Flickans dagbok

Flickans dagbok


Det fanns en gång en flicka. Om du skulle ha gått förbi denna flicka så skulle hon se ut som vilken söt flicka som helst. Fast denna flicka hade en hemlighet som hon dolde. Detta hon dolde, hemligheten, kunde man läsa om. Texten är i en bok, inte vilken bok som helst. Utan flickans bok, flickans dagbok.

13/11-2003

Snö, snö och mer snö.

Överallt jag ser så ser jag bara snö. Jag tycker att snö borde vara svart, ungefär så dyster är snö, som färgen svart. Pappa och mamma bråkade igen som vanligt, och pappa var full som vanligt. Jag hoppas bara inte att mamma flyttar härifrån. För i så fall kommer nog pappa bli fasligt otäck. Han blir jämt det när mamma inte är hemma, då skriker han hemska ord till exempel att han ska döda mig och ibland så slår han mig. Då brukar jag springa in på toan och gömma mig. Snart fyller jag i alla fall tretton år. Det känns både kul och hemskt på samma gång, varför kan jag inte förklara. Jag undrar vad som kommer att hända...

/Flickan

16/11-2003

Födelsedag

Nu är man tretton då. Det känns inte speciellt annorlunda, bara siffran