Ett krossat hjärta

“Adam, kommer du ihåg den dagen då jag och du var på den där festen och du frågade mig om jag ville dansa med dig? Kommer du ihåg den tiden då det brukade vara jag och du? När vi var vid sjön och du sa att du älskade mig? Jag minns dem dagarna som om dem var igår, men det gör säkert inte du…”


Jag ville inte ens vara på festen men Lovisa tvingade mig, jag var inte på humöret att fixa mig och ta på mig finkläder jag ville helst sitta i mitt rum och läsa men aja jag går för Lovisas skull. Jag fick ett meddelande från Lovisa hon undrade om jag var klar. Jag kollade på mig själv i spegeln och såg väldigt osäker ut, jag kände mig inte bekväm med den här klänningen. Den var lång och hade en jättefin ljusrosa färg med några diamant detaljer vid brösten.Jag kollade på mitt långa ljusbruna hår som jag hade i en halv hästsvans och topparna var lockade, mina läppar som var så glansiga v läppglanset. Jag svarade “ Ja, jag är klar. Väntar på dig :)”


Vi var framme, Lovisa hade kommit och mött mig på vägen så jag fick skjuts. Det var jättehög musik så jag nästan fick ont i öronen. Vi tog trapporna mot övervåningen, hissen var full. Det tog lite tid eftersom jag inte var van att gå med klackar, det var något nytt för mig. Lovisa var redan framme så hon gick in före mig. Jag var på dem sista trappstegen då jag trampade snett och nästan fallback, jag blundade utan att säga säga ett ord. Jag känner hur någon tar tag i min arm och fångar mig bakifrån. Jag vågar inte öppna ögonen på ett tag, mitt hjärta slog jättesnabbt och jag kunde inte röra mig.
- Gick det bra eller?
Det var en manlig röst men den var inte så mörk så jag trodde det var en liten pojke, så till slut så öppnade jag mina ögon och det jag ser är den finaste killen jag någonsin sett. Jag kände mig så dum som inte kunde gå med klackar. Jag skämdes så mycket så mina kinder blev så röda och jag började att svettas. Jag fick inte ut något ur min mun utan nickade bara. Hans ögon var som två stjärnor och lyste som två stora diamanter, det var dem sjukaste ögonen jag någonsin sett. Han var klädd i kostym och håret var i nästan samma färg som min. Killen svarade :
- Var försiktig till nästa gång, det var tur att jag var bakom dig annars hade du ramlat och slagit dig rejält.
- Ja, jag vet jag är inte så jätte van med att gå i klackar. Tack för att du fångade mig.
- Det var så lite, ta det bara lugnt till nästa gång. Vad heter du förresten?
Mitt hjärta höll på att ramla ut, jag kunde nt kolla bort från honom mina ögon var som klister på hans ögon. Men jag fick ut något tillslut.
-Sally, Sally heter jag. Vad heter du då?
- Ditt namn är så vackert, precis som dig. Du är jätte vaker. Jag är Adam.
Sa han precis att jag var vacker? Jag kanske hörde fel.Jag log tillbaka och försökte dölja att jag skämdes.
- Tack, du med.
Det var tyst i kanske en minut men i mitt huvud var det värsta rockkonserten. Det ända jag kunde tänka på var när han sa “ ditt namn är så vackert precis som dig.” Jag kunde inte tänka på något annat.
- Ska vi in eller?
- Hahah, ja det är nog därför vi är här. Vi går in.


Det var fullt med människor på den där festen. Jag försökte att hitta Lovisa men det var så många människor så att jag knappt kunde se vad som fanns lite längre fram. Jag gick lite och Adam var bredvid han frågade om jag letade efter någon, jag sa bara att jag letade efter min vän. Efter några minuter av letande så fick jag ett sms av Lovisa, “ Jag är vid de långa borden längs fram, kom hit”. Jag försökte att hitta dem långa borden men jag gav upp och skrev till henne att möta mig på toan.
- Jag ska möta upp min kompis nu men vi ses senare antar jag, vi är trots allt på samma fest.
- Okej, kan jag få ditt nummer?
- Absolut
Jag gav honom mitt nummer och gick emot toan. Jag rättade till mitt hår på den långa guldspegeln. Lovisa kom in och frågade om vart jag hade varit, jag berättade allt som hänt vid trappan. Hon skrattade mest men hon blev ändå lite chockad, det hade aldrig varit någon tidigare som hade varit så artig mot mig och frågat om mitt nummer. Vi gick ut och träffade dem andra på festen. Jag hittade inte Adam jag trodde han hade åkt. Men plötsligt när den lugna musiken börjar spela så knackar någon på min axel så jag vänder mig om och ser att det är Adam som var bakom mig.
- Vill du dansa?
frågade han medans han höll fram sin hand. Jag kunde knappt tänka. Jag blev så stum, jag kunde knappt röra mig. Det enda jag kunde säga var hans namn i mitt huve. Men jag fick tillslut ut ett svar
- Ja. sa jag med en darrande röst.
Vi dansade och pratade om allt möjligt. Jag njöt så himla mycket, jag hade hittat mannen jag ville dela mitt liv med. Jag vågade inte prata så mycket så jag kollade mest in i hans ögon och log. Jag märkte på honom att han tyckte om mig. Han hade frågat om jag har kille men det hade jag inte, jag hade nästan aldrig någonsin haft en riktig pojkvän. Men honom ville jag absolut ha så jag frågade
- Ska vi träffas nästa vecka kanske ta en fika eller något?
Jag kände hon han tog sig närmare, hur hans händer klämdes mot min midja vi har så nära så att jag kunde känna hans andetag. Han nickade långsamt och sedan så hände det som jag aldrig trott, jag var inte beredd på det. Han kysste mig, om och om igen flera gånger. Jag kunde inte fatta det. Jag hade fått min första kyss med den snyggaste killen på jorden. Jag log mot han och sedan så var jag tvungen att gå, klockan var mitt i natten och det var mörkt som kol.


