Flickan i fönstret

Flickan i fönstret.


-Men du vet ju att jag älskar dig!

Orden som kom kom från hans läppar fick henne att må illa. Hon kände hur klumpen i halsen började stiga, nu, närsomhelst skulle de komma, tårarna. Hon blängde snabbt på honom och sprang sen in på sitt rum, han fick inte se att hon grät, det skulle bara göra honom ännu mer känslosam, känslosam och äcklig.
Hon hatade honom, inte hela honom, men den här delen, känslan av äckel spred sig i hela kroppen, som om hon vore magsjuk.
Hon puttade igen dörren, slog på cd-spelarn, tog tag i block och penna och kröp upp i fönstret, slöt ögonen och lät tårarna komma. Varma och tröstande rann de sakta ner för hennes kinder, lämnade blänkande ränder efter sig.
Hon lyssnade, sög i sig musiken, andades.
Nu var där bara hon, hon och musiken, det var över. Hennes kropp började återhämta den lugna andningen hon annars hade.

Flickan i fönstret, hon med svarta fläckar under ögonen. Hon, vem var hon? Det skulle hon nog inte ens själv kunna svara på. Hon såg nu ganska lugn ut, där i fönstret. Hennes stora bruna, tårfyllda ögon följde snöflingorna utanför när de sakta seglade ner mot marken. Knäna hade hon dragit upp och placerat under hakan.
Ena handen rörde sig i takt med musiken, varenda liten rörelse var rätt, hon hade hört musiken förr, många gånger.
Blocket i hennes knä hade några suddiga rader fyllda med otydliga bokstäver, svåra att tyda för alla droppar av salt vatten som hamnat där. Hon tittade på pappret och läste det högt för sig själv.

Jag ska klara det här,
Om jag så personligen ska tvinga honom
Att sluta.











Snömonster & Tomtar

Hon vaknade av att mobilen tjöt, dags att gå upp. Hennes min avslöjade precis va hon tänkte, en grimas och en suck.
Hmm.. om man skulle ta och få ont i huvudet? Eller kanske klaga på mensvärk? Neh, det var ingen idé, mamma kunde redan alla klagovisor utantill. Hastigt reste hon sig, men var tvungen att snabbt sätta sig ner igen, allt snurrade. Efter någon minut på sängkanten kom balansen tillbaka och hon gjorde ett nytt försök. Täcket tog hon med sig, rosa, stort och tryggt. Inlindad i täcket släpade hon sig mot badrummet, såg mest ut som en ljusrosa,hjärndöd bomullstuss, En gigantisk sådan.
Victoria, det var så hon hette, var fjorton och allt annat än morgonpigg och det tillhörde inte direkt ovanligheterna att se henne släpa sig runt som en zoombie- liknande varelse om klockan var innan tolv. När hon närmade sig badrummet hörde hon hur det brusade där inne. Fan i helvete! Varför skulle brorsan alltid ha badrummet när hon som mest behövde det? Hon bankade på dörren om skrek att han fan var tvungen att skynda sig, fick till svar att de kunde hon ju drömma om.
Åhh, ingen som vill köpa en sjuttonårig brorsa? Rea! Extrapris! Bara för dig!
Från köket hördes ljudet av vattenkokaren. Mamma var alltså vaken. Hon fick en puss i pannan och ett mjölkpaket i handen och gick mot köksbordet där tekannan redan stod på plats.
- Mamma jag...
- Ont i magen? Eller är det kanske huvudet idag? Sa hon med ett leende.
- Jaja, det var iallafall värt ett försök. Flinade Victoria och fortsatte sedan med...
- Du, i lördags, pappa....
- Jo, gumman, jag hörde det. Jag vet hur du känner dig, precis därför vi skiljdes.
- Jag vet! Men vad fan ska ja göra då? Jag kan ju inte skilja mig från min egna farsa heller!
- Jag ska prata med honom. Sa mamma och strök Victoria över kinden.
Brorsan, Micke, Kom äntligen ut ur det ångfyllda badrummet med en handduk knuten runt höften.

