Publicerat
Kategori: Novell

Fernando Nova och den håriga grejen

Det är en grå söndag. Den senaste månaden hade varit minst sagt jobbiga, för män i den lilla staden i Mexico, mördades brutalt. Alltid med hjärtat utslitet. Denna gången hade Will Washington fallit offer för mördaren. En utav hans unga hushållerskor hade hittat honom död i soffan, tidigt på morgonen, när hon började sitt arbete. Hon ringde direkt polisen, ja, direkt efter att hon letat igenom hans plånbok så klart. Och det är gär Fernando Nova komemr in i bilden. Han är stadens bästa detektiv och bara råkar vara en riktig läckerbit, med sitt glänsande, svarta hår, sina mörka ögon och vita,lysande tänder. Han är 25 år, säger han, och har jobat på fallet sen första mordet.

Fernando går in i rummet som om det vore en catwalk, alla blickar vändes mot honom.
En ung kvinna springer fram till honom och skakar hans hand. Och Fernando som alltid är glad att se folk, som är glada att se honom, visar alla sina vita gaddar i ett stort leende. Men när han får syn på den döde mannen i soffan byts han leende, till ett skräckslaget ansiktsuttryck. 'Av alla ställen att dö på, i detta enorma hus, så var han bara tvungen att göra det i soffan.' Tjöt han 'Detta är en one-of-a-kind soffa, perfekt handgjor i italien.' Fernando gömde ansiktet i ena handen. Och alla runt honom tystnade. 'Mr Nova' sade polisen tillslut 'ska du?' undrade han. 'men självklart!' Sade Fernando och satte på sig ett par gummihandskar. Sedan tog han sig en närmare titt på kroppen. 'Tjock, tunnhårig, dålig hy, fula naglar, fet och överviktig!', Noterade han. 'vad vet vi om honom?' frågade Fernando polisen jämte sig.
'Han hette Will Washington. han flyttatde till Mexico för tio år sedan, för han arvt pengar, villa och en advokatbyrå efter sin fat. Han var, nu som trettiosju åring, en av världens bäst betalda advokater. Ingen familj, inga vidare nära vänner...' Medan polise pratade hade Fernando fått syn på något, utkletat runt den döde mannens mun. 'Är detdär Isadoras nya läppstift med lite glans och doft av rosor?' frågade Fernando, och pekade på den döde mannens mun, med huvudet på sned. Polisen böjde sig fram föratt se bättre 'Jag har ingen aning mr Nova' polisen ryckte på axlarna. 'Hmmm...' Sade Fernando, han tittade på klockan, den var nio på morgonen. 'Jag är hungrig' Sade han sedan, och tog upp sin mobiltelefon. Han slog numret till sitt kontor och väntade. 'Det är Tom som talar. Du är på Fernando Novas kontor, vem är du och...' fernando avbröt honom 'Tom det är jag,' sade han 'Ohh, hej Nano raring!' Svarade Tom. Fernando kallades Nano av sina närmaste vänner och hade råkat berätta det för Tom. 'Jag har ett uppdrag till dig Tom' 'Oh, jag älskar uppdrag, vad är det, vad är det? snälal säg, säg, säg!' Tjöt Tom så högt i telefonen, att Fernando var tvungen att ta undan den, en decimeter från örat. 'Jag vill att det ska stå frukost på mitt skrivbord när jag kommer, om tjugo minter.' Han lade på.

En stor grupp människor hade samlats runt huset. Kroppen bars ut i en liksäck, på en bår, av två vitklädda ambulansmän. Efter dem gick några av husets anställda , och sist gick fernando. Han tittade runt på folket medan han gick. Några grät, några tröstade de gråtande, och andra bara stod där och såg fånuga ut. Men det var en kvinna, som skiljde sig från de andra, som fångade hans uppmärksamhet. Hon hade svarta kläder, svart hatt, rött hår och röda läppar. 'Det är nog Isadoras nya läppstift, med glans och doft av rosor' Tänkte Fernando 'bra smak den kvinnan'... Men vänta en sekund... 'Isadoras nya läppstift med glans, och doft av rosor' Fernando tvärstannade. Kvinnan hade lagt märke till att han stirrade på henne. Hon klämde sig ur gruppen av människor, och började ta sig därifrån. Men Fernando följde efter. När hon tittade över sin axel och, och såg att Fernando följde efter ökade hon farten. Hon tog en genväg in till den döda staden, och svängde in till en gränd. Efter ett tag i mörker, stötte Fernando på en återvändsgränd. Och den rödhåriga kvinnan fans ingenstans, trode han. Till höger om sig såga han en dörr som stod på glänt. Han gick dit, skjöt upp dörren och tog sakta ett steg in, när plötsligt något hårt slogs mot hans bakhuvud. Antagligen en vas, eftersom han hörde något gå i kras innan han föll till marken och tuppade av.

