Ett förflutet som förföljer

Det plingade i mobiltelefonen, hon öppnade sms:et och läste: ”Va`?”, stod det. Inget mer. Sms:et kom från Jakob, hennes bästa kompis pojkvän. Hon förstod ingenting. Återigen hördes ljud från telefonen.

- Hallå, det är Jessica, svarade hon.
- Vad håller du på med egentligen? skrek Jenny, hennes bästa vän i andra änden av luren.
- Va? Vad menar du?

Jessica stod med telefonen i handen, Jenny hade tryckt av. Hon hade låtit både arg och ledsen på samma gång.”Vadå, va`?”, textade hon tillbaka till Jakob. Ett par sekunder senare ringde telefonen igen. Hon hann inte mer än knäppa på den innan hon hörde Jakobs gälla röst:

- Du är ju för fan inte riktigt klok, gastade han.

Jakob lät upprörd, hon kunde se hans ögon mörkna till av ilska. Hon blev rädd fast han bara var i luren eftersom hon visste hur hemskt dum Jakob kunde bli när han ilsknade till.

- Vad är det som har hänt? viskade hon, rösten darrade.
- Det borde väl du veta, fnös Jakob irriterad, men han verkade lugnare nu.

Precis när hon skulle ställa en ny fråga bultade det på dörren. Det lät som en mycket arg knackning.

- Det är någon här, hon tryckte av samtalet och slängde iväg telefonen på soffan.

Jessica kände hur benen svek henne när hon öppnade dörren.

- Du…, fick hon fram, sedan blev allt vitt omkring henne.

Jessica vaknade upp i ett mörkt rum. Hon blinkade till ett par gånger och sedan upptäckte hon att runtom henne var det kalt. Rummet var tomt och omöblerat förutom den sängen hon själv låg i. Det luktade instängt och fuktigt, som om det inte fanns några fönster och dörrar i närheten. Hur hade hon kommit hit? Det sista hon mindes var att hon hade ramlat ihop och allt hade blivit vitt. Hon måste ha svimmat. Långsamt, för att slippa den svindel hon hade, reste hon sig och började röra sig försiktigt i huset. Hon hade ingen aning om var hon var och hur hon hade kommit hit? Hon visste mycket väl vem som hade tagit henne hit däremot. Hon gick in i nästa rum och upptäckte att där fanns ett badrum i anslutning. Vilket stort hus hon hade blivit tillfångatagen i! Hon gick in i badrummet, ovanför det gulaktiga, smutsiga handfatet fanns en spegel som var gulspräcklig. Det var väl flugspott på det, tänkte hon och började studera sin spegelbild. Hennes mörka hår låg i stora tovor, maskaran hade runnit och näsan var röd av kyla. Hennes bruna ögon var glansiga av trötthet och rädsla. Hon tittade ner på sina kläder och upptäckte att det hade gått en reva i hennes tröja. Varför hade detta hänt nu? Plötsligt hörde hon dörren slå igen.

- Nämen sötnos, är du vaken? hörde hon bakom sig.

Niklas stod tätt intill henne nu. Han studerade också hennes spegelbild och log, hans leende var illvilligt. Hans ögon gnistrade till av ilska och illvilja, han vände sig om mot henne:

- Varför är jag här? frågade Jessica uppgivet.

Han svarade inte och Jessica backade undan och gick ut i rummet där hon hade legat. Hon måste ta sig härifrån, hon var tvungen att tänka ut något. Hon började återigen studera platsen hon befann sig på. Nu märkte hon att det var mörka spånskivor mot alla fönster och att dörren som fanns längst bort i rummet var reglad mycket noga. Jessika förstod att Niklas planerat det här länge innan han hade dykt upp den här gången. Hon förstod att han var här på uppdrag av Jakob, men hon förstod inte riktigt varför. Hade det här med sms:et att göra? De konstiga samtalen från Jenny och Jakob i förmiddags.

- Niklas, snälla, berätta varför är jag här? Vad är det som har hänt?

Jessica vädjade mot honom och hon började gråta av rädsla och oro.

- Hur kunde du avslöja Jakob?

Det snurrade till i huvudet på henne. Jakobs sms: ande, samtalen. Nu hade det kommit fram, men hur och vem hade berättat?

- Vem? Hur? Frågade hon ynkligt och satte sig ner.

- Var det inte du som sms:ade till Jakob och Jenny och berättade om den där natten?

- Nej, jag har inte ens tänkt på att det inträffade förrän du tog upp det nu.

För ett år sedan hade Jakob och Jessica blivit presenterade för varandra. De blev väldigt goda vänner, för goda och en vecka senare presenterade Jenny Jakob för henne, som sin nya pojkvän. Jessica hade inte haft en aning och Jakob hade hotfullt tagit Jessica åt sidan och varnat henne för vad som skulle hända om det kom ut till Jenny. Hon hade lovat att vara tyst och då förstod hon också att Jakob och Niklas var farliga tillsammans. Tidigare på dagen hade Jakob fått ett sms, där det stod vad som skett mellan Jessica och honom och Jenny hade fått ett likadant sms. Jakob hade skickat iväg Niklas, som var tvungen att hålla Jessica fången tills han redde ut saker och ting med Jenny.

- Han gör väl inte henne illa, fråga Jenny.

- Det vet jag inte.

- Snälla låt oss åka dit, vi måste reda ut det här.

Snart var de på väg. När de kom fram såg de polissirener och en blodig Jakob som omhändertogs av polisen. Jessica sprang ut från bilen, gråtandes, mot Jakob, men hon förstod att det var försent. Jenny var borta. Polisen omhändertog båda pojkarna och Jessica satte sig i bilen och åkte hem till sina föräldrar. Vem hade velat de två flickorna så illa fick hon aldrig veta.

Rebeka Sallova

Skriven av: Becka83