Publicerat 03.12.2008
Kategori: Novell

Ett fel steg

Ett år har gått sen hon lämnade mig.Fast det känns precis som igår.det var torsdag i november månad.Det var grå och mulet och jag ser verkligen fram emot att träffa Elin min flickvän.Jag går med långa steg längs gatan.När jag kom fram såg jag Elin kramar en kille som ser ganska bekant ut.När jag kommer lite närmare ser jag att det är Hugo kille i den andra klassen.Jag väntar tills Hugo har gått då gick jag fram till Elin innan hon går in till sig.Jag håler i hennes arm och frågar.
- Elin vad är det mellan dig och Hugo?, frågar jag.
- Inget, hurså?, frågar hon och tittar på mig med sina mörka ögon.
- Jag såg vad ni gjorde så ljug inte, säger jag och håller om hennes arm hårdare.
- Ajj! Det gör ont Markus sluta, skriker hon och försöker slita sig loss.
- Du går ingenstans förrän du har berättat sanningen, säger jag hotfullt.
- Okej, vi bara kramas för att han är min kusin, säger hon och tittar ner på marken.
- Jaså? Det tror inte jag det är mer än så, säger jag och lyfter handen och slår till henne.
Hon föll ner och slår huvudet i marken.Hon ligger där alldeles still, för ett ögonblick blev jag rädd.Jag fick panik och springer bort från henne.Jag sprang och sprang tills jag inte har nån luft kvar i lungorna.När jag ser mig omkring befinner jag mig just nu i en skog.Jag snurrar ett varv och sen går jag rakt framåt.Det är bäst att gå framåt för skogen måste tar väl slut nån gång.Jag går och går men jag hittar inte nån väg eller stig.Det känns som om jag bara har gått i cirkeln.
- Hjälp mig nån!!!, skriker jag desperat efter hjälp.
När jag plötsligt ser en väg följer jag efter den ,springande.Jag sprang och sprang jag ser mig inte för och plötsligt blir allt svart.
Nästa morgon står det i Aftonbladet om en kille som blev påkörd. Killen är Markus Almberg 14 år misstänkt till mordet på Elin Stenberg och troligen fick panik och tar självmord genom att låta sig blir påkörd.Den dagen faller den första snöflingan ner ,ett tecken på frusna tårar från himlen.