När han senare vaknade upp, fann han sig själv fastbunden till en stol, med händerna fasknutna bakom ruggen och en dunkade huvudvärk. Han tittade sig omkring. Bakom sig såg han en säng, till vänster om sig såg han dörren han kommit in igenom, och under dörren låg, mycket riktigt, en söndrig vas, som han misastänkte var anledningen till hans fruktansvärda huvudvärk. Och framför honom såg han den rödhåriga kvinnan, stå vid en liten kokvrå. Även om det inte fanns några fönster förstod han att det regnade ute, eftersom det droppade från taket. Kvinnan hade märkt att Fernando vaknat, hon drog fram en stol, och satte sig framför honom. 'Du är dendär Fernando Nova va?' Undrade hon. 'Det beror på vem som undrar' Svarade Fernando. 'Maria heter jag,' Kvinnan sträckte fram en hand, men insåg snart att han inte skulle kunna ta den, eftersom hans egna var fastbundna, bakom ryggen. 'Ehm... Ledsen att jag hade sönder din vas!' Sade fernando ironiskt. 'Äsh, den var så ful ändå.' De stirrade på varandra, och fernando kom på att detta inte var en dejt. situationen blev tajt. 'Jag skulle vilja frågade dig något,' Sade Fernando 'Fråga på,' hon satte sig till rätta i stolen. 'Varför slog du mig med en vas, varför är jag fastbunden och... är det Guccis nya perfym du använder?' Frågade han hastigt. 'Du följde efter mig, det kallas självförsvar ponken, och ja, det är den perfymen jag använder. Hur visste du det?'
'Frågan är hur du kan ha råd med en sådan fin, och dyr perfym, medan du knappt värkar ha råd till ett vettigt ställe att bo på?'
'Är du alltid såhär frågvis?' undrade hon 'Det är mitt jobb,' han ryckte på axlarna 'jag har fler frågor. Är det Isadoras nya läppstift du använder?' han spände blicken på henne. 'Jo, det är det. Hur kommer det sig att du vet så mycket om perfym och smink?' skrattade hon 'Det kan vara bra att veta sånt i mitt yrke, som idag så hittade jag just det läppstiftet, runt den döde mannens mun' han nickade mot kvinnans läppar. 'Visst ja, du håller på att lösa heartbreaker fallet, hur går det?' 'Det kanske du kan berätta för mig...' Fernando var nästan säker på att han snart, skulle ha fallet löst. Kvinnan skakade på huvudet. 'din listiga jävel,' sade hon. Fernando kunde inte hålla ett leende borta. Rasande ställde sig kvinnan upp. 'Okej, jag ger upp... det var jag som mördade honom, och alla andra män!' och satte upp händerna. Fernando kände sig stolt över att ha löst ännu ett fall. 'men då är det bara en fråga som återstår... hur in i helvete lyckades du slita ut hjärtat på dem sådär?' Fernando och försökte sätta sig bekvämt i stolen. 'Okej, vi tar det från början,' sade Kvinnan 'När jag gick hem från puben en kväll stötte jag på en man, som jag är skyldig sjuskjutsans massa pengar. han hade avrnat mig förr, att om jag inte betalade tillbaka skulle han kasta en förbannelse över mig. Men, nonsens tänkte jag. Så den kvällen gjorde han det...' Suckade hon. 'gjorde han vadå?' frågade Fernando nyfiket 'KASTADE EN FÖRBANNELSE ÖVER MIG!' skrek hon 'vad för förbannelse?' han önskade plötsligt, mer än allt annat, att han kunde klia sig på näsan. 'Inte vet jag, men varje fullmåne förvandlas jag till en stor, hårig grej. Och det ända sättet att bryta förbannelsen är att kyssa rätt man, och det kan vara vem som helst i hela världen!' Hon viftade med armarna medan hon pratade 'och om jag kysser en någon, och det inte är den rätta, förvandlas jag till dendär grejen igen, och sliter ut hjärtat på honom...' Hon sjönk ner i stolen. 'Men... vad gör du varje fullmåne då?'
'jag spänner fast mig, där borta'. Hon pekade på ett hörn bakom Fernando. Där, fast i väggen, fanns det kedjor och handklovar att spänna fast sig i. 'Oh, men så kinky då!' Skrattade Fernando.
Maria kom p åatt hon fortfarande hade övertaget. hon ställde sig upp. 'Men nu, när du vet,' sade hon 'så är jag rädda tt jag måste döda dig, med en lite kyss!' Hon böjde sig fram, och kysste en motvillig Fernando.Han stängde ögonen hårt. Det kändes som om allt hans innehåll skulle sugas ut genom munnen, och han kunde inte andas.
Plötsligt flög hon baklänges och landade handlöst på golvet. Hon började skaka och göra konstiga ljud. 'Oh herre gud, nu händer det' Tjöt Fernando 'JAG ÄR FÖR SNYGG FÖR ATT DÖ!' Kvinnan ställde sig upp och öppnade munnen på vid gavel. Svart rök sipprade ur hnnes mun, som på en skorsten. Snart stängde hon munnen, och föll till golvet igen. Det blev tyst, endast Fernandos flåsande andetag ekade i rummet. 'Maria? lever du? hallå Maria? vakna då... VAKNA KVINNA!'
Maria vaknade. Med en hand på huvudet, ställde hon sig upp. 'Lever du?' hon kollade konstigt på Fernando. 'Jo tack, jag är väldigt mycket vid liv' Han svettades. 'Men kysste jag dig inte?' Hon pekade på honom. 'Jo, och det var hemskt!' Han försökte lugna ner sig. 'Jag kysste dig, och du lever fortfarande. Vet du vad det innebär?' Hon började hoppa lite på stället. 'Öhh...' Tänkte Fernando 'Nej,'
'Det betyder att du var den rätta, du gjorde så förbannelsen bröts!'
'va bra, då kan du släppa mig fri nu' bölade han. 'Nej du vet ju allt!'
'Men jag looovar att jag inte ska säga till någon, snälla, snälla, snälla!'
'Okej, lugna ner dig. Såhär gör vi. jag släpper dig fri och jag tar första bästa plan här ifrån, i kväll!' 'Det låter alldeles utmärkt!' Sade Fernando ivirga tt få komma loss från stolen.
När Maria skulle följa honom, de fem steg till dörren, hände något som bara händer i filmer. När han vände sig för att säga 'Tack och hej,' kom de så nära varann att deras näsor nuddades. Generat stängde hon dörren mitt i ansiktet på honom. Nobbad.