- Äntligen ditt jävla sego!

Mamma gav henne en men-tänk-på-vad-du-säger-blick, men Victoria brydde sig inte, hon hade fullt upp att blänga på sin idiot till bror.

-Men lillan, du vet ju att ja måste ta hand om min ovanligt sexiga kropp, fast de kan ju bli svårt, kan inte bli snyggare, är redan sexigast. Vräkte idioten ur sig med ett flin.

- Vad för sexig kropp? Jag har iallafall inte sett någon sån i närheten av dig! Blev Victorias svar samtidigt som hon visade honom sitt vackra, välbehövda långfinger och klampade in i badrummet.


Halsduk, mössa, vantar, jacka, hörlurar på. Klar för avgång!
Det första hon mötte utanför porten var en stor grå-vit snöhög. Hon skulle visa sig lite spänstig och tog ett skutt. Smart... inte! Hon hamnade rätt i högen, slask och snö, mysigt! Gympadojjorna sög upp vattnet lika bra som en tvättsvamp, och byxbenen gjorde strax samma sak.

- Jaja, sånt e livet! Suckade hon!

Vandringen gick vidare, i hörnet av nedgången till tunnelbanan satt en skäggig man med tunna kläder och skitigt hår. Fan va han måste frysa, han satt sovande med halvöppen mun och hade en kartongbit framför sig med texten:

En slant till mat, dusch och en natt i säng
På härbärge skulle uppskattas.
P.S. gärna en husvagn D.S.
Peter

Hon skrattade till och fiskade upp en tia ur fickan som hon slänge ner framför hans fötter, ”gärna en husbil” tänkte hon, vilken kul gubbe.
Hon såg ut att trivas där hon gick. Halsduken virad upp till näsan som om hon försökte gömma sig. Mössan hade hon dragit ner en bit i pannan, hon syntes, men ändå inte. Såg lite hemlig ut, men hon märktes.
Hon hade musik i öronen och kopplade bort omvärlden. Lite då och då fick hon ögonkontakt med nån kille och tittade antingen bort eller log.
Hon tog några skutt ner för trappan och sprang in på tunnelbanan som just rullat in på perrongen. Det här var en helt vanligt jävla tisdag, en dag som alla andra, utan några som helst överraskningar eller nyheter, början på en helt vanlig jävla vecka, trodde hon ja.
Väl framme i skolan var hon både blöt och sur. Alla nedrans småbarn som skrek och blockerade gångvägen för henne och all jävla snö som gjorde en kall och blöt.
Korridoren var tom, hon gick in på toaletten och kollade in i spegeln. Hon var tvungen att le åt sig själv, hon såg ut som en liten vimsig tomte. Hon drog av sig mössan och började skratta, hennes mörkblonda hår stod åt alla håll och kanter och hennes öron var röda av kylan. Hur kom det sig att alla andra lyckades få små gulliga röda, rosor på kinderna när det var kallt. Allt hon själv någonsin lyckats åstadkomma var röda öron. Mössan åkte på igen och hon sjönk ner på golvet, mot väggen ute i korridoren. Hon drog upp knäna under hakan och blundade, lyssnade. Musik!

En dörr slamrade till och störde hennes lugna stund. Där ramlade en till tomte in, komiskt nog också med röda öron. Han hette Alex och gick i hennes klass. Tomten nummer två slog sig ned brevid henne och sa något. Hon drog ut musiken ur ena örat och fick fram ett irriterat...

- Va?
- Hej!
- Hej..
- Läget?
- Bra...
Hon återgick till sitt musiklyssnande. Han kollade ner i marken, såg blyg ut. Sen kollade han henne rakt i i ögonen och sa...

- Du, Victoria?

Hon ryckte av sig båda hörlurarna och suckade.

- Ja?
- Du e lixom... ehh.. jag.. typ... tycker om dig.
Hon tittade på honom och kunde inte få ur sig nåt annan än...

