Festen

Kontroll var det viktigaste i Ninas liv. Hon strävande ständigt efter kontroll både hemma och på arbetet. Nina ansågs vara en udda person. Det fanns de som tyckte om henne, men de flesta undvek henne, mest för att de inte visste hur de skulle förhålla sig till hennes märkliga rutiner. Ändå visste de inte ens om hälften av det hon tvångsmässigt utförde när ingen annan såg. Kontrollbehovet hade lett till ensamhet i dubbel bemärkelse. Hon var ensam eftersom folk undvek henne, men även i grupp var hon ensam. Egentligen var känslan av ensamhet i grupp värre än ensamheten att vara själv. Att vara bland kollegor och deras respektive men ändå känna sig ensam var just det Nina visste att hon skulle göra på företagets årliga sommarfest. Trots solens strålar och doften av syren hade hon svårt att känna glädje över hur juni redan hade gett en försmak av sommaren. Om två dagar var det Sveriges Nationaldag och värmen såg ut att hålla i sig.
Solen värmde fortfarande trots att eftermiddagen hade börjat övergå i kväll. Nina hade varit tveksam till om hon skulle gå på festen. Det var ändå ingen som skulle prata med henne. Hon passade inte in bland dem. Det hade hon aldrig gjort och skulle aldrig göra. Endast en sommarfest hade hon varit på tidigare. Det var under hennes första år på arbetsplatsen för 17 år sedan. Hon ville inte dit, men att sitta ensam hemma i lägenheten när försommarens sol lockade var inte heller ett roligt alternativ. Efter hårt övertalande med sig själv hade hon tvingat sig iväg till festen. Redan när hon kom gående på grusgången gick det som en viskning över hela innergården. Ingen hade kunnat tro att en så udda person som Nina skulle dyka upp bland så många människor efter att ha lyst med sin frånvaro på i stort sett samtliga av företagets olika tillställningar genom åren.
Katrin i receptionen var den som hade fått det ärofyllda uppdraget att hålla i arrangemanget kring festen. Det var hon som stod vid innergårdens entré och hälsade alla välkomna. Hon gav Nina ett glas rosé när hon kom, men utan att säga ett ord till henne. När några andra kollegor dök upp strax efteråt blev det däremot massa kramar och skratt som aldrig såg ut att vilja ta slut. Det var fri placering av sittplats när buffématen dukades fram, men Katrin påpekade att det skulle vara trevligt om folk kunde sätta sig bland andra än sina respektive eller sina allra närmaste kollegor. De flesta följde inte hennes råd. Nina såg sig villrådigt omkring med tallriken i handen och visste inte var hon skulle sätta sig för att känna sig minst i vägen. Då såg hon några män som hon inte kände igen. Troligtvis hade de sett sin chans att slippa sina fruars höga tjatter en stund genom att sätta sig vid ett eget bord. Varför inte, tänkte Nina, och styrde stegen mot männen.
-Kan jag slå mig ner här? frågade hon med ett försök till ett leende på läpparna.
-Javisst, gör det, svarade en av männen artigt samtidigt som han gjorde en liten knyck med nacken vilket gjorde att en mörk hårslinga föll ner i pannan. Han var charmig trots att det var uppenbart att han redan fått i sig några glas för mycket. Förvånande nog började han inleda ett samtal med Nina stället för att fortsätta den tidigare diskussionen med de andra männen. Snart var mannen på Ninas andra sida också inbegripen i deras samtal. De ville veta hur länge hon arbetat på företaget, var hon bodde, om hon var singel och vad hon hade för intressen. Hon fick veta att de hette Johan och Kristoffer och var gifta med de kollegor som hade kontorsrummen allra närmast Nina. Att den främsta anledningen till att de var så pratglada var för att de fått i sig både för mycket av det goda rosévinet och av det vin som serverades vid bordet spelade inte Nina någon roll. Istället passade det henne utmärkt. Det enda hon ville var att få tiden att gå utan att bli alltför uttråkad genom att behöva sitta ensam. Innan sommarfesten hade hon känt sig väldigt tveksam till att gå, men vid bordet med en stilig man på var sida, var det ingen tvekan om att hon valt rätt. Hon kom på sig själv med att hon faktiskt hade riktigt trevligt. Männen verkade inte reflektera över hennes tvångsmässiga sätt att vrida på tallriken exakt fem gånger under måltiden eller att hon alltid tog sju tuggor mellan varje klunk vin. Nina kunde se kollegornas ogillande blickar på henne. Allt eftersom festen fortskred och det blev uppenbart att den största samlingsplatsen var vid det bord där Nina satt, blev de mer och mer förbryllade. Att Nina inte som i vanliga fall ansågs konstig kom som chock för alla hennes kollegor på festen. Att hon skulle bli festens huvudattraktion hade verkligen ingen förväntat sig. Ingen av dem pratade med henne på hela kvällen, men det spelade mindre roll när hon hade så många personer hon aldrig träffat tidigare som visade intresse för henne.
På väg hem var det många tankar som kretsade i Ninas huvud. Hade hon gjort rätt som gått på festen? Skulle de prata om henne i morgon? Hon hade haft trevligt, men samtidigt visste hon att det var en tillfällig tillfredställelse. En sval vind blåste genom staden som en påminnelse om att det bara var försommar. Natten var tyst bortsett från en brummande bil som hördes svagt i bakgrunden. Hon gick ensam på cykelvägen.
Nästa dag hittades Nina död nära sitt hem. Ingen förstod varför hon valt att ta livet av sig.

Pernilla Alexia

Jag har alltid älskat att skriva. Jag skriver dikter, romaner och noveller. Just nu fokuserar jag mest på dikter och korta noveller.
Pernilla Alexia är medlem sedan 2025 Pernilla Alexia har 32 publicerade verk