Finskt i arkivrummets hetta.

Noveller är väl vanligen påhittade, men det jag ska berätta har faktiskt hänt. Jag ser skrivandet det som ett sätt att bearbeta en märklig upplevelse som hände när jag var 18 år och som förändrat mitt liv.

Jag befann mig skarven mellan gymnasiet och lumpen. Efter sommarens tågluffning visste jag inte vad jag skulle göra utan låg mest på mitt rum och slappade. Till slut ordnade farsan ett jobb på det multinationella företag där han själv jobbade. Ett okvalificerat jobb som kontorsbud på ekonomiavdelningen.

En augustidag klev jag in genom dörrarna och tog hissen upp till tionde våningen där ekonomiavdelningens post- och arkivsektion låg. Jag hade inga stora förväntningar, men arbetet visade sig vara totalt själsdödande. Det gick ut på att öppna dagens inkommande post och registrera den i i ett uråldrig dataprogram vid namn Unico-3.

Det var en kvinnlig värld jag hamnat i. Jag var nog den enda mannen (någon chef undantagen) på hela våningsplanet och det kändes märkligt eftersom jag varken haft flickvän eller kvinnliga kompisar. Kontorets kvinnor var också helt annorlunda än mina klasskompisar från gymnasiet. Inte bara att dom var äldre - de var skamlöst flirtiga. Det var som att det faktum att en ung kille jobbade mitt bland dem gjorde dem alldeles fnittriga. Jag var mer besvärad än smickrad över deras uppmärksamhet. När jag stod vid kaffeautomaten kunde någon kvinna i femtioårsåldern ställa sig alldeles för nära och plötsligt ge mig en klapp på baken medan hennes kollegor gjorde miner till varandra.

Efter någon vecka meddelade min chef att jag tillsammans med någon som hette Lina skulle få en specialuppgift. Vi skulle gå igenom flera års pärmar med fakturor och sortera dem på leverantörer istället för datum. Pärmarna fanns i ett avsides arkivrum längst bort i c-korridoren.

Någon Lina syntes inte till på flera dagar, men jag tog itu med jobbet och tyckte att det var rätt skönt att vara själv. Problemet var att rummet blev fruktansvärt varmt på eftermiddagarna. Det enda fönstret var rakt i söder och några persienner fanns inte. Än mindre luftkonditionering.

Jag tror det var en onsdag hon dök upp. Hon stod i arkivrummet när jag kom till jobbet på morgonen. Leende. Vi hälsade. Hon talade med finsk brytning. Jag är175 centimeter lång och och kände mig plötsligt liten, för allt var stort hos finskan: låren, rumpan (rund och utstickande under kjolen), den putande magen, de enorma brösten. Överst ett ett runt trevligt ansikte och ett väldigt rött läppstift. Hur gammal var hon? Jag gissade på 50 eller äldre.

Vi jobbade på ett par dagar, småpratade lite om oss själva. Hon berättade att hon var gift med en busschaufför på Arlandabussarna och bodde i Tyresö och radhuset låg inte så långt från mina föräldrars villa.
Våra första dagar var det mulet men på fredagen hade molnen skingrats och efter lunch då solen kommit runt hörnet på huset mittemot blev det stekhet.
“Perkele”, sa Lina och knäppte upp ännu en knapp i blusen. Jag försökte låta bli att titta men klyftan mellan de fylliga brösten drog min blick till sig. Hon märkte det och stannade upp i sorterandet. Hon tittade på mig.
“Blir du generad?” frågade hon. “Vi finnar är vana vid lite nakenhet. Du vet sauna och sånt”
“Nej, inte alls”, sa jag och kände att jag rodnade. Hon strök mig över håret i en lite oväntad gest.
“Det är bra. För jag måste lufta lite mer”. Hon tog tag i kjolfållen och viftade in luft.
“Ska inte du lufta?” frågade hon på sin konstigt formulerade svenska.
Jag visste inte vad jag skulle göra, men nickade och knäppte upp två knappar i min jeansskjorta.

Vi hade ställt dörren till korridoren på glänt med hjälp av en pall för att få in luft. Nu tog hon bort den och stängde. Och låste! Jag kände mig plötsligt knäsvag. Hjärtat bultade.
“Alla är inte så naturliga som vi”, sa Lina och knäppte upp blusen och tog den av sig. Brösten såg enorma ut i den rosa BH:n som verkade flera storlekar för liten. Några svettdroppar blänkte i klyftan
“Voi vittu, vad skönt!, nu kan vi jobba”, Lina började obekymrad plocka med pappershögarna.

Med brösten gungande.

