Ett felaktigt beslut

Varje dag i Gustafs liv var ganska monoton. Han vaknade klockan åtta på morgonen, duschade och åt frukost. Kaffe utan mjölk med ett sackarinpiller, en kanelbulle och ett äpple. Alltid detsamma. Sedan gick han till sin farbror Lasses snickeri, där han arbetade. Och efter jobbet gick han hem, träffade sin flickvän, tog några öl med sina vänner ibland. Man skulle kunna säga att Gustaf levde ett enkelt liv.

Men en dag var han stressad och föredrog att förändra sin dagliga rutin. Efter middagen gick han ut för att promenera i parken lite och försöka koppla av. Att koppla av är omöjligt när man är nyfiken, vilket alltid händer Gustaf i oväntade situationer. Bakom det där trädet verkar det som om det finns någonting, tänkte han. Jag ska ta reda på vad det är.

- Gustaf Larsson! Hur är läget?
- Bo, Bo… Han tvekade en sekund-. Bosse? Bosse Nilsson?
- Ja, just det! Det var länge sedan!
- Förlåt, jag kände inte igen dig. Vilket snyggt skägg du har!
- Hahaha, jag har haft skägg i ungefär fem år. Och vi har inte träffats sedan gymnasiet…
- Precis! Hur mår du? Allt bra?
- Jaaa… Jag är glad att se dig igen.
- Detsamma! (En snuskig lögn). Förlåt, men det är lite sent och jag måste hem. Jag stiger upp väldigt tidigt för att gå till jobbet.
- Ingen fara. Jag brukar promenera i parken vid den här tiden varje dag. Ska vi ses imorgon?
- Jaaaa….. vi ses.

Usch…. Bosse Nilsson! Varför var jag tvungen att träffa honom?” Han mindes att Bosse var en trevlig pojke under skoltiden. Sedan, i gymnasiet började han träffa konstiga människor, så Gustaf bestämde sig för att ta avstånd från honom.

Två dagar efter det där mötet hände något oväntat. Polisen ringde Gustaf. De ville kalla honom till förhör. Han frågade överraskad varför. Polisen förklarade för honom att övervakningskamerorna i parken där han träffade Bosse hade registrerat de sista stunderna i Bosses liv. Några timmar senare hade man funnit Bosses lik upp med lappen “Han ska döda mig”.

- Vad var det du pratade med Bosse om?
- Jag, jag….. stammade han. Jag hade inte sett honom på länge… sedan gymnasiet! Vi bara “hej” och skulle kanske träffas igen en annan dag i parken.
- Mmm… jag tror att det inte är en giltig orsak för att släppa dig fri.
- Men varför? Titta på inspelningarna! Jag ljuger inte!
- Du är den sista personen som Bosse träffade innan han försvann. Kan du berätta alla detaljer för oss?.
- Jag fick intrycket att han promenerade i parken varje eftermiddag. Han verkade vara hemmastadd där. Han rökte en cigarett, och han….
- Vad sa du? Rökte?.
- Precis! Vad är det med det?
- Hans familj har inte nämnt någonting om att han rökte. Det verkar som att du känner honom bättre än hans egen familj.
- Men,... man kan kolla det i videon! skrek han.
- Mmmm… Jag är rädd att du är misstänkt för Bosse Nilssons försvinnande och hans efterföljande död. Du har rätt till advo…
- ...kat! -hånade han-. “Det är som i en film! Det är ett misstag, jag är oskyldig!” skrek han. “Jag skulle aldrig ha hälsat på honom” -viskade han för sig själv-.

Aldrig gått till parket. Det var ett felaktigt beslut.

Skriven av: Antonio