Februari

Allting började för Lenis en stormig kväll i årets kortaste månad. Hon hade som vanligt checkat sin Instagram, lagt ut en smått derpig bild och sedan lagt undan sin (very much) dampande iPhone 5. Hon kunde höra regnet smattra mot taket, och med detta ljud i öronen somnade hon snabbt.
Följande morgon klädde Lenis på sig. Hon hade som vanligt på sig mintgröna mjukisbyxor, ett vitt linne och till sina vänners förfäran även en neonrosa bh. Hon åt sin proteinrika frukost, som bestod av Lucky Charms och chokladmjölk, och sladdrade sedan iväg på sin kissgula cykel.
Vad var det nu då som var så speciellt med denna Lenis?
Jo, det kunde man ju undra om man inte kände henne. Kanske var det den smaklösa outfiten? Kanske sättet hon svassade med höfterna på? Kanske var det hennes sätt att bemöta sina vänner och deras religösa tankar?
Nej. Det som gjorde Lenis speciell var att hon var i ett förhållande med Jádè (brittiskt uttal). Jádè var en högst anständig dam i samma ålder som Lenis och de båda gick på högstadiet. Lenis hade förälskat sig i henne redan dag 1, men hade inte vågat uttrycka sin brinnande passion förrän dag 3.
Lenis hade även en vän som accepterade henne till fullo vid namn Elwsiie. Elwsiie var den enda som faktiskt förstod hela Lenis - ända ut i fingertopparna (Jádè kunde nämligen bara förstå henne ut till armbågarna).
Varje dag började alltid med samma rutin. Lenis kastade sig med överdriven entusiasm i armarna på sin flickvän, som med ett ansträngt leende sköt ifrån sig henne. Elwsiie stod lutade mot ett skåp två meter bort med ett litet leende dansande på läpparna.
Såklart fanns det andra som inte var lika glada över Lenis och Jádès förhållande. Felice var en högst otrevlig flicka som gick i trions klass. Det var inte sällan hon sände blickar mot dem som önskade att trion skulle dö långsamt - men helst snabbt nog så hon slapp se dem. Kort sagt; hennes hat mot Lenis, Elwsiie och Jádè grundade sig på ett decennium av homofobiska åsikter.

I alla fall. Dagen flöt på, och så plötsligt blev det dags för den oönskade idrottslektionen. Elwsiie och Lenis bytte om i lugn takt medan Jádè stressade sig fram och hävde ur sig en hastig förklaring innan hon försvann ut. Elwsiie tyckte sig skymta Jádès ryggtavla påväg ut genom dörren, hand i hand med en lång, blond kille från parallellklassen, men Lenis påkallade hennes uppmärksamhet och hon glömde för tillfället av vad hon sett.
Idrottslektion satte igång och rullade på. Lenis och Elwsiie anlände knappt tio minuter försent, och Mickel, deras lärare, sände dem en hatfylld blick när de satte sig ner. Jádè, lite smått rufsig i håret, makade på sig så att de skulle få plats. Mickel borrade in blicken i de båda.
"Jaha, Elwsiie och Lenis. Vad är er ursäkt för att ha kommit försent?"
"Lenis stoppade in fingret i ett litet hål i väggen, och fastnade.", förklarade Elwsiie. Mickel rynkade på ögonbrynen och såg arg ut. Vad de än sa, hade ord aldrig någon verkan på Mickel. Han hade hatat Lenis och hennes vänner sedan den dagen hon, inför hela klassen, påpekade att hans byxor åkt ner och att hans väldigt tajta kalsonger syntes. Som körsbäret på toppen hade hon också anmärkt på att hans rumpa inte direkt skulle vinna en Oscar.
"Det är ingen ursäkt. Du, Lenis, borde växa upp och lära dig att inte-" Jádè reste sig upp. Mickel avbröt sig och stirrade på henne med feta små ögonglober.
"Det räcker!", sa Jádè bestämt. "Alla gör vi misstag, eller hur Mickel? Som den gången du av misstag sladdrade dig upp på en liten flickas ljusblå cykel och den vek sig under dig." Hela klassen drog efter andan. De visste att det var ett slag under bältet. Leonardo - en mindre intelligent pojke i trions klass som de alla ogillade starkt - nynnade svagt på Andreas Baisse medan han stirrade på Jádè med ögon stora av beundran.
Mickel stirrade också för ett ögonblick på henne. Hans korvögon smalnade av, men han sa inget, utan dallrade bara upprört med alla sina dubbelhakor. Till sist fick han ur sig, halvkvävt:
"Elwsiie, Lenis, se till att passa tiden nästa gång!" Elwsiie flinade på ett sätt som lätt skulle fått Mickel att smälla till henne, om han nu inte hade varit lärare - och ägare av fyra bilringar för mycket.
"Whatever." Hon viftade med handen, men Lenis hade bara ögon för Jádè.
"Du stod upp för mig!", brölade hon stormförtjust och kastade sig i famnen på Jádè. Hon mosades dessvärre under Lenis, men Jádè såg ändå ut att bli värmd av omtanken.
Och så levde de lyckliga i alla sina dar.

Jolina

well.
Jolina är medlem sedan 2015 Jolina har 1 publicerade verk