Fjärilar i magen

Ännu en gång vaknade jag raskt och kallsvettig. Jag kände hur de flygande fjärilarna diskret men tydligt fortsatta sina planerade vägar i magen på mig. Det kändes som det dessvärre förstorade nervositeten till den absoluta maxpunkten, snart skulle det bli ett svart hål utav det hela och jag skulle ha antingen dött eller blivit psykiskt sjuk av mina hysteriska instinkter. Jag gav mig själv ett till försök, ett försök till att lugna ner mig själv och med hänsyn till kroppens egna bästa vila upp mig ordentligt för en återhämtning innan det katastrofala och hemska skulle nå sin tidpunkt.

Jag slöt ögonen försiktigt, innerst inne tänkte jag på bilar, bilar som alltid var ett flexibelt och fungerade stöd till mina tragiska besvär som alltid svävade fridfullt och djävulskt runt mitt själ vart jag än befann mig. Det fick mig att omedvetet slumra, det mörka var permanent tills jag vaknade återigen, återigen av besvär och trötthet. Men nu var det på tiden att vakna och följa min morgonrutin med omsorgsfullhet, noggrannhet och med viss självsäkerhet. Nuförtiden förälskade sig tjejer i killarnas klädstil och personlighet, förr var kärleken baserad på utseendet. Hur den nya trenden uppstod hade jag inte den minsta aning om och det tyckte inte jag var värt en massa grubbel utan det huvudsakliga var att följa den trenden så hade man kryssat i ett grönt bock hos tjejerna.

Jag kände mig helt paff, klockan tickade i sin takt och därmed blev fjärilarna större i samma takt. Jag darrade lite då och då och tanken på att börja den nya skolan hade gjort mig vettskrämd, hur jag fortfarande var vid liv med ett hjärta som bultade så hårt och kvickt som en trimmad moped motor gjorde mig helt överrumplad och till min förvåning lite stolt över hur min kropp behärskade det. Tanken slog mig hårt hur mycket till jag förmådde. Jag kände hur värmen iakttog hela min kropp med osynlig kraft. Jag skämdes och till min fasa var det väldigt påfallande hur mycket svettdroppar det sipprade ner från det branta upplägget och långsamt började det bli lite kvalmigt i rummet. Jag var helt villig att blunda och dö, dessa var mina nya honnörsord vid detta vedervärdiga tillfälle. Tänk om jag var i klassrummet nu, tänk om det planerade ödet var att byta skola återigen. Det enda som saknades och antagligen efterlängtas var säkerligen stinta blickar och elever som öppnar fönster efter fönster för att släppa in frisk luft, även mycket föraktfullhet skulle det säkert ha uppstått bland vansinniga och irriterade lärare och elever.

Helt sonika släntrade jag motvilligt med varma droppar på kroppen upp för de knarrande trappan med siktet inställt mot mammas rum. Jag hade en hel del att svälja men det viktigaste var att lämna besked till mamma om min rädsla för att börja på den nya skolan, jag planerade redan inombords hur jag effektivt och smart kunde motivera mamma att inte få mig själv att dö av pinsamhet och rädsla å andra sidan att få självupptagna elever på halsen.

Skriven av: Blivande Advokat