Ett Mystiskt Hus

Det mystiska huset
Av Kevin Rosendahl

Det var en gång två små barn som var uppväxt i skogen. Deras mamma och pappa har spårlöst försvunnit. Inga av de små barnen vet varför. Båda små barnen heter Bobbo och Doddo. Just nu sitter de i en liten stuga och äter frukt och bär. De överlever på frukt och bär som du plockar i vildmarken.

Undrar du varför våra föräldrar försvann så mystiskt, sa Bobbo.
Ja, sa Doddo.
Vi borde ta reda på vad som har hänt, sa Bobbo.
Mhmm, sa Doddo.
Vi letar i stugan efter någon ledtråd, sa Bobbo.

Men Bobbo och Doddo hittar ingenting i stugan som kan visa hur de har försvunnit.

En vacker dag när Bobbo och Doddo står ute i vildmarken och spelar fotboll så råkar Bobbo skjuta bollen över buskarna intill. När Bobbo ska hämta bollen är det då han ser ett mystiskt mörkt hus där ingenting är tänt.
Bobbo skyndar sig tillbaka tillbaka till Doddo för att berätta om det mystiska huset. Bobbo tänkte, (medans han sprang tillbaks) varför kan ett mystiskt huset bara dyka upp sådär, jag har gått där flera gånger med Doddo. Men nu är jag snart framme, bäst att säga till Doddo.

Doddo, Doddo, ropade Bobbo.
Emmm vad är det, undrade Doddo.
BAKOM BUSKARNA SÅ SÅG JAG ETT MÖRKT MYSTISKT HUS SOM JAG ALDRIG SETT FÖRUT , skrek Bobbo!
Ja, fortsätt dröm vidare det finns inget mystiskt hus där, sa Doddo.

Nu blev Bobbo röd i ansiktet som en tomat och stampar i marken, skriker allt vad han kan och nästan slog Doddo i ansiktet men han missade.

Nu blev Doddo lite rädd och sa
Jag bara skojade.
Nu har han lugnat ner sig (Lite).
Men om det är sant så får du visa mig det, sa Doddo.
Vänta bara, jag ska visa dig, sa Bobbo.
Okej, sa Doddo.

En stund senare när barnen var framme.


När de har kommit fram gapade Doddo med munnen och såg förvånad ut. Han kunde inte tro sina ögon. Men också var han rädd.

Där ser du, säger Bobbo.
Ookkej, nu tror jag dig, säger Doddo med en darrande röst.
Jag har ALDRIG sett detta huset i hela mitt LIV, säger Bobbo.
Vi sitter här och gömmer oss en stund och ta reda på om någon är där inne, säger Bobbo.
Oke, säger Doddo.

Senare efter en 5 minuter börjar de pratade om att deras pappa och mamma kanske är där inne och att de tillsammans skulle gå in i huset. Deras slutliga svar var…
JA.

Bobbo ändra sig direkt efter ha gått ut ur buskarna. Han blev helt nervös och rädd. Aldrig i livet hade Bobbo känt sig så rädd.
Bobbo sa
J..a..g, sa Bobbo.
Vad är det, sa Doddo med frågande röst.
Var det inte du som sa att vi skulle gå in, sa Doddo.
Men jag…vågar inte, sa Bobbo med låg röst.
Det är mörkt och jag vill hem, sa Bobbo.
Okej, det börjar faktiskt bli mörkt, bäst att vi gå hem innan något annat oväntat händer, sa Doddo.

Men innan de gick hörde dom steg som kom närmare och närmare. Nu blev dom riktigt rädda och sprang allt vad dom kunde till stugan. När de kom hem till stugan så slängde de igen dörren. Kastade allt dom såg mot dörren för att den mystiska monstret inte skulle komma in.

Båda två blev så andfådda att de inte ens orkade stå upp.
Jag orkar verkligen inte mer, sa Doddo.
Samma här, sa Bobbo.
Hoppas VERKLIGEN att den saken är borta eller vem det nu var, sa Doddo.
Ja det får vi verkligen hoppas på, sa Bobbo.

Sen glömde båda två totalt bort ljudet som kom närmare dom. Men nu låg dom och vilade på grund av att dom är andfådda.

Två timmar senare när de vaknade igen.

Vad har hänt Doddo, sa Bobbo med undrade röst.
Vet faktiskt inte och varför ligger vi på golvet, sa Doddo.
Jag minns att vi spela fotboll, sa Doddo.
Men innan du säger nåt mer, kan vi inte äta lite först min mage kurrar, sa Bobbo.

En timme senare
Jag är så mätt efter allt jag har ätit, sa Bobbo.
Samma här, sa Doddo.
Men vi måste gå och reda ut sanningen nu på vad som hände där, sa Dodo.
Okej, sa Bobbo.

Vänta lite nu, sa Bobbo.
Minns du nu vad som hände, sa Doddo.
Du gjorde så jag glömde vad jag skulle säga, sa Bobbo .
Ja kanske det, sa Doddo.
NU KOM JAG PÅ DET IGEN, SkReK Bobbo.
Vi har blivit jagade av någonting tror jag, sa Bobbo.
Vet du varför, sa Doddo?
Nä, sa Doddo.
Vi måste ta reda på detta, sa Doddo.
Detta kan vara vårt första äventyr, sa Doddo.
Nu tar vi reda på detta, sa Bobbo.
Men först måste vi vänta tills imorgon, sa Bobbo.