En halvtimme gick. Det var fortfarande varmt och kvavt, inte minst eftersom hon stängt dörren. Vi var båda blöta av svett och situationen kändes helt knäpp. Till slut strök Lina en svettdroppe ur pannan och la ifrån sig häftapparaten.
“Nej du, det här duger inte. Nu få du göra en insats, poikka.” Hon vände ryggen mot mig och gjorde en gest mot BH-spännet. “Knäpp upp, snälla du”.
Jag hade aldrig knäppt upp en BH och fick fumla rätt ordentligt med mina darrande fingar. Men till slut var den av. Lina kramade sina bröst och sa suckande: “Känn vad blöta”. Hon tog min hand och la den på sitt högra bröst. Tyngden rörde sig under min hand och jag kände hur jag höll på att få erektion.

“Och inte bara tuttarna är våta, det ska jag säga dig”, fortsatte hon med en menande blick nedåt. “Utan förvarning drog hon ned dragkedjan på sidan av kjolen och lät den falla till golvet. Hennes trosor var svarta och matchade inte alls BH:n. “Törs du känna?” fortsatte hon och liksom glipade på troskanten. En blond hårbuske skymtade.

Utan att vänta på svar tog Lina än en gång tog min hand. Den här gången förde hon ned den innanför troskanten. Håret kändes strävt men längre ned var allt mjukt och kladdigt och varmt. Så mycket visste jag att kvinnor blir våta när de blir upphetsade. Vad skulle hända nu? Vad förväntades jag göra?

Jag försökte samla tankarna. Här stod jag alltså en 18-årig oskuld med en sprängkåt finsk tant som var kanske tre gånger så gammal som jag. Vad skulle hända nu. Jag drog åt mig handen som var alldeles kletig av hennes fitta.

“Det här duger inte. Det är alldeles orättvist att du ska stå där i dina tjocka kläder”, sa hon med en röst som fått något hest över sig. I ett drag drog isär jeansskjortans alla tryckknappar. Därefter knäppte hon upp mina 501:ors gylfknappar en efter en. Jeansen föll och jag kunde inte göra annat än att kliva ur dem. Lina slickade sig om munnen och sa något på finska jag inte förstod. Hennes blick var fastnaglad på bulan i mina kalsonger.

När hon fipplat bort kalsongerna tog hon min kuk i handen och smekte den sakta, samtidigt som hon med sin andra hand förde mitt ansikte mot tuttarna. “Känner du saltet?” sa hon. Det gjorde jag men jag tänkte mer på hur den styva bröstvårtan kändes mot min tunga.

Efter att ha sett en massa porrfilmer undrade jag om hon skulle börja suga mig, men så tänkte tydligen inte hon.
“Lägg dig ned på golvet”, sa hon och pekade på golvets enda fria yta mellan arkivskåpet och bordet med häftapparater och stämplar. “På rygg”.
Jag reagerade knappt över att det låg några vassa gem under mina skinkor. Kuken vajade lite och jag undrade om Lina tyckte den var för liten?
Hon kontrollerade att att dörren verkligen var låst, sedan hände något konstigt (konstigare - för hela situationen var ju galet konstig). Hon ställde sig bredbent över mig och började gnugga sin fitta med en sorts snurrande rörelser. Hon stönade och flämtade och till slut blundade hon samtidigt som hon gnyende sprutade ut vätska rakt på min mage. Kissar hon?, tänkte jag i panik. Men det luktade inte urin.
Lina, som nu var högröd i ansiktet, sjönk ned över mig. Kuken försvann i den heta plaskblöta fittan. Jag knullar!, tänkte jag och fylldes av en sorts overklighetskänsla. Var det verkligen jag som var med om detta?
“Har du knullat för?” frågade hon i en kort paus, som om hon läst mina tankar. “Nej”, svarade jag och undrade om det var rätt svar.
“Underbart!” sa hon och fortsatte ritten i stadig takt. Hennes säkert 90 kilo kändes tunga i nedslagen. Brösten böljade framför mina ögon och alldeles för fort sprutade jag inne i henne.

Efteråt klädde vi på oss och fortsatte sortera. Solen hade försvunnit så det var inte lika varmt längre. Det var som att vi inte låtsades om att något hänt. Det var väl en konstig engångsgrej, tänkte jag. Men…

Strax innan vi skulle gå hem sa Lina: “Jag gillade din kuk jätte jättemycket. Jag vill ha mer”.
“Jaha”, sa jag och kände hur den vaknade till liv igen.
“Vill du komma hem till oss ikväll?”
“Oss?”
“Olavi är snäll, du är välkommen. Du måste komma”.

Skriven av: Pontus i Tyresö