- Ojj!
För någon månad sen hade hon nu varit världens lyckligaste flicka. Men nu kände hon sig bara obekväm. Hon hade tyckt om honom förut, tyckt om honom mycket, mer än mycket. Då hade hon gjort vad som helst för att få höra de orden hon nu fått höra, men iochmed att hans intresse växte, sjönk hennes.
Hon tittade bara på honom, försökte få fram ett litet leende. Vilket gick sådär lagom bra.

Räddningen kom, Kajsa, en av Vitorias bästa kompisar. Victoria log när hon såg sin kompis stappla in i korridoren, helt täckt av snö. Kajsa öppnade munnen och sa..

- Jävla störda småttingar till snorungar!
Alex som hon helt glömt bort att han satt brevid henne skrattade till och la sin hand på Victorias. Hon drog snabbt undan sin hand, log ett hastigt och obekvämt leende och sa att hon nog borde gå och kolla med sin vän snömonstret vad som hänt.
Han tittade bort och mumlade ett tyst och förläget...

- Mm, gör så..


Sömntuta!

- Shit! Va e klockan? Jag måste till skolan!
Hon satte sig panikslagen upp, fick bara inte komma försent.

- Men hallå fröken virrig! Klockan är ju fan fem, om du hade tänkt gå till skolan för anda gången idag kan du nog räkna med att bli ensam där.
Där stod han, brorsan som av hans retfulla min att dömma tyckte det var väldigt kul att hon somnat på soffan. Hon blängde på honom men lät sen blicken vandra en bit till vänster om brorsan. Där fick hon syn på något betydligt vackrare. En kille, kolsvart ruffsigt hår och blåa, hemlighetsfulla ögon. Vem var han? Hon hade sett honom några gånger hemma hos dom förut men aldrig riktigt tänkt på det. Han var inte snygg, inte alls, snarare vacker. Han öppnade munnen, log och sa något inte lika vackert.

- Du vet att du pratar i sömnen va?
Hon suckade men flinade sedan mot honom och sa..
- Jo, det vet jag. Men de e jag stolt över vettu!

Hon reste på sig, hämtade telefonen och stängde in sig på sitt rum. Hon visste att han med svart hår tittade efter henne. Hon slog numret snabbt och lyssnade på tuten i luren.

- Hos Andersson. Svarade en stressad mansröst.
- Hej... Det är Victoria, har du Nora hemma?
- Hej Victoria! Nej, hon är tyvärr inte hemma. Men hon borde svara på mobilen.
- Okej. Tack.
Hon knappade in ytterligare ett nummer.

- Hej det är Nora...
- Hej!
- Men jag kan tyvärr inte svara just nu, men prata in ett meddelande så ringer ja upp, om ja har några pengar kvar.
Piiip.

- Åhh! Byt telefonsvarare, går ju på det där varje gång. Men du, gumman, vi kanske kunde gå och ta en fika? Skulle behöva nån att snacka med. Aja, ring! Puss puss

Hon lade på och suckade. Hon hörde hur ytterdörren gick igen och skyndade sig att titta ut genom fönstret. Hon såg honom, killen som påstod att hon pratade i sömnen. Hon skyndade sig upp i fönstret, satte sig och försökte se upptagen ut. Han vände sig om och tittade in genom fönstret, hon tittade snabbt bort. Något brevid henne började ringa, och det tog några sekunder innan hon förstod att det antagligen var Nora som fått hennes meddelande. Hon plockade upp luren och tänkte att hon skulle skojja lite med Henne.

- Prinsessan av Porr, vad kan ja göra för dig?
- Ehh... Hej, Det är pappa.
- Pappa? Ojj, Hej!
- Jo, Jag ville bara att du skulle veta att det där i lördags, aldrig ska hända igen, jag lovar.

Han fick inget svar.