Vi fortsattes att träffas i flera gånger efter festen, vi gick ut nästan varje helg. Ena dagen så åt vi på resturang andra dagen så var promenerade vi längst sjön. Det var dem bästa tiderna i mitt liv. Men det var en dag då vi satt på en bänk och tittade ut mot sjön som var frusen till is då han öppnade upp sig och berättade om hur han kände för mig. Jag tittade på honom och log.
- Sally, ju mer jag har varit med dig så har jag fått starkare känslor för varje gång vi varit med varandra, jag vill verkligen vara med dig hela tiden och jag kan inte tänka på något annat än dig.

- Jag känner exakt samma sak, men har inte vågat säga något. Jag vill vara med dig.
Mitt hjärta slog så snabbt att det kändes att jag nästan höll på att svimma.
- Jag älskar dig Sally, och jag vill dela mitt liv med dig.
“ Jag älskar dig Sally, jag måste ha hört fel. jag kanske bara hörde det jag ville höra”
Jag blev helt stum och visste inte vad jag skulle säga så jag sa
- Jag älskar dig också.
Det gick kanske en minut men det kändes som flera timmar. Tillslut så kysste han mig igen, men så börjar hans telefon att ringa, det stod ett tjejnamn och ett rött hjärta så jag frågade om vem det var han sa bara att det var hans syster.


Just då misstänkte jag inget bara att han aldrig nämnt att han har en syster men jag tänkte inte mer på det.Men det hände oftare vi var ute och flera gånger när vi skulle göra en massa saker så ställde han in sakerna på sista minuten. Han fick fler samtal av den där tjejen som tycktes vara hans syster. Det var en dag då vi var på resturang och han skulle på toa men lämnade sin mobil på bordet, då ringde den där tjejen och jag svarade med ett glatt hej. Hon svarade med samma attityd men då kom det konstiga med saken. Hon frågade om jag var hans syster, jag skrattade medans jag höll i mobilen.
- nej, jag har hans flickvän, är inte du hans syster?svarade jag.
- Du måste skoja med mig? Jag är inte han syster utan hans fru och mamman till hans son.
Hon måste ju skoja med mig, Adam skulle aldrig kunna göra så, aldrig. Jag försökte att intala mig själv för det. Men det gick inte mer. Just de sekunden så kände jag hur jag inte kunde andas, jag hade blivit lurad av honom. Jag försökte att inte gråta men jag kände hur mina ögon blev fyllda med tårar att jag inte ens kunde hålla dem öppna mer. Jag bröt ihop medans hon fortsatte att prata. Jag la på och kollade igenom hans bilder och hon talade sanning, dem var en familj och Adam var en pappa. Jag hade förstört kvinnans familj och hur ska jag ens kunna leva med det? Jag tog min tunga jacka och gick mot ytterdörren då Adam kommer bakom mig och tar tag i min arm och frågar om varför jag lämnade honom när jag såg honom komma. Jag fick inte ut ett ord, det bara rann en flod av tårar från mina ögon. Jag sa inget, jag örfilade honom och sedan gick jag ut gråtandes från restaurangen.

Jag kan inte fatta att jag blivit lurad, men allting kändes så äkta. Kyssen, alla gånger vi gick ut och när han sa att han älskade mig. Jag blockade honom överallt och tog bort hans nummer, jag grät hela tiden, det var så svårt att inte tänka på honom. Han ringde aldrig efter den dagen när vi var i restaurangen, han fattade nog att det han gjorde var fel. Jag känner mig så maktlös, jag kunde ha frågat honom mer om den där tjejen men jag litade på honom och jag hade inte förväntat mig att han skulle göra så mot mig. Men inget jag kan göra åt nu, jag hade för första gången känt mig älskad av någon på riktigt men det var ju inte äkta…

Det har nu gått ett tag sen allt hände men mitt hjärta är inte hel än. Det kommer aldrig att bli helt igen. Det kommer alltid att vara en spricka. Hur ska jag ens kunna lita på någon kille nu mer? Jag kommer nog aldrig kunna bli kär igen. Jag kommer att leva med en skuld att jag förstört en oskyldig kvinnas liv. Du krossade mitt hjärta, och aldrig att jag förlåter dig för det.

Skriven av: Sandra