Ett magiskt ögonblick

En söndagsmorgon i maj så var jag på väg till Venedig. Tre veckor skulle jag vara borta, hade jag tänkt. Det var en fantastisk känsla att jag kunde resa iväg så här, utan vidare. Anledningen till detta var att jag hade vunnit lite slantar, inte mycket att tala om men som sagt till en resa räckte de. Min allra första utlandsresa som jag gjorde gick till Italien och då besökte jag Venedig. Det var en underbar semesterresa och jag hade alltid längtat tillbaka till just Venedig.

Mina tankar for fram och tillbaka under flygresan. Skulle jag kanske uppleva något äventyr på denna resa? Någonstans kändes det som att jag hade ”stannat av lite grann”. Jag ville så gärna bli sådär underbart förälskad som jag var när jag yngre, Men nu när jag nästan närmade mig femtio så var väl allt försent. Skulle jag kunna uppleva en förälskelse igen? När jag gjorde min första resa var jag blott sjutton år och nu var jag fyrtiosju år. Den gången förälskade jag mig i en kille som hette Antonio. Jag lutade mig bakåt och slöt mina ögon och tänkte för mig själv. Vem vet jag kanske träffar en Antonio på denna resa.

Hotel Venedig som jag bodde på gick i en underbar gotisk miljö. När jag först anlände till hotellet såg jag en snygg charmig italienare som pratade med portiern på hotellet. De talade på Italienska och det lät vackert men lite hetsigt. Var de osams tänkte jag för mig själv. Men sedan lade jag undan dessa funderingar för nu var jag här enbart för min egen skull.Fast det var trettio år sedan som jag befann mig på denna plats så kände jag igen Venedig. Staden som är byggd på vatten och fortfarande så var det så att man åkte gondol eller andra båtar för att ta sig fram i innerstaden.
I Venedig gjorde jag utflykter som ex till Dodgepalatset, och Marcuskyrkan.
Jag gick omkring och tittade på all arkitektur som kunde åskådas
Jag åkte båtbussarna för att få se så mycket av staden jag kunde.
Jag besökte olika konstgallerier och jag gick omkring på San Marcusplatsen samtidigt som jag trängdes bland andra turister och duvor.
Snart hade en vecka gått och jag undrade om det fanns mer att upptäcka. För att komma tillbaks till hotellet så hyrde jag en gondol och fick till min förvåning se att mannen som körde gondolen, det var han som hade varit inne på hotellet som jag bodde på.

Våra ögon möttes och det uppstod en speciell känsla. Kanske du kände igen mig men jag vet inte om det var så- I alla fall så kände en varm spirande känsla av att det var något mer och mitt hjärta började dunka. Plötsligt var det bara jag kvar och du såg på mig bara. Du sa inget och jag sa inget. Hade vi något gemensamt språk? Skulle vi kunna kommunicera med varandra. Kanske det inte behövdes.
En blick kan säga mer än tusen ord tänkte jag. Du förde gondolen säkert och galant genom kanalerna. Så underbart vackert det var. På himlen var det fullt av stjärnor och faktiskt så var det månsken.Plötsligt säger du något på Italienska som jag inte uppfattar, Jag bara ser på dig och sedan säger du igen.
-Are you feeling good tonight?
-Yes sad I. Everything is soo loovely.
Vi far vidare genom kanalerna och jag undrar lite om det kommer bli något mera av denna magiska kväll. Kanske det var så att det endast var detta magiska ögonblick jag skulle få uppleva under min semester. För nu var jag framme vid mitt hotell. Jag gjorde mig klar för att stiga av gondolen. Du tog min hand och såg mig rakt in i ögonen. För någon sekund är jag i en helt annan värld. Detta var ett magiskt ögonblick och det var detta ögonblick jag skulle ha med mig hem på min återresa till Sverige. Vi behöver inte alltid tala samma språk med vissa människor för det bara är en särskild kemi emellan olika människor. Ja en blick kan säga mer än massa ord.
Jag lutade mig nöjd bakåt i flygstolen när jag var på väg hem. Min semesterresa hade varit lugn och avkopplande. Det blev inte någon semesterflört men jag hade med mig ett vackert minne hem. Ett magiskt ögonblick som var väl värt att minnas.

Skriven av: Längtan efter romantik