- Victoria! Du måste tro mig, jag menar allvar den här gången!
- Okej, men du, jag måste sluta, Hej!
- Ehh, Hej då. Jag älskar dig!

Hon skulle inte gråta, fick inte gråta. Det fanns folk som hade mycket större problem än hon, fick inte gråta!
Telefonen ringde igen, hon svarade inte, antog att det var pappa igen. Signalerna slutade komma, istället knackade det på dörren.

- Victoria, det är Nora!
- Okej, jag tar det här inne.

Hon andades in, och ut, försökte låta som vanligt. Lyfte luren.


- Hej!
- Hej, klart ja kan hänga med och fika!
- Okej, vad bra.
- Vad e det?
- Va?
- Är allt som det ska?
- Nja, kan vi ta det sen när vi fikar?
- Visst, men när ska vi ses då?
- Om en kvart typ?
- På vanliga stället??
- Vad annars?
- Okej, vi ses, Puss.
- Puss puss.

Hon drog på sig en tjock, mysig tröja, hon frös så förbannat efter sin lilla slummer på soffan. Tog på ytterkläderna och checkade att hon hade allt hon behövde med sig. Orkade inte kolla sminket och håret, för trött och deppig för att bry sig.
Gångbiten till tunnelbanan gick fort, självklart hade hon hörlurarna på. Hon gick i takt med musiken, snabbt, fortare, skynda! Väl vid tunnelbanan slängde hon en blick till hörnet där Husvagnssökaren Peter suttit, och mycket riktigt satt han kvar där. Hon hälsade och slängde till honom en femma, han sken upp och tackade.
Hon skuttade smidigt ner för trappan, en vanesak. I mitten av trappan fick hon känslan av att någon tittade på henne, hon fortsatte skutta ner men kunde inte längre hålla sig. Hon vände sig om och såg rakt in i de hemlighetsfulla, blå ögonen, han uppfatta ett leende. Lika fort som han var där, försvann han i folkmassorna. Hon stannade upp, glömde bort sin tunnelbana som just stängde dörrarna och rullade vidare. Hon kände igen dom där ögonen, det va ju han, han med kolsvart hår från tidigare idag.
Hon vaknade upp ur sina tankar med ett ryck, en gubbe bakom henne stod och svärde över henne. Hon gav honom ett smile och gick vidare. Fundersam.
Tio minuter senare satt hon på cafeét och väntade på Nora. Att hon alltid skulle komma försent, brukade hon tycka var väldigt frustrerande. Men inte idag. Idag va en speciell dag, en deppardag, en dag man kände sig ful, äcklig, ivägen och jobbig på, en dag man lekte med tanken på självmord.
Hon trivdes, en varm tekopp i handen, rykande och inbjudande. I rummet fanns det olika lampor med olika styrka och färger överallt, avslappnande. Hon skulle kunnat sitta där i evigheter, bara sitta, inte vara nån, bara vara där, inte synas, sitta nedsjunken i fåtöljen och studera människor.
Vid ett bord några meter bort satt ett par, det var vad hon antog. Han hade stora muskler, för stora, snaggat hår, ful huvudform, bucklig och för litet för kroppen. Han såg överspänd ut, som om han skulle explodera när som helst.
Hon därimot, var en liten späd kvinna, väldigt smala armar, små rädda ögon, svarta kläder, en i mängden. De satt och kollade varandra djupt in i ögonen. Kärleken dom hade strålade. Att dom två, de som såg så olika ut hade hittat varandra. Kanske hade dom samma insida, men olika utsida. Häftigt! Det är det kärlek handlar om, att våga älska även om man är olika, trotsa samhällets tankar om ”ideal-par”.

- Hallå?
- Ojj, Hej, är du här?
- Ja, du vet, du ringde, bad mig komma. Flinade hon.
- Jo, jag vet. Men hörde dig inte, satt väl å drömde.

Nora log och nickade, hämtade en kopp åt sig också.

