Publicerat
Kategori: Novell

Finlands sak var vår

Nyheten hade spridit sig att Sovjetmakten hade gått in i Finland och tidningarna skrev att Finland behövde frivilliga ifrån Sverige.
Gunnar låg och läste detta på sin lilla kammare. Han hade efter dagens hård arbete på gården lagt sig för att vila sig. I morgon stundade hårt arbete igen.
Att arbeta ifrån klockan fem på morgonen till kanske åtta på kvällen, var ibland ganska så påfrestande. Gunnar var visserligen bara 24 år och var frisk och välbyggd.
Han var mycket intresserad av att läsa. Hans andra arbetskamrater förstod sig inte på det här att läsa. En av hans kamrater sa:
- Vad tjänar det till att läsa det är ju ändå påhittat.
Gunnar hade alltid önskat att bli lite av en äventyrare. Han hade genom bokens värld kunnat drömma sig in i dessa vidunderliga äventyr som kunde stå till buds.
Han tog upp tidningen igen och läste annonsen en gång till.

Finland behöver frivilliga, vi står för utbildningen och Er insats skulle verkligen vara beundransvärt.
Vi får också ponera att Sverige ligger också i farozonen.
Så följ Ert hjärta och möt upp vid stationen den 20 Mars klockan 08.00 1943

- Gunnar tänkte i dag är det den 16 Mars, det är bara fyra dagar tills man ska möta upp.
Nästa dag kom och Gunnar kunde inte få ur detta från huvudet, utan det låg där och skvalpade omkring hela tiden.
- Det klart att man kunde göra detta och så blir det ju också ett oförglömligt minne.
Det inte Gunnar visste var att striderna var mycket hårda och intensiva. Många människor fick sätta livet till. Visserligen så kommer han förmodligen inte till fronten, utan det finns ju så många andra uppgifter.
Medan han gav korna hö så sa han till sig själv.
- Ja, jag slår till jag åker till Finland!
Bonden blev ju inte precis glad när Gunnar berättade att han skulle åka som frivillig till Finland.
- Du förstår väl att detta är livsfarligt, sa bonden.
- Jag vet att det är så. Men det är just därför jag tycker det ska bli intressant.
- Ja, du gör som du vill, men inte kan det är vara riktigt "vettigt"

Dagen D hade kommit och Gunnar stod vid järnvägsstationen och väntade på ett tåg som skulle ta honom till Umeå. Där ifrån skulle han åka färja till Finland.
När han stod där kom Svante gående med sin packning.
- Vart ska du, sa han till Gunnar?
- Jag hade tänkt och åka till Finland och kanske få strida mot kommunisterna.
- Tänka sig jag är på samma väg till Finland men jag måste stanna till ett tag i Falköping och hälsa på mina gamla föräldrar först.
- Vilken bataljon ska du till, frågade Gunnar?
- Jag tror det var K4B.
- Det är ju hästbataljonen sa Gunnar och sken upp. Jag ska också dit.
- Men så bra då träffas vi kanske där senare i veckan.

Tåget kom fram till Falköping och Svante tog farväl av Gunnar och de gick mot stationsbyggnaden för Gunnar ville ha något att dricka.
- Hej då, sa Svante vi ses.
Gunnar köpte sig något att dricka och satt en stund där inne.
När han kom ut hade tåget gått. Han blev lite förskräckt och frågade stationspersonalen
- Har tåget gått? De verifierade det och tillade att ett annat tåg kommer om en timme.
- Vad klantigt av mig tänkte Gunnar. Men jag kommer väl till båten i tid hoppas jag.
Men det var det inte Gunnar gjorde utan färjan hade gått för ungefär en timme sedan.
- Vad gör jag nu tänkte Gunnar.
- Jag får ta tåget via Luleå och Haparanda in I Finland och åka till min destination där.
Resan tog många timmar till slut kom han in i Finland. Men då var det fyra timmars till att sitta på tåget.
- Det var inte mycket att göra åt, utan det är bara att sätta sig och vänta på att man ska komma fram, tänkte Gunnar.

Träden susade förbi hans fönster där han satt och tittade ut och såg det finländska landskapet.
Som tycktes vara nästan likadant som i Sverige.
När han kom fram till sist och sa vilken han var blev de helt förstummade.
- Men var inte du på färjan som blev torpederad och sjönk med man och allt?
- Nej, jag kom för sent och tog tåget över Luleå och Haparanda in i Finland.
- Det var det värsta vilken tur du har haft. Hade du inte missat tåget, ja då vet vi inte om du hade kommit över till oss.
Den natten sov Gunnar mycket tungt efter denna långa färd.
Han vakande av att han hörde kanonmuller i fjärran. Han hade blivit tilldelad utrustning och hans uppgift var att köra ammunition till fronten. Han hade ju vana att handskas med hästar så han blev tilldelad häst och vagn.
Vagnen var fullastad med ammunition.
Gunnar tog avsked från grabbarna där och efter han hade fått lite instruktion vart han skulle köra.
Det var en bra bit och ju närmre han kom desto mer hördes av kanonmullret.
Det fanns ingen tanke på att han snart skulle vara vid frontlinjen.
Den stora vägen delade på sig och Gunnar undrade om han skulle ta den högra eller den vänstra vägen.
Han stod där ganska så länge och valde och till slut blev det den vänstra vägen.
Vägen var gropig och blev lite smalare och när hade kört ungefär i tio minuter exploderade en granat inte långt ifrån där han var.
Den vägen han hade tagit kom ut på den andra stora vägen igen.
Gunnar han tittade bakåt på vägen och såg att granaten hade slagit upp en stor krater i vägen.
- Hade jag tagit den vägen hade det inte varit mycket av oss nu, sa Gunnar till hästen.
Fronten var nu inte långt borta. Han välkomnades vänligt och han var efterlängtad. För ammunitionen var snart slut.
Han fick hjälp att lasta av vagnen och skynda sig att köra tillbaka för ljudet var öronbedövande.
Människor skrek av ångest många hade fruktansvärt ont. Det blandades med kulor, granater, skrik både ifrån människor och hästar.
När han skulle precis ge sig av kom det en man springande.
- Kan du ta med den här hästen tillbaka undrade mannen.
- Visst det ska väl gå bra, svarade Gunnar.
- Du får binda den efter vagnen.
- Han ryckte liksom till när flera män kasta upp den döda hästen på flaket på vagnen.
- Detta var bra! Nu kommer vi att få en riktigt köttgryta av den här hästen.
På tillbakavägen fick han ta den väg han tog innan, för kratern i vägen var för stor att köra över.
När han kom fram till basen, så kom det människor emot honom och undrade hur det gick.
Gunnar svarade.
- Jag hade kunnat strukit med, när granaten exploderade, men nu sitter jag här helskinnad.
Hästen blev ett bra tillskott till trossen som tog hand om den och gjorde förmodligen gryta av den.
- Hur tycker du att dagen har varit?
- Gunnar han sa.
- Den har varit äventyrlig precis som jag vill ha det.
En sak till vill jag säga. Finlands sak är verkligen vår.

Bo Grapenskog

Skriven av: Bograpen

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Natasha Korsbäck