Farmor Kajas hemlighet

Hej Marie,
Tusen tack för senast. Ett mycket känslosamt återseende efter femtio år. Du var nio år när ni flyttade till Australien och strax därefter omkom din pappa/min farbror. All kontakt med din fars släkt upphörde när din mamma gifte om sig. Innan vi skildes åt vid flygplatsen ville du att jag skulle skriva och berätta mer om vår farmor Kaja och hennes föräldrar i Finland.

Jag har gjort efterforskningar som har varit omskakande. Jag visste sedan tidigare att farmors pappa stupade i kriget och modern blev änka. Farmor föddes 1900 var yngst i en syskonskara om fem barn, kom från en by i norra Finland nära den svenska gränsen. Hon flydde till Sverige under första världskriget, sjutton år gammal. Det som skiljde norra Sverige och Finland var Torne älv. Det krävdes en båt för att ta sig över.

När jag var i övre tonåren berättade farmor om en snäll man som forslade timmer längs med älven och hur flykten gick till. Det var höst och när mörkret kom sprang hon ner till stranden. Där stod människor som ville över till svenska sidan. Alla tog en enorm risk. Upptäckten hade lett till livstids arbetsläger eller avrättning. De betalade den hjälpsamma mannen efter förmåga. Farmor gav fem burkar blåbärssylt. När det kom över på svenska sidan slog de läger över natten för att invänta ljuset. Dagen efter fick hon hästskjuts och hamnade i det lilla samhället Tärendö i Tornedalen, där hon fick tjänst som hembiträde. I övrigt var farmor förtegen om tiden i Finland. Hon gifte sig 1924 med farfar Johan och flyttlasset gick till Kiruna. Farfar fick arbete i gruvan. Året därpå föddes tvillingarna, våra fäder.

För att komma vidare i sökandet, reste jag till Torneå i norra Finland som gränsar till Haparanda. Där besökte jag pastorsexpeditionen och blev väl mottagen av en äldre dam, Leena som gudskelov kunde svenska. För min finska hade jag inte kommit långt med. Hon ursäktade röran, all folkbokföring var på väg att flyttas till skattemyndigheten. Jag uppgav farmors födelsenummer och namn, fick följa med två trappor ner under byggnaden in i ett gammalt skyddsrum från krigstiden. Alla mappar var upphängda i kronologisk ordning. Leena tog fram en brun mapp med två papper. Ett på svenska stämplat Sverige.1924, Kaja ansökt svenskt medborgarskap skola äkta stånd med Johan Tärendö. Det andra pappret på finska, fick de översatt på svenska. 1900, flicka normal utan lyte femte barnet ”vår farmor”. Moder: Aino, Fader: Hedo. På nästa rad stod det 1917, pojke normal utan lyte första barnet. Moder: Kaja, Fader: rysk soldat okänd. Adoption. Jag bad henne upprepa det sista. Hon läste igen och förklarade att när ryska soldater var utposterade i Finland under första världskriget, var det unga kvinnor som blev utsatta för övergrepp med oönskade graviditeter som följd. Men även en förälskelse i en rysk soldat var en stor synd. Många kvinnor valde att adoptera bort barnen för att inte dra skam över sina familjer eller för att de inte klarade av en försörjning.

”Finns det inget namn på vem som adopterade”, frågade jag.
Leena skakade på huvudet och sa ”följa upp adoptioner från denna tid är meningslöst. Staten gjorde allt för att sopa igen spåren.”

Om farmor var förälskad eller utsatt för övergrepp förblev en hemlighet som hon tog med i graven och som vi bevarar inom oss med stor respekt.

Ser fram emot ditt besök till sommaren// Många kramar din kusin Ingela

Yvonne Malmgren

Gift, tre vuxna barn och bor i Nybro. Född och uppvuxen i Kiruna.Tycker om att skriva och spela dragspel. Promenader i skog och mark med hunden Gunnar. Turer med husbil. Har tidigare arbetat som handläggare för LSS och handikappfrågor. Skriver insändare och debattartiklar för att påverka, så frön till våra folkvalda politiker.
Yvonne Malmgren är medlem sedan 2017 Yvonne Malmgren har 61 publicerade verk