- Så, vad var det du ville prata om?
- Ehh... det här är väldigt svårt att prata om. Men jag antar att de är dags att du får veta varför jag är som jag är ibland.
- Är som du är?
- Deppig, sur, gråter hejdlöst.
- Aha, Som vanligt då eller?
- Haha, Inte, men ärligt.
- Ja?
- Det är såhär, att min pappa. Han är...
- Han är?
- Typ alkoholist.
- Ojj.
- Ojj?
- Shit, varför har du inte sagt nåt? Har ju inte haft en aning om det här ju.
- Nej, jag vet, jag har inte velat att folk vet heller, vill inte ha en massa Ojj-vad-synd-det-är-om-dig-kommentarer.
- Okej, men vill du berätta? Mer asså?

Hon kände hur tårarna började komma, men struntade i dem. Det var bäst om hon fick veta.

- Okej, så här är det. i hela mitt liv har pappa druckit. första gången ja märkte att han va full va när jag var typ sex år. Jag var ensam med honom på en födelsedags-fest hos hans kompis. mamma va ute och käkade me sina kompisar. På vägen hem märkte jag att han var konstig. han pratade mysko å ramlade med cykeln. Och så kunde han inte få upp låset till dörren.
- Okej?
- Och han kissade för fan på ett hus!
- Ojj..
- Mamma ringde senare när jag stod å gjorde iordning mig i badrummet. hon hörde direkt på honom att han va full och åkte hem på en gång.

Tårarna rann och rann, ville inte sluta, det var så skönt att gråta.


- Så hon kom hem på en gång?
- Jo, men det tog ju ett bra tag, hon var ju inne i stan
det sista jag kommer ihåg från den kvällen e att pappa skrek ”Helvete” när han brände några korvbröd i ugnen.

Nora böjde sig fram emot henne och gav henne en kram, bad henne sedan att fortsätta om hon ville.

- Sen den kvällen, har jag ständigt gått och varit rädd för att han ska dricka, har aldrig kunnat lita på honom efter det. Han har lovat gång på gång att sluta, men alltid brutit löftet. Han väljer spriten framför mig.
- Ojj, men gumman, jag vet inte vad jag ska säga.
- Han hade hållt sig nykter ett tag nu, men i lördags var det dags igen. När han e full blir han så äcklig, skryter, överdriver, gråter, blir överkänslig. Han får mig att må illa.
Hon satt nu och skakade av gråt, hon struntade helt i vad folk runt omkring tyckte. Hon grät, hade inget mer att säga. Nora hade inte heller något mer att säga, vilket var skönt, för hon orkade inte prata mer. Nu satt dom där, tysta, tittade på varandra lite då och då. Tystnaden störde inte, var enbart härlig, ingen behövde säga något.
Efter en stund började dom prata igen, inte om hennes pappa utan om allt annat.
Nora gav henne en menande blick och visade med ett ryck med huvudet att hon syftade på två killar som satt vid ett bord en bit bort. Victoria log och kollade in killarna, speciellt en av dom, den som enligt henne var snyggast. Han hade blont ruffsigt hår och en röd tröja, hon älskade killar i röda kläder. Hon fick en idé, hon drog med sig Nora till en fotoautomat som stod utanför, de trängde ihop sig och stoppade i mynten som behövdes.
Efter fyra blixtar och fyra ”Klick” var det klart.
På ett hade dom båda sett ut som vanligt, på de andra visade de sina fina tungor och på de sista två såg dom bara allmänt glada ut.
Väntan.

- Åhh, jävla automat, är det meningen att man ska få korten samma vecka man
tagit dom?

Victoria började skratta åt Noras kommentar och började springa runt ute på gatan för att hålla värmen uppe, jackorna hade dom naturligtvit inte tänkt på att ta med sig ut. Hon sprang förbi caféfönstret och såg att en av killarna dom höll på att frysa rumporna av sig för kollade på henne och följde henne med blicken, log. Äntligen kom bilderna. Hon raffsade snabbt ner bådas mobil nummer och namn på baksidan tillsammans med ett litet meddelande.




