Fel sida sängen.

Till synes orörligt plaskade han i vattnet. Vattnet, som sedan urminnes tider varit hans dödsfiende.

Han kämpade för sitt liv medan han lät tankarna gå tillbaka till det tillfälle då han för första gången varit så fientligt inställd till vattnet. Det dröjde inte länge tills det blev självklart för honom.

Det var när han hade trillat av bryggan. För en minut sedan ungefär..

Strax innan hans huvud försvann under det kalla klara vattnet upptäckte han att han stod stadigt på botten och vattnet enbart var midjehögt. ”Skit” tänkte han när han upptäckte barnen som stod bredvid honom och med stora förvirrade ögon iakttog hans desperata rörelser för luft.

Han gick upp mot stranden, inte helt olikt en människa som bittert och förtvivlat går upp mot stranden, och satte sig på en lämplig sten.

Det fanns en annan sten som faktiskt var lämpligare, men då denna var upptagen och det av någon som just sett hans dödskamp mot vattnet bestämde han sig för den mindre, men dock helt ok, stenen.

När han satt där och undrade hur allt kunde ha gått så snett så var han tvungen att gå tillbaka till början av denna vansinnesfärd.

Självklart var början på vansinnesfärden även början av dagen.

Efter en kväll med lagom med dricka och med för lite förstånd hade han helt sonika bestämt sig för att lägga sig med huvudet i fel ände av sängen. Eftersom han är van att vrida sig åt höger varje natt så resulterade detta i att han vaknade på fel sida av sängen.

När man vaknar på fel sida av sängen så är det självklart att hela dagen grundas på detta. Bussar som alltid kommer tre minuter sent kommer tre minuter tidigt. Har man vant sig vid detta fenomen så är det fruktansvärt svårt att försöka ställa om sin dag till det helt motsatta.

Därför gick dagen helt åt helsike för den stackars nyligen vattenförskräckte mannen. Det började med att mannen efter en fatalt misslyckad frukost där kaviaren, som annars brukar vara så god, hade utan minsta förvarning blivit gammal. Som alla vet är ruttna ägg äckligare än en tesked med ödledynga. Detta gäller även fiskägg. Förutom att det rymmer mycket mer fiskägg i en tub än det gör kycklingägg. Ungefär en miljard mer.

Tänk er då doften ur denna annars utsökta tub med kaviar.

Efter att ha trott att han gjort på sig, och därtill rodnat kraftigt, tyckte han att det var dags att skita i den här fruktansvärda frukost och koncentrera sig på det han kunde.

Klä på sig.

Då han i vanliga fall är en utomordentlig påsigklädare var han nu denna morgon (som vi kom överens om var helt fel) värre än en femårig unge med reumatism. Då han förstört nio par strumpor, varav alla innan de ens kommit i närheten av hans fötter, var det alltså sandaler som gällde. Jeans är svårt att misslyckas med alltför många gånger och t-shirten, hur besvärliga de än må vara, hamnade rättvänd på kroppens översta del.

”Finfint!” Tänkte han ytterst tveksamt när han gick ut genom dörren. Solen sken bakom de stora tunga regnmolnen denna vidriga morgon. Han strosade nerför gatan i hopp om att hitta ett café där han kunde försöka med frukost 2.

Efter några smörgåsar och kallt kaffe ringde telefonen. Den hade han glömt hemma så han hörde inte den.

Ute på gatan stod en vän och vår huvudperson, som jag valt att kalla Klas, reste sig från sin stol och slog knäet i bordet. Klas satte sig hastigt och tog sig vant för sitt ömmande knä.

Efter några fula grimaser och ”ojojojoj” så var det dags att försöka igen. Denna gången var bordet inte lika blodtörstigt och lät Klas knä vara.

