Fallande stjärnor

-Ta dig modet skrek Valeria högt, du vill inte sabba detta för dig nu, du kommer att ångra dig senare.
-Men du vet att jag inte kan sa Erika gråtandes, det finns ingen chans att jag gör detta.
-För i helvete, du har alltid velat göra detta. Finns ingen chans att jag kommer att låta dig skippa detta bara pågrund av rädsla. Inte en chans. Valeria gick sakta fram till henne.
-Kom inte närmare, ett steg närmare och jag skjuter dig, skrek nu Erika det högsta hon kunde.
-Va?, Ursäkta?? Menar du allvar?
-Jag menar det, ett steg närmare och jag skjuter dig.
-Du kan ju inte mena allvar eller?!
-Återigen, jag MENAR DET!! Erica förbredde sig för att skjuta.
-Ok ok, ta de lugnt jag kommer inte närmare. Men skjut mig inte bara, snälla. Jag har en familj att tänka på. Sa Valeria snyftandes, hur blev det egentligen såhär? Vi var ju bästa bästa bästa vänner innan. Varför gick det så långt.
-Varför?? Jo för att du sköt min dotter och...
-Ok ok, tillräckligt du vet varför jag var tvungen att göra det. Jag blev dödshotad!
-Och istället för att berätta för mig eller polisen så gick du in till henne på natten när du var barnvakt och sköt henne.
-Du tyckte ju ändå att hon bara misskötte sig och var sur, arg och missnöjd med allt, jag menar inte att det är en ursäkt överhuvudtaget, men du sa faktiskt det, om jag är en psykopat så är du nästan lika illa, kanske en pre-psykopat?
-Ursäkta? Är jag en psykopat?? Alla föräldrar får faktiskt lov att ventilera om sina barn lite då och då, med det så menar jag ju absolut inte att jag vill se henne död. Och du är iaf en riktig psykopat till skillnad från mig, jag har inte dödat någon.
-JAG ÄR INGEN PSYKOPAT, JAG BLEV DÖDSHOTAD!!!!
- Men du kunde ha gått till polisen, det gjorde du inte, du berättade inte ens för mig. Det är faktiskt en liten glimt av psykopat varning, det kan inte ens du dölja.
-Ja ja, lite lite lite lite kanske, men vad vill du att jag ska göra? Lämna in mig själv på rehab eller vadå?
-??
-Vill du det seriöst??
-Ja jag menar, det kan ju inte skada, och då kan jag nog överväga att faktiskt kunna bli vän med dig igen.
-Jag antar väll att jag får göra det då, jag gör det mesta för att du och jag ska hitta tillbaka varandra, mitt fel är det ju, men jag försöker åtminstonde.
-Tack, jag tror faktiskt att du kan må bra av det själv också.

Skriven av: Moa