Nu får vi hoppas att ni inte e gifta eller nått, frugorna har tur isåfall ;) skriver ner mobilnumrena om ni skulle få lust att ringa, Puss

Hon visade Nora vad hon skrivit log nöjt. De gick in igen, tog sina jackor och gav korten till en som jobbade där och bad honom lämna det till killarna där borta, han log och sa att visst kunde han det. De gick ut därifrån, hand i hand leende. De gick förbi fönstret och såg hur båda killarna satt böjda över korten och pratade ivrigt. De gick vidare och när de gick där kände hon hur det vibrerade i fickan. Hon fick snabbt upp mobilen och såg att hon fått sms, hon läste det först tyst för sig själv och sen högt för Nora...


Tjaa!
hehe, ni va ju inte bara lite söta...
Hur gamla? bor?
Puss //Ogifta(än så länge)


Dom tittade på varandra och skrattade, knappade sen in ett svar.


Tjena ;)
ni såg ju inte så dumma ut ni heller...
14... Södermalm båda två, ni?
Puss puss


De behövde inte vänta länge på ett svar.


En 16 en 17 och bor i Farsta...
Möt oss imorn kl halv 4 på samma ställe?
Puss

Imorn? halv fyra? Jomen det skulle väl kunna gå...


Visst ;) då ses vi..
Puss









Kåtbockar och Smilgubbar!


Dagen därpå segade sig förbi, på Matten satt hon och ritade fina smilgubbar me olika stilar och kläder, ytterst viktigt tyckte hon men hennes lärare delade inte den åsikten.
På Spanskan var hon också helt borta.
- Victoria, hur böjer man verbet Trabajar (att jobba) till jagform?
- Ehh, Trabaja?
Lärarn gav ifrån sig en ljudlig suck och himlade med ögonen.
- Nej! Repetera det här,
Trabajo
Trabajas
Trabaja
Trabajamos
Trabajáis
Trabajan
Vad är då jagformen?
- Jaja, Trabajo dårå.
- Tack! Jag har alltså inte misslyckats helt.
Men vafan, det var väl inte hennes fel att hon satt och tänkte på vad som skulle hända i eftermiddag, killarna dom skulle träffa hade ju vart väldigt, väldigt fina.
Skoldagen tog äntligen slut och hon och Nora åkte in till stan för att vänta på killarna. Efter lång väntan klev dom äntligen in på Cafét och gick fram emot deras bord.
- Tjena tjejer!
- Hej!
- Ska vi gå då?
- Va? Vart?
- Hem till mig?
- Va ska vi göra där?
- Men hallå? Vad tror du?
- Om ja visste skulle jag väl inte fråga.
- Knulla?
- Haha, du skojjar?
- Neh! Gör ni?
- Ser vi ut som nåra jävla horor som särar på benen för vad och vem som helst?
- Tydligen!
- Men dra åt helvete! Om ni är så jävla kåta får ni väl gå å ragga upp nåra blåsta människor!
- Trodde det var just de vi gjort....
När dom fick höra de orden tittade de bara på varandra och vände sig om och gick.

