Fågeln

Med sina vingar utfällda svävade fågeln genom luften. Himmeln var vit liksom landskapet och tillsammans suddade de ut horisonten. Luftrummet var tomt. Antingen var det kylan här som skrämde bort fåglar eller värmen i fjärran som lockade dem. I vilket fall så var alla exotiska fåglar frånvarande. Landskapet nedan planade ut och fågelns skugga gled längst snön för att sedan ersättas av en reflektion när landskapet tog slut och vatten i viss form tog vid.
Fågeln var korkad. Den skapade ett läte i syfte om att kommunicera trots att den med enkla metoder hade kunnat räkna ut att det inte fanns något att kommunicera med. Dock var denna fågeln speciell. Den hade utvecklat en helt ny känsla. Denna nya känsla var ingen instinkt, det var en njutning. Fågeln njöt av att glida genom luften. Den hade lärt sig att njuta av flygning istället för att bara se det som en nödvändighet för överlevnad.
Kanske var det alla dessa ensamma vintrar som givit fågeln alldeles för mycket tid över till att försöka sig på att tänka. Kanske hade fågeln en vinter lyckats med att tänka. Kanske var det denna vintern.

Det lilla samhället i Snöby var som vilket svenskt samhälle som helst. Folket handlade mat i den lokala ICA-affären, köpte varmkorv på den enda bensinmacken, gick hem från jobbet på fredag med Taco-ingredienserna i högsta hugg. Väl hemma drog snacket om svensk politik igång för att sedan avbrytas av Let's Dance på TV.
Men i Snöby fanns det en liten extra del av jordgubbstårtan. De senaste tre vintrarna hade ett samtalsämne angående en extremt jobbig skata brett ut sig över byn. Folk var förbryllade då Snöby hade varit ett skatfritt samhälle i tvåhundra år. Denna bedrift var invånarna av Snöby stolta över, vilket de bevisade när de under Wikipedias första steg in i svenskens vardag gjorde ett inlägg bestående av fyra A4-sidor vars innehåll var hyllningar till Snöby.
Jocke som skrev detta inlägg gjorde dock en liten miss. Ordet "skatfritt" blev i Jockes text "skattfritt". Detta resulterade i att Snöby samma år gick från tjugofemtusen invånare till tvåmiljoner för att sedan sjunka till tjugofemtusen igen inom loppet av en vecka. Veckan efter lynchades Jocke av tjugofyratusenniohundranittionio eniga invånare.
Hursomhelst så var folket nu chockade när de nu fick höra en skatas skri. Några av invånarna rös lite då skriet påminde lite väl mycket av Jockes lynchningsdag. Snöby, som den fina demokrati den är, hade en omröstning om hurvida man skulle låta fågeln gå samma öde tillmötes som Jocke eller inte. Omröstningen drog ut på tiden då man inte kunde komma fram till en metod som med säkerhet skulle få fågeln på fall. Man insåg snabbt att man inte kunde använda den välbeprövade metoden man använde mot Jocke (högaffel och facklor).
Vintern hann ta slut innan omröstningen och skatan försvann under nästkommande kvartal. Vid vinterns början anställde Snöby Jägar-Pär som var från nära trakter.

Fågeln hade funnit nya njutningar. Den hade funnit tjusningen i att provocera invånarna i Snöby. Hyttande nävar och ord i form av svordomar gav fågeln en go känsla i magen. Nu var den här igen och redo för nya bravader då den övat sitt skri hela sommaren på en liten by kallad Soltorp. Nästkommande dagar i Snöby hörde fågeln en väldans massa knall runt om i byn. Han tappade lite självförtroende när han upptäckte att invånarna verkade mer fokuserade på knallen än på honom själv.

I Snöby rådde det ännu en lynchning. Gösta hade bara minuter kvar att leva. Folket var eniga. Gösta hade varit ansvarig för att kontakta en jägare som kunde ta kol på skatan. En enkel uppgift tyckte folket och likaså tyckte Gösta när han drog iväg ett mejl innehållande ett ganska simpelt stavfel till Jägar-Pär.
När Jägar-Pär anlände till Snöby var han inte blyg med att dra igång sitt uppdrag. Utan att tveka åkte han runt i samhället och besökte brevlådor och postkontor. Han använde sin trogna hagelbössa till att blåsa hål i varenda skattebrev i hela Snöby.

Skriven av: ökänd