Väl ute på gatan upprättades en kontakt med en av vännerna till Klas. Konversationen som följde kan läsas nedan:

”Hej Klas!” sade Börje
”Tjena Börje!” svarade Klas
”Värst vad du har ont i knäet Klas!” sade Börje självsäkert.
”Det kan du ge dig på!” sade Klas fridfullt.
(Börje gav sig)
”Vad händer ikväll då?” Frågade Klas artigt och pliktskyldigt.
”Vi ska grilla på mitt land! Häng på vettja!”
”Fränt!” sade Klas för allra första, och sista gången.

Klas och Börje småpratade om väder och vind och vackra och fula flickor, några andra vänner som de kände och en mutter som låg mitt på trottoaren och inte alls blockerade deras väg.

När de kommit överens om att köpa mat och dryck till den stundande grillfesten, gjorde de detta. Maten blev lite köttbitar och en låda potatissallad. Efter en lång och ihärdig diskussion om att köpa lite sallad som bestod av argumenten att ”tjejer diggar sallad” och motargumentet att ”sallad är töntigt” kom de fram till att ”tjejer är töntiga” och att det ju faktiskt stod klart och tydligt ”Sallad” på potatissalladburken med stora bokstäver.

Ingen av dem tyckte förstås att tjejer var töntiga, fast det var för sent att säga något om det nu.

De satte sig i en bil som uppenbarligen tillhörde Börje, ty den tillhörde då rakt inte Klas, och började åka mot landstället. I bilen skrålade musik och Klas och Börje gjorde sitt bästa för att sjunga med.

Efter en lång och frisk bilfärd var de framme vid landet och skulle starta igång grillen och börja dricka lite av ölen de hade stannat för att köpa på ett systembolag precis i närheten. Den kalla ölen hade en effekt på molnen som gjorde att dessa försvann och landstället fick lite sol, och solen fick lite landställe.

Den härliga doften av grillat kött marinerat i någon billig sås var underbar för Klas och Börje. Klas fick nästan en tår i ögat. Men bara nästan.
Maten slank ner utan större besvär, om man inte räknar med att Klas tog miste på luftstrupen och matstrupen och stoppade ner potatissalladen där istället. ”Hosthackurrrghh” lät Klas muntert när han hoppade upp och ner och försökte skaka loss den elaka potatissalladen ur luftstrupens benhårda grepp. Börje skrattade.

Klas lyckades till sista övertala luftstrupen att släppa taget och fick upp potatissallad i näsan. ”Där passar sig inte potatisallad!” sade Klas bestämt och gick och snöt sig i en så kallad ”servett”.

Efter en annars lugn och sansad middag med många öl och ännu mer snaps gick de ner till bryggan för att ta sig en liten promenad på den. Klas vingliga steg var inte att lita på.

Börje misstänkte att eftersom Klas var på landsidan av bryggan så kunde Klas lätt knuffa ner honom i vattnet om det ville sig illa.

De bytte plats och fortsatte.

Klas vinglade på kanten till den väldigt korta avgrunden ner till vattnet. Då Klas visste att om man vinglar så ramlar man snart bestämde han sig för att få skiten över med och ramlade självmant ner i vattnet. Eftersom dagen var av den felaktiga natur tack vare att han vaknat på fel sida så ramlade han åt fel håll och slog i armen på en intet ont anande brygga.

Då Klas inte kunde ta misslyckanden så bra så samlade han nya krafter och ramlade felfritt ner i det kalla mörka vattnet.

Det var alltså där allt började.

Nu sitter alltså Klas på stenen och har kommit fram till varför han ramlade ner i vattnet.

Börje skrattade så han grät och Klas började gråta så att han skrattade.

När de båda hade kommit i fas och börjat skratta båda två gick de upp i huset som stod på Börjes tomt och satte sig ner med en whisky.

Efter några timmar gick de båda och lade sig. Efter att Klas hade borstat tänderna och klätt av sig så kontrollerade han väldigt noga att han hade lagt sig med huvudet åt rätt håll.

Skriven av: Lajjas