- Faan! Att alla ska vara sånna jävla kåtbockar! Sa nora samtidigt som hon vände sig om för att kolla om killarna stod kvar.
- Ja! Att dom ska tänka med skrevet istället för med huvet.
- Jaja, nu skiter vi i dom.
De hoppade på Tunnelbanan hem, ingen av dom hade lust att fortsätta rundan på stan. Nåra stationer innan Victoria skulle av hoppade Nora av, gav henne en kram och vinkade glatt. Victoria satte på sin bärbara cd-spelare. Musik. Äntligen. Hon älskade musiken, hade ett talesätt ”så länge musiken lever, lever jag”.
Hon promenerade sakta hem, tyckte inte hon hade bråttom. Men det tyckte tydligen mamma som ringde och frågade vart hon va. Hon skyndade på, inte allt för mycket.
Veckan segade sig förbi, som gammalt segt, använt, torkat tuggummi.
Men sen kom helgen, hon brukade gilla helger. Men inte den här, i helgen var det en pappa-helg och hennes mage började värka bara hon tänkte på det, kanske skulle han hålla sig nykter iallafall.
En kul sak var iallafall att hon skulle hem till Tina på ”sleep-over” på lördag, alla tjejerna skulle vara där. Något att se fram emot.
Hela fredagen var orolig och magen började göra ondare och ondare för varje minut som gick. Skolan tog slut, vilket hon för en gångs skull inte var särskillt glad över.
Hon sprang runt i lägenheten, musiken dunkade. Pappa hade ringt och sagt att han var där om fem minuter, och hon som inte ens hade packat än.
Jeans, tröjor, Underkläder, Skynda! Böcker, Strumpor, bärbar cd, Fortare!
Tillslut hördes en bil tuta utanför, hon gick in till sin brorsa och såg på honom. Han log ett osäkert leende och sa.
- Jag vet, jag ser inte heller direkt fram emot det.
Han la en arm på hennes axel och de gick ut.
En flaska vin och några öl senare var stämningen inte direkt på topp. Pappa satt å grät över nån film, en skitdålig komedi, som han med hjälp av spriten funnit rörande. Han tog ansatts att ge henne en kram, hon backade undan och låste in sig på sitt rum, hörde att hennes brorsa följde exemplet.
Hon satte på musiken och sparkade in i väggen, en gång till. Hon sparkade tills hon längre inte hade någon känsel i foten. Gråten kom och sömnen smög sig sakta på.
Hon vaknade på morgonen, såg att bilen var borta, pappa var antagligen och jobbade. Arbetsnarkomanen number one!
Hon gick till skafferiet och hällde ut glasen som var till hälften fyllda av vin, pappa trodde fortfarande hon var två år och inte fattade varför han gick till skafferiet hela tiden.
Hon klädde på sig och tog en promenad, kylan spred sig i lungorna och hon kände att hon levde.
Resten av dagen spenderade hon med att ligga på sängen och läsa. När pappa kom hem bad hon om skjuts hem till Tina.
- Visst älskling. Fick hon till svar och hade lust att stoppa fingarna i halsen.
Hon ringde på dörren, den öppnades och hon fick en Tina slängd om halsen på henne. Flera av tjejerna var redan där och stora kramkalaset satte igång. När hon gått rundan och kramat alla satte hon sig ner i soffan, Nora hoppade upp och ställde sig på platsen brevid henne, hoppade upp och ner och skrek.
- FF!
Alla skrattade och pratet började komma igång. Victoria hade ingen lust att vara glad, ville vara ledsen, orkade inte spela glad, var ledsen. Märktes inte speciellt mycket där hon satt, nedsjunken i soffan.
Timmarna gick och tjejerna blev gladare och gladare, men tydligen räckte det inte. Hon hörde plötsligt en våg av skrik och tjut sprida sig genom rummet, hon kollade upp och där stod Tina med flera kassar med skramlande flaskor i.
Det kändes som nån knuffat henne rakt ner i en isvak. Huvudet började dunka och det blev svårt att andas. Fan! Dom hade lovat. ”Nej då, vi lovar, ingen sprit.” Bullshit!
Hon tog tag i Nora och Tina och gick mot badrummet, låste dörren och spände ögonen i dom.
- Fan ni lovade ju!
- Va? Va ere me dig? Undrade Tina.