Imorgon
Båda två vaknade tidigt på morgonen för att göra sig redo att gå till huset. Bobbo tar med sig ett rep 10 meter långt, 10 äpplen och ett fiskespö. Dodddo tar med sig papper, penna och sovmadrass.
Doddo säger
Bobbo vi ska inte direkt gå och fiska, vi ska in i ett mystiskt hus.
Oj då, jag får väl lägga fiskespöt hemma, säger Bobbo.
Nu går vi, säger Doddo.

Båda två barnen går mot de mystiska huset så tysta som möjligt. Båda tar ett djupt andetag och går in genom den knarrande dörren.
I huset finns damm överallt och brädorna ser ut att vara hundra år gammalt. Men ingen människa syntes till. Försiktigt går Bobbo och Doddo in. Men det är svårt att inte göra något ljud när brädorna knarrar.

Bakom Bobbo och Doddo blåste vinden igen dörren och låstes.
Det verkar inte vara ett bra tecken det där, säger Bobbo.
Vi MÅsTe fortsätta gå, säger Doddo.


Bobbo blev nervös efter det och tappar fokus. Så Bobbo trampar på ett planka och det brakar till ordentligt.
Barnen hör en röst där en person eller något säger ”ni kommer aldrig komma ut ur detta huset levande HAHAHA” .
Bobbo sa tyst för sig själv ”i dina drömmar ja men inte i verklighet”.
Bob..jag tror att vi får snabba oss, sa Doddo.
Ja nu kör vi, sa Bobbo.

Det första dom gjorde var att gå nedför trappor. Bobbo tyckte det tog en evighet att gå genom trapporna. Bobbo klagade hela tiden sen. Men när Doddo skulle ta steget till när man är vid golvet, fall han ner. Doddo skrek AHHHHHHHHH. Men Bobbo är snabb i reflexer och fånga Doddo och drog honom upp.
Doddo sa
Det där…det var så himla LäSKiGT, vi måste verkligen akta oss från fällor.
Ja, jag var rädd att du skulle falla ner där, sa Bobbo.

Sen gick de runt hålet i marken och var noggrann om det fanns fler fällor runt omkring. Sakta men säkert gick dom mot dörren som var till höger om dom.
Tyvärr kunde dom inte öppna för dom behöver en nyckel. I alla fall hade dom så mycket intelligens att dom kunde kika genom det lilla hålet där nyckeln skulle vara. När dom tittar in var det 2 människor som satt där inne med tejp över munnen och kedjor runt händerna.
Bobbo säger
Vi måste få tag på nyckeln och öppna dörren.
Ja var ska vi gå och leta någonstans, säger Doddo.
Kanske i köket, sa Bobbo.
Ja det gör vi, säger Doddo.
Men jag vill gärna att vi skynda oss att kolla där och öppna dörren för detta stället känns obehagligt, säger Bob.
Okej då vi försöker så fort vi kan, säger Doddo.

Så Bobbo och Doddo börjar gå upp för trapporna hör båda två andra fotsteg som inte var deras. Båda två blir stressad när de tror att samma sak som innan kanske också är här. Fotstegen kommer närmare och närmare medans ljudet av fotsteg blir högre och högre. Doddo säger till Bobbo

Vi måste gömma oss fort!
Vi går ner igen och kolla om vi kan gömma oss bakom något där, säger Bobbo.
Men försiktigt, säger Doddo.
Okej Doddo, säger Bobbo.

När båda är nere säger Bobbo

Vi gömmer oss bakom dem tunnorna innan monstret kommer!
Snabbt nu, säger Doddo men lågt.
Okej, nu kör vi, säger Bobbo.

Något är på väg ner mot källaren och i sista sekund var Doddo och Bob klar och är redo att hen kommer. Någon kom och låste upp dörren till människorna. Bobbo och Doddo trodde det inte var sant men det var deras mamma och pappa. Dom såg utsvultna ut. Personen där kollade om dom hade försvunnit sen la hen nycklarna bredvid i en kruka som stod på marken. När monstret hade gått, gick Doddo att tog nycklarna.
Men det var ett stort misstag, för när Doddo tog nycklarna kom ett larm att någon hade tagit nycklarna. Personen snabbt tillbaks innan Doddo hann gömma sig, så han blev tillfångatagen och slängde in i rummet. Doddo visste redan att om han skrek efter Bobbo skulle monstret också veta att Bobbo var här. Men också hade Bobbo svårt att hålla tyst. Han ville ropa allt vad han hade.

Men nu tog personen med sig nycklarna vilket var irriterande för Bobbo för han hade tänkt ut en strategi att besegra personen.

Ungefär en 15 minuter senare
Nu vet jag hur jag ska göra, sa Bobbo. Han letade efter en liten pinne och kila fast den i låset och vred. Han fatta inte hur men det var bra. Han befriade Doddo, mamma och pappa. Sen sa han kom nu vi måste gå. Dom var överlyckliga att de äntligen var befriade. Dom smög ut och lyckades! Dom sprang hem och därefter rasade huset. Det var ett bra äventyr sa Doddo. Deras pappa och mamma tackade mycket. När dom var hemma åt dom en rejäl mat och pratade vad som hände.

Doddo och Bobbo sa “Det är inte alla som har så tur som oss och nu är denna saga
SLUT”

Skriven av: Kevin Rosendahl