Farligt begär

”Kom inte och tro att du kan lura mig Mr. Lark., bara för att du badar i lyx och gömmer dig bakom dyra kostymer är du nog allt lika osäker och medvetet ytlig som alla andra homosapiens”.

”... och med det menar du att du är ytlig och osäker - som alla andra homosapiens?” frågade Mr. Lark denna unga kvinna som precis klivit in på hans kontor.

”Jag är en avvikelse, svarade hon utan att släppa blicken från honom.”

… ja minsann, en kvinna i en egen kaliber, tänkte han medan han studerade henne där hon stod framför hans skrivbord.

”så du kom för en arbetsintervju”, fortsatte han och visade med en gest att hon skulle slå sig ned på stolen placerad andra sidan om honom.

Han var ställd över hennes sätt och kände hur pulsen skenade iväg. Hon triggade honom. Vad var det med honom, såhär brukade han aldrig reagera. Han måste säga något.

”Hur mår du?”

”Varför frågar du? Är det för att du genuint bryr dig? eller vill du vara artig?”

Nu började han bli förbannad. Hur vågar hon? komma här och klampa in och vara sarkastisk! ”

”Om du inte är intresserad av jobbet så är dörren där!” pekade han. … men han ville inte att hon skulle gå. Det var något med henne, hon påminde om någon. Plötsligt blev han alldeles kall. Han mindes, hon påminde om henne.

” Mr. Lark? Hur mår du? du ser lite blek ut?”

Med ens blev han kvick igen, hon måste härifrån. Han kan inte vara med någon som påminner om henne.

” Du måste nog gå nu”.

”… men intervjun då?” hon såg uppriktigt ledsen ut.

Han kunde inte motstå henne. Där var hon, den fullkomligt vackraste varelse han någonsin lagt sina ögon på. En kreation ägnad till honom skapat av något högre; precis som hon varit innan hon försvann. Han var förtrollad.

Linda tittade på mannen i kostym framför henne. Det var som om han tappat luften, han släppte henne inte ur blicken. Varför kunde hon inte behärska sig, men det var något med män i kostym som triggade igång henne – de var provocerande. Ändå går jag på en arbetsintervju för att arbeta under en sådan , tänkte hon smått ironiskt. Denna Mr. Lark var tydligen en mycket förmögen och svårfångad man enligt ryktesvägar. Det var ingen som hade sett honom med en kvinna sedan han tog över företaget för 5 år sedan. Det spekulerades hej vilt, men ryktena talade om att han blivit lämnad av sin fru för en yngre man. Antagligen därför som han drog sig för att inleda nya kärleksrelationer. Hans fru måste ha varit helt galen som lämnat honom, tänkte hon och studerade honom. Han var farligt attraktiv. I vanliga fall brukade hon inte bli tagen av mäns skönhet, men denna man hade något visst. Det var något förbjudet över honom. Hon måste be om ursäkt. Något inom henne sa att hon för första gången i sitt 27 åriga liv, gått rakt i fällan och blivit genuint nyfiken på en man. En man i kostym dessutom. Som hon hatat kostymer, alla män med kostym fick henne att kräkas och påminnas om sin egen fader som valde karriären före henne.

”Mr. Lark… jag ber om ursäkt ifall jag förnärmade dig, det var dumt. Jag önskar vi kan fortsätta och göra denna intervju. Jag gör vad som helst, bara du ger mig en chans att visa att jag är rätt kvinna för jobbet.”

”Om du låter mig få bjuda dig på middag så kan jag fundera på saken”.

Hon blev alldeles ställd. Hur kunde han vilja gå på middag med henne efter hennes kränkande presentation. Han behövde nog tömma ur sig! 5 år är lång tid utan någon sexuell kontakt. Men vad visste hon, han kanske hade flera älskarinnor. Hon rodnade.

Det var rogivande att studera denna kvinna tyckte Mr. Lark. Hon var fängslande. Han fick det inte att gå ihop, hur hon först verbalt attackerat honom för att nu sitta här blodröd i ansiktet. Vad tänkte hon på? Han tittade ner i pappren hon sänt honom. 27 år stod det i hennes cv. Så ung, nästan 15 år yngre än honom. Men det spelade ingen roll, ju yngre desto lättare att få henne - endast till för att behaga honom. Han började svettas. Helvete! Han hade ju lovat sig själv att aldrig mer förlora sig till en kvinna sedan hon försvann – Lana, älskade Lana. Var du tvungen att frestas av andra sidan, vilja prova lyckan hos andra män. Det var det han visste den dagen han kommit hem efter jobbet. Där hade hon stått i hallen med sina resväskor packade, svart under ögonen efter mascaran som runnit. – Jag går nu, hade hon sagt. Återigen blev han alldeles kall i kroppen. Så djupt han grävt ned dessa känslor. Så djupt han grävt ner henne i trädgården den natten.

”Mr. Lark?” Han ryckte till. Just ja, intervjun. Han tittade upp och där satt hon denna vackra varelse och tittade på honom med dem störta rådjursögonen han skådat. Hon skulle aldrig vilja lämna honom, som Lana. Hon var annorlunda, det kunde han se.

”Jag ber om ursäkt”, jag har mycket i jobbet nu. Tankarna skenar lätt iväg”

”Jag förstår”, hon tittade på honom utan att släppa blicken. Det blev tyst. Han visste inte vad han skulle säga. Hon fick honom helt förstummad. Jäklar också, jag får inte förstöra detta, ingen kvinna vill ha en mesig man som tappar talförmågan likt en tam fjortonårig pojke! Han ryckte upp sig och fortsatte med kraftfull röst, ”var klar onsdag klockan 19.00, min chaufför hämtar dig och tar dig till Restaurant salut Port. Vi fortsätter intervjun där.” Han tittade på henne, hon fingrade på sin väska. Vad hände med den där kaxiga tjejen som klev in? Han påverkade henne, han visste det. Hon skulle snart vara hans.

”Vi ses på onsdag Mr. Lark, du kommer inte ångra dig”, hon tittade upp på honom och log. Helvete vad vacker hon var!

”Det hoppas jag inte”, han reste sig, gick runt till hennes sida. Rummet kändes plötsligt mindre. Han ställde sig bakom henne, hukade sig lite, drog ut hennes stol och kände in hennes doft. Hjärtat värkte av känslor. Han måste behärska sig, allt han kunde tänka på just nu var att få komma in i hennes inre. Snart, snart så…

Skriven av: zarasnovell.blogg.se