Publicerat
Kategori: Novell

Fall 346

Claire och Tom bestämde sig för att skolka från matten. Det var ändå fredag och sista lektionen, ingen skulle märka att de var borta. De hade knappt sett varandra denna vecka, vilket, enligt dem var outhärdligt. Just den dagen hade de varit tillsammans i två år, från sjuan till nian. Snart skulle de skiljas. Komma lång bort ifrån varandra.
¨
Snön yrde utanför den kalla skolbyggnaden. Korridorerna var tomma på skrattande ungdomar. Istället var de fyllda av ensamhet. Claire hatade verkligen de där kala korridorerna. Väggarna var vita precis som hennes mammas ansikte. Varje gång hon skulle gå mellan de olika klassrummen såg hon väggarna och blev påmind om sin mamma. Tänk om hon inte hade kommit hem den dagen utan stannat hos pappa? Då hade hon aldrig sett sin älskade mamma ligga där, i köket med handlederna uppskurna. Allt det blod hon sett hade aldrig satt sina spår i hennes minne om hon hade stannat borta. Tänk om hon hade kommit hem tidigare? Då hade hon kunnat hindra henne från att ta sitt liv. Då hade hon fortfarande känt de där varma kramarna som bara hennes mamma kunnat ge henne. Claire skakade på huvudet och blinkade bort tårarna. Nu skulle hon och Tom ut. Bort från alltihop, bort från all ensamhet och sorg. Vantarna låg slängda på golvet, våta av all snö. Tom kom ut från toaletten och log. ”Ska vi gå?” Frågade han försiktigt. Han hade sett tårarna i de kristall blåa ögonen och visste vad hennes tankar handlade om. Tom gick fram, böjde sig ner och tog upp de våta vantarna. ”Tack.” Sa hon och kysste honom mjukt på kinden. De gick iväg. Bakom sig lämnade de all ensamhet.

Han regerade för sent. Slaget kom mot tingen och det började dunka kraftigt i hans huvud. Hans hand letade sig upp mot tingen och snart kände han det varma blod som strömmade ut från hans öra. Smärtan var så stark att han för en sekund glömde bort Claire. Ögonlocken blev tyngre, om han nu somnade skulle han aldrig vakna upp igen. Blicken var dimmig men han kunde urskilja konturerna av tre stora män. Ögonen tittade runt i rummet. Längs bort, i ett hörn satt en ihopkrupen gestalt. Han ansträngde sig till max och kunde se en sönderslagen Claire. Hennes andetag var högljudda och ansträngda. Han lyssnade så noga han kunde på de svaga andetagen. Plötsligt hördes de inte längre. En av männen märke detta och gick fram till Claire. Tom försökte prata men rösten svek honom. Istället kom en svag viskning fram. Innan han förlorade medvetandet såg han Claire hosta högt och när han såg att hon levde slöt han ögonen och somnade.

” Vi kan inte gå runt med dem här två hur länge som helst! Förstår du inte det?!” Cameron, David och Billy hade kidnappat två försvarslösa ungdomar. För skojs skull. David, som var äldst hade kvällen innan sett ett program om en ung kvinna som blev kidnappad. Hennes mycket rika pappa hade betalt en mycket hög summa till kidnapparna för att få tillbaka sin dotter. Allt gick så lätt. Kidnapparna lämnade landet tillsammans med miljonerna. Det var Davids dröm. Att få miljonerna och om allt gick som det skulle så fanns de snart i hans hand.

Cameron och Billy satt på två gamla rangliga stolar och spela poker. Billy harklade högt och kollade upp. ”Jag satsar tio pund till.” Cameron kollade belåtet upp från sina kort. ”Jag vann.” Sade han och visade sina kort. ”Fan!” Skrek Billy. ” Skyll dig själv. Du vet att jag är mycket bättre på det här än vad du är. ” ” Du hade bara tur.” Sade han och suckade. Alla hans pengar var slut, lönen var förverkad. Tack vare detta idiotiska spel var han nu pank. Det var ett stort problem, pengar. Så fort han fick sin lön från fabriken spelade han bort den. Det vare också orsaken till varför hans fru hade lämnat honom och med sig tog hon de tre barnen. Om hans ekonomi blev bättre skulle hon komma tillbaka. Hoppades han i alla fall.

Cameron visste hur han skulle lura till sig pengar. Det var hans jobb. Jobbet på stans populäraste kasino hade gett honom chansen till att stjäla stora summor pengar. Trodde han. Croupier tjänade nästan ingenting och hade ständigt en vakt eller en övervakningskamera i nacken. David och Billy var hans barndomsvänner och när David, som var Billys kollega föreslog kidnappningen tvekade han inte en sekund, fast det kunde vara farligt tog han erbjudandet. Nu, när de hade gjort det hade han en obehaglig känsla i magen. Om någon av dem skulle dö fanns det ingenting kvar att göra. Redan nu visste han att det var fel. Men vad gör man inte för pengar?

När Claire vaknade kännde hon all den smärta som haglat över henne. Hon hade inte förstått vad som hade hänt. Hon och Tom hade just lämnat skolan och var påväg till Piccadilly. En sak visste hon, inget mer. De två var ensamma.

Skriven av: Julia Johansson

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Mångatan

En ung tjej som inte vet vad hon ska göra med allt hon skriver

Mångatan

På andra plats denna veckan: Lars Jerrhag