En månad senare. Fernando går in i hissen på polis huset, för att med hjälp av den, ta sig upp till sitt kontor. När hissdörrarna med ett pling öppnas på våning tre, står Tom där. Precis som om han vetat att Fernando skulle komma precis i den sekunden. Tom har otroligt, fejk blont hår, stora bruna ögon, och under armen håller han sin lilla hund Rex, vars halsband han alltid matchar med sina egna kläder.
'God morgon Nano raring!' Säger han och tar Fernandos kappa. 'Jag har några medelanden till dig' Tom håller i ett par gula lappar. 'läs upp dem för mig' Sader Fernando och gick in på sitt kontor. Tom följde efter och läste på de gula lapparna 'Nu har du gjort det igen, börjar tro att du missar mina födelsedagar med flit din snorunge, från din mamma. Nano nu struntar du i mitt bröllop igen, du lovade ju att du skulle komma denna gången jag hatar dig, från din syster. Jag behöver pengar, min fru stacka med doktorn som förlöste vårt tredje barn, från din bror. Och förvänta dig inga arvepengar när jag dör, från din pappa.' Tom tystnade. 'Tack Tom, jag klarar mig nu!' Sade Fernando oberört. Tom nickade och lämnade rummet. Men han hade knappt hunnit stänga dörren, när han öppnade den igen. 'Nano, det är en mycket vacker kvinna här ute som söker dig!' visakde Tom. 'Har hon Isadoras nya läppsift?' Undrade Fernando hoppfullt. 'ja, och Guccis nya perfym!' tillade Tom. Fernando stäldle sig upp och gick ut ur rummet, som Tom stängde in sig i, för att inte störa.
Där stod hon, Maria. 'Hej,' sade hon 'Hej,' svarade han. Maria tog tre snabba steg fram, och gav honom en stor kram. 'Oh fernando, den senaste månaden har du varit i mina tankar. Jag höll på att bli tokig. Var tvungen att se dig igen... jag tror jag älskar dig!' Hon smekte hans ansikte. 'Öhm... Maria,' Sade Fernando. 'Säg inget, bara kyss mig!' hon skulle precis kyssa honom, men han drog undan huvudet. 'Vad är det?' 'Maria... jag är gay?' han vågade inte titta på henne, så han hittade en mycket intresant fläck på golvet att stirra på. 'Du är vad?' hon lät paff. 'Gay,bög, homosexuell'han skjöt sig en bit ifrån henne. 'Oh... jo, det förklarar ju enheldel,' nickade hon. 'Och det är en sak till,' Sade Fernando.
'vad, du är la inte gravid?' skojade Maria. Han skakade på huvudet 'Tom, kom ut, jag vet att du lyssnar ändå!' Ropade han. Tom stack ut huvudet och sade 'Vad är det Nano raring?' Fernando tog ett djupt andetag 'Tom... jag älskar dig!'

Skriven av: Louise ström

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Mångatan

En ung tjej som inte vet vad hon ska göra med allt hon skriver

Mångatan

På andra plats denna veckan: Lars Jerrhag