Publicerat
Kategori: Novell

Flaggkocken / 4

Flaggkocken / 4

Gnistens namn var Baltazar. Föräldrarna, hade som ett nygift,ungt par kommit till Stockholm i från Frankrike året innan Baltazar föddes. Hur de försörjt sig i huvudstaden är höljt i dunkel men när Baltazar var tre år hade föräldrarna hastigt flyttat ner till Halland. Där hade de sedan försöjt sig på att föda upp dyra hästar som alla hade en förstklassig stamtavla. Baltazar var alltså uppväxt i ett stort lantligt hus som hade både trädgårdsmästare och jungfrur. Han hade två yngre systrar som tidigt gjort sig kända som duktiga hästkvinnor.

Baltazar var inte intresserad av hästar och inte utav det lantliga,sömniga livet på den stora gården i Halland heller. Efter studentexamen i Varberg försvann han till den stränge faderns besvikelse till en tant i Göteborg. Där blev det studier vid en handelshögskola och sedan anställning på Rederi AB Broströms kontor. Han gifte sig med en lycksökerska . Äktenskapet var allredan från början ett enda stort misstag och efter den oundvikliga skillsmässan ville han bara bort. En snabbutbildning till radiotelegrafist gav honom omgående arbete i rederiet. Det blev långa törnar i båtarna och kontakten med familjen upphörde så småningom totalt. Han var nu en ganska bitter medelårs man som gömde sig i båtarna och med åren hade han blivit en oljans broder...

Nu satt han uppe hos hökaren och tyckte synd om sig själv.Hökaren som var en glad och ungdomlig person i från Landskrona var inte speciellt trakterad av sällskapet. Det brukade inte bli så där alldeles muntert,när gnisten kom på besök...


Nere i det iskalla, frostiga frysrummet hade paniken nu fullkomligt slagit klorna i förste kocken. Trots fryskylan där inne i rummet, svettades han. Den utträngande kroppsvätskan bildade en iskall beläggning mellan huden och den tunna t-shirten som han hade på sig under skinnjackan och Alberto Morales bad, bad med knäppta,iskalla händer för sitt liv. ' Por Dios y Jesy Maria. ' Gud hjälpe mig!

Sedan han givet upp hoppet att få upp dörren, hade han, trots skräcken som for fram och tillbaka i hans medvetna,ändå lyckats samla i hop tankarna så pass mycket att han hittat knappen till nödlarmet. Samtidigt som han tryckte in larmknappen såg han i sitt inre hur den röda lampan började rotera däruppe i byssan, ett däck ovanför honom. Paniken i hans inre återkom med full kraft när han insåg att det var tomt i byssan vid den här tiden. Ingen skulle komma dit förrän tidigt i morgon bitti.


Tredje styrman tog sig snabbt ner för trapporna och var snabbt ute på kobryggan. Det börjar lukta land tänkte han, vi är snart i Port Said och han såg timmarna framför sig genom Suezkanalen. Ankringen i stora saltsjön som gjordes för att vänta in den norgående konvojen och sedan de tre dygnen i Röda havet. Ja ja, mumlade han, sedan var halva resan gjord. Lossningsplats var bestämd sedan länge. Det var Amsterdam. Först lossningen sedan fjorton dygn på varvet. Bra tid var det också. Amsterdam i maj, det kunde knappast bli bättre.

Trean funderade vidare medan han med lätta steg tog sig akter över på kobryggan. Han passerade detlilla vindkyddet och vek av mot babordsidan när han kom in på förkant av akterbygget. Den stora Burmeisterwaindieseln mullrade dovt nere från maskinrummet. Efter några meter vek han av igen,nu rakt akteröver och kom in i babordsgången, en smal gångväg mellan akterbyggets ytterskott och båtens reling. Han passerade några små upplysta fönster innan han kom fram till dörren.

Han öppnade den smala dörren,klev över den höga tröskeln och drog igen dörren efter sig. I från den lilla tamburen ledde en trappa ner till maskinmanskapets hytter.Som vanligt bodde motormän och övrigt maskinfolk på babordsidan. Därnerifrån hördes skrik och skrän. Det var väl samling hos svarvaren som vanligt. Svarvaren som var en mycket skicklig yrkesman, gillade att ha folk omkring sig till helgerna. I bland gick det livligt till. Hade man tur och ölen räckte till, kunde man få höra svarvaren deklamera och citera långa ramsor av diverse mer eller mindre berömda författare. Då kunde han plötsligt flyga upp från sin plats mitt på fyllebänken och rakt ut i luften skrika ' Känner duuuu landet Bohemia, de Sorglösa själarnas Land ' eller något annat som plötsligt kom för honom.

Skriven av: Boris Söderberg

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?

Snabba insättningar med Visa och Mastercard - casino med kortbetalning utan svensk licens!

Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Fredrik Trulsson

Inga stordåd, böcker, eller barn, men förhoppningsvis ett gott hjärta och en någorlunda intakt ryggrad. Allt gott till er alla som besökt, läst och övertygat mig! Är du mer nyfiken, samt modig,…

Fredrik Trulsson

På andra plats denna veckan: Anders Berggren