Ett oväntat möte

Morgonen känns härlig. Vårsolen skiner och fåglarna kvittar. Jag får en känsla av att sommaren snart är kommen. Jag öppnar dörren och kliver ut på altanen, det är alldeles vindstilla och solen lyser mot min bleka hud. Jag tänker tillbaka på förra sommaren och känner mig lycklig för en sekund innan de dåliga sakerna som hände den sommaren tar över mina tankar. Jag försöker skaka bort det, men det biter sig fast. Jag står som förlamad och tankarna bara snurrar. Plötsligt känner jag en hand på min axel. Det är min bror som säger att vi nu ska åka till fotbollsmatchen som skulle spelas bara några kilometer bort från vårt hus.

Fotboll var inte mitt största intresse. Speciellt inte när det var killar som sprang omkring på planen, de brukar ju ramla ihop utav att någon bara petar på dem. Men denna match var annorlunda, det var något som gjorde den till en väldigt intressant match. Kanske var det att en kille som var ganska söt spelade. Och kanske för att jag hade sett att han kollat på mig ett antal gånger under matchen och lett. Jag vet inte vad det var men varje gång han gjorde det gick det som blixtar genom hela min kropp. Hur kunde jag känna så när jag inte visste vem han var? Och det skulle jag inte få reda på nu heller för matchen var slut och min bror och jag gick till bilen och åkte hem.

Klockan hade nu slagit 21:00 och jag satt ute på altanen och tittade ut över de nysådda åkrarna. Det var fortfarande ljus ute och för att försöka få bort honom som jag tidigare hade sett spela fotboll idag valde jag att gå en sväng. Men glömma honom kunde jag inte för när jag kom till fotbollsplanen satt han där på en bänk. Jag gick fram till honom och frågade om allt var som det ska. Han svarade ja och sa att han bara, precis som jag, kommit dit för att rensa sina tankar. Vi började att prata om allt mellan himmel och jord och kom fram till att vi hade mycket gemensamt. Båda gillade sport, ballader och mysiga sommarkvällar. Det var så skönt att prata med någon som förstod mig så väl som han verkade göra. Under tiden vi pratade upptäckte jag att det var mer än bara hans bruna hår, hans fina leende och hans isblå ögon som gjorde att jag drogs till honom. Han var bättre i verkligheten än vad han var i mina tankar. Då förstod jag att det är honom ja
g vill ha. I samma stund tror jag att han tänkte det samma om mig för båda lutade sig framåt och våra läppar möttes. Det kändes så rätt som att det alltid hade varit menat att vi skulle träffas.

Eftersom att båda kände det samma så fortsatte vi träffas varje kväll, alltid på fotbollsplanen där vi såg varandra första gången. Vi hade alltid lika trevligt och pratade om allt möjligt som man kan tänka sig. Det var helt underbart, jag kände mig som en prinsessa i hans sällskap. Det fick mig att tycka att jag var dum för att någonsin nöjt mig med något annat än honom.

Nicole

Jag är en tjej på 18 år.
Nicole är medlem sedan 2015 Nicole har 3 publicerade verk