Publicerat
Kategori: Novell

Fix You

When the tears come streaming down your face
When you loose something you can’t replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?

Sandra gick långsamt nedför den svagt belysta gatan i det lätt fallande höstregnet. För varje steg hon tog föll ännu en tår nedför hennes kalla kind. Hon tänkte på Arvid som låg i rum 701 på Östra Sjukhuset. Hela rummet var vitt förutom blåmärkena och de skära såren på Arvids bleka hud. Hon hade varit där varje dag sen Arvids motorcykel olycka. Arvid hade varit på väg hem till Sandra en kväll för två månader sedan. Plötsligt hade en långtradare kommit fram ur mörkret. Arvid hade flugit flera meter bort från motorcykeln som var helt krossad. Nu låg han i koma.

Sandra tog ett löv från ett träd och rev sakta sönder det. Det var en vana varje gång hon gick på gatan. Gatan – hennes och Arvids gata. Skönsmogatan - gatan där Sandra och Arvid först träffades när Arvid flyttade in där för fem år sedan. Nu tog Sandra alltid en omväg för att få gå på Skönsmogatan. Hon fick ett slags hopp när hon gick på den men idag var det annorlunda. Arvids läkare hade sagt att det fanns en stor chans att Arvid inte vaknade upp ur sin koma. Det hade knäckt Sandra. Hon grät oavbrutet i flera timmar, hennes ögon kändes tunga som bly av allt gråt och hon var trött och hängig.
Sandra kollade upp i himmeln när hon kände att det plötsligt slutat regna. Molnen såg lättare ut när de sakta försvann och de glimmande stjärnorna lade ett svagt sken på gatan och Sandra.
Plötsligt kände Sandra något som vibrerade i hennes ficka. Det var hennes mobil. Innan hon svarade lade hon en blick på den lilla skärmen och såg ett okänt nummer.
- Hallå, det är Sandra, svarade Sandra så normalt som möjligt för att personen i den andra änden inte skulle höra att hon gråtit.
- Ja hej, det här är doktor Gunnar Gustavsson. Är det du som är Arvids flickvän? Hördes en mörk röst som Sandra förvånandsvärt kände igen. Hon undrade varför Arvids läkare ringde till henne så sent mitt på kvällen.
- Ja, det är jag, svarade Sandra osäkert.
- Du sa om att något förändrades med Arvids tillstånd skulle vi ringa dig.
- Ja..., Sandra blev rädd. Hon kände hur hjärtat slog snabbt och hårt mot bröstkorgen. Den korta tiden då hon väntade på att läkaren skulle svara kändes som en evighet.
- Han har vaknat upp ur sin koma nu, sa han med lugn röst. Sandra var allt utom lugn. Det kom som en chock för henne. Hon blev mållös. Det kändes som om hon skulle börja gråta igen.
- Hallå? Ljöd läkarens räst från mobilen. Sandra förstod att hon inte hade svarat.
- Ja, eh... jag måste gå nu. Hej då, sa Sanna hastigt när hon verkligen förstod det som hon just hade hört.
- Okej, hej då, sa läkaren och la på.
Sandra stoppade mobilen i fickan och började springa som om all kraft i världen hamnat i hennes kropp. Hon sprang hela vägen till sjukhuset. Hon sprang med en enda tanke i sitt huvud - det kommer att bli bra.

Lights will guide you home And ignite your bones And I will try to fix you

Skriven av: hejhejema

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Annelis

Gillar att läsa skriva, gillar mest skriva och läsa korta texter Men händer att jag ibland skriver längre texter Har gett ut en häftad bok 'Collected writings for you '

Annelis

På andra plats denna veckan: Anders Berggren