Ett leende gör dagen.

Ett leende gör dagen.
Det händer så många spännande saker när man färdas kollektivt som jag gör.
Det var en vanlig dag, inte annorlunda på något sätt än alla andra dagar.
Jag var på väg hem från jobbet. Jag stod på busshållplatsen och väntade på bussen. Jag kände mig trött och väntan på bussen kändes längre och längre.
När jag tittade efter den, såg jag att den var på väg in.
-Egentligen, tänkte jag. Den var mycket efterlängtad.
Bussen kom fram och jag steg in. Inne på bussen i en barnvagn satt en liten flicka i en färgglad mössa. Hon höll en ballong i handen. Hon var inte mer än tre-fyra år.
Hon tittade nyfiket på alla som kom in på bussen, emellanåt flyttade hon blicken till sin mamma för att försäkra sig om att hon fanns där. Ballongen som hon höll i handen svävade fritt i luften. Den lilla flickan följde alla som kom in i bussen med blicken och ingen kunde ta sig förbi henne utan att bli nuddat med ballongen. Hon log hjärtligt till alla som försökte ta sig förbi hennes hinder och tyckte att detta var jätteroligt. Vissa människor försökte ta sig försiktigt förbi henne, andra gick bara rakt förbi henne.
När det blev min tur, stannade jag till och tittade på henne med ett leende.
Då sa hon:
-Vad har du där? och tittade upp på en stor finne som jag hade på pannan.
-En finne, svarade jag glatt.
-Vem har get dig den? frågade hon nyfiket.
Jag tittade på henne och kunde knappt hålla mig åt skratt.
-Jag fick den för jag åt för mycket chips, svarade jag.
-Jag tycker om chips, sa hon...
Plötsligt ändrade hon sin röst, blev mer hemlighetsfull och sa:
-Min mamma satt i soffan och pussade pappa, fnittrade hon.
Hennes mamma vände sig mot henne och försökte tillrättavisa henne så sa den lilla flickan:
-Har du osså? sedan blev hon tyst för hon kunde inte hitta det rätta ordet för vad hon skulle säga. Jag gav henne ett leende. Hon vände blicken mot en ung man som var på väg mot henne. Hon tittade fokuserat på honom när han närmade sig henne med säkra steg. Jag såg hennes blick och tänkte:
-Ingen skulle ju förbi hennes hinder :)
Han har inte klarat sig undan heller och blev nuddat med ballongen.
Han lyfte upp blicken från mobilen, gav henne ett leende, gick vidare och satte sig ner.
Så kom bussen fram där jag bor och det blev min tur att stiga av.
Jag vinkade till henne och hon log tillbaka med en öppen mun.
När jag steg av bussen och var på väg hem, tänkte jag för mig själv:
-Hon har gjort dagen för så många människor.
Ett leende gör dagen.
En liten ängel med ballongen.

Skriven av: Annafranmalmo