- Flaskorna, spriten, kalla det vad fan ni vill!
- Åmen gud! Har du pms eller? Lite kul kan vi väl få ha?
Nora stod bara och kollade ner i marken, vågade inte säga nåt.
Tina låste upp dörren och sa på vägen ut.
- Synd för dig att du inte vill dricka, du missar verkligen nåt.
Nora gav henne en sorgsen blick men försvann sen hon också.
Victoria gick ut igen och satte sig på samma ställe i soffan. Tårarna hade slutat komma, istället fanns där vrede. Hennes så kallade kompisar satt nu antingen och fnittrade, grät, skrek eller skrattade hysteriskt. Nora och Tina som druckit mest stod på golvet och dansade taktlöst. Tina vinkade åt Victoria att komma dit, hon skakade bara på huvudet. Aldrig!
- Men vad är det? Sluta nu! Tina stapplade fram emot henne.
Nora tittade på Tina och började skratta.
- Hon är bara sur för att hennes pappa är, Skratt, Alkoholist!
Tina tittade på Victoria och började asgarva.
Det var droppen! Hon sprang ut mot hallen, tog med sig jackan och hoppade snabbt i skorna. Sprang! Porten smällde igen bakom henne och hon fortsatte springa, ute var det mörkt och kallt. Hon hörde skrik och vände sig om, Nora, Tina och Kajsa och några andra tjejer hon inte kunde urskilja stod på balkongen och skrattade så dom höll på och kissa på sig.
- Men vi skojade ju bara!
Victoria höjde sitt långfinger och fortsatte springa, stannade inte förens hon hittade en liten fridfull bänk utanför ett hyreshus. Hon tog upp mobilen och kollade klockan, 02.03.
Hon hörde ett skratt från en av lägenheterna bakom sig och kollade snabbt upp, i fönstret där skrattet tycktes komma ifrån satt han, Han med svart hår, han såg inte så road ut så skrattet hade antagligen inte kommit från honom.
I samma sekund hon såg honom såg han henne. Han höjde handen i en vinkning och försvann sen. Hon tittade ner i marken igen, bänken var inte direkt varm och hon frös ganska kraftigt, speciellt om rumpan. En port bakom henne öppnades, hon orkade inte vända sig om. Hon kände en hand på sin axel, tittade upp, där va han igen, den vackre!
Han satte sig brevid henne, la sin hand på hennes.
- Hej, vad gör du här?
- Hej, en lång historia, idioter till kompisar och ett fyllo till pappa kan man sammanfatta det till.
- Ajdå, låter ju inte så bra.
- Neh, inte förja vet varför ja berättar det för dig, men.
- De e lungt, visste typ redan. Känner ju din brorsa.
- Jo, de förståss.
- Det där med fyllo till pappa...
- Ja?
- Jo, min e väl inte direkt heller helt nykter kanske.
Båda blev tysta. Hon tittade blygt på honom, han mötte hennes blick. Hon öppnade munnen och sa något hon egentligen inte borde vågat säga.
- Du är väldigt vacker.
Han log.
- Du med...
Dom satt där, bara dom, hela natten, pratade och lyssnade. När ljuset började komma tillbaka reste hon på sig, gav honom en kram och en puss på näsan, skrev ner sitt mobilnummer på en lapp och log.
De bestämde att träffas igen så snart som möjligt. Hon gick några meter men stannade när han ropade. Han kom fram emot henne och kysste henne. Hon tittade honom rakt in i ögonen och log, sen gick hon, att en så hemsk natt kunnat bli, minde hemsk.
Hon satte på musiken igen, gick, kollade ner i marken, log för sig själv.
Hon gick över en gata, en bil kom emot henne, men var ännu en bit bort, det blev grönt för henne och hon gick ut i gatan. Tittade på de vita strecken på marken.
Det small!
Bilen hade träffat henne. Det sista hon han se var föraren, pappa, han höll ratten i ena handen och flaskan i andra.
Ambulansen kom snabbt och lyfte in henne i bilen och gav sig fort iväg mot sjukhuset. Familj kontaktades, ingen visste om hon skulle överleva.
Men på platsen hon legat, innan ambulansen lyft upp henne låg fortfarande en bit av henne kvar, cd-spelaren. Skivan snurrade, färgerna på den blandades, den snurrade.
”så länge musiken lever, lever jag”.

Skriven av: Sara