbron,vänster vid NK och vidare fram till Gustav Adolfs Torg.
Nää dra på trissor ! Det är nästan folktomt,vad är detta ? Jag blir tvungen att stanna och kliver av cykeln för att ta mig en funderare.
Vänta nu ! Vad var det basen sa i går,när arbetsdagen var slut ? ”Vi ses på måndag pojkar”. Visst vad dum jag är,vi har ju börjat med lediga lördagar,med början i dag.
Jag går över gatan och vänder cykeln hemmåt.Nu är det bråttom,hoppas jag hinner hem innan Sven och Kerstin vaknar.
Efter att tidigare ha hållit ett behagligt och lugnt tempo,så ökar jag tempot ordentligt,och nu hänger inte rytmerna i ”Basin Street Blues” med riktigt.Dax att byta spår,det får bli ”Tiger Rag”,även den från repertoaren kvällen innan,men med betydligt högre tempo.
Nu blir jag varm i duffeln,jag släpper styret och knäpper upp,och håller på att köra på en dam på ett övergångsställe vid stadshuset.”Ursäkta” ropar jag över axeln.Vid St.Knuts torg,har den hemlöse vaknat.Nu sitter han upp och har Nyköpingpavan i handen.Han lyfter handen och ropar något med skrovlig stämma efter mig,när jag susar förbi.Jag vet inte vad han ropade,men jag tyckte att jag hörde ordet cigg.
Vänster in på Spånehusvägen,nu är jag strax hemma,över Nobelvägen,200 meter kvar.
Jag stannar lite andfådd vid porten som leder in till gården.Jag låser upp porten,kommer in på gården och parkerar och låser cykeln.Nu har ”Tiger Rag”tonat ut i skallen.Jag sneglar mot Sven och Kerstins sovrumsfönster,det är nerullat och mörkt,och jag går in i trapphuset.Nu kommer det kritiska momentet,att ta mig in i lägenheten utan att det märks.Jag sticker försiktigt nyckeln i låset och vrider om försiktigt.Klicket från låset låter som ett pistolskott i den tysta trappan,tyckte jag.
Jag öppnar försiktigt och kikar in i den halvmörka hallen.Där mitt i hallen,vid hallspegeln med det lilla telefonbordet under med cobratelefonen,står Sven i sin fånigt randiga pyjamas,och med ett lika fånigt leende på läpparna.Fan också !
”Hej Ingvar,var har du varit så här tidigt på dagen”frågar han,fortfarande med det försmädliga leendet i ansiktet.
”Jag kunde inte sova,så jag tog en liten tur med cykeln”,svarade jag,och hörde själv hur fånigt det lät.
”Det måste ha varit en ganska så lång runda,eftersom du tog skaffning med dig”,sa Sven,och nickade mot plastburken som jag höll under armen.
Nu brast det för mig,när jag insåg det komiska i situationen,så jag började att skratta.
”Jag tog med mig mat om jag skulle träffa på någon hemlös hungrig stackare på vägen” sade jag.
”Gjorde du det”? frågade Sven.
”Ja,men han var bara törstig,men nu ska jag gå och vila mig en stund”.
”Ja gör det, kan behövas efter din cykeltur” sade Sven,och försvann in i sovrummet med ett leende.
Jag hängde av mig duffeln, gick ut i köket och ställde plastburken i kylen. Sedan gick jag in på mitt rum, stängde dörren,och lade mig utan att klä av mig ovanpå sängen och somnade till tonerna av ”Basin Street Blues”.

Ingvar Hedengård

Jag är en person som är född 1946. Jag är pensionär, efter ett långt yrkesliv som väktare och busschaufför i kollektivtrafik. Är född och uppvuxen i Malmö. 2008 tog jag och frun beslutet att flytta från Malmö till Oskarshamn, där vår dotter redan bodde med sin man och våra barnbarn. Nu som pensionär har jag tid att ägna mig åt att skriva, vilket är ett stort intresse, och i mitt fall handlar det om noveller. Hoppas att det finns personer som kommer att gilla det jag skriver.
Ingvar Hedengård är medlem sedan 2018 Ingvar Hedengård har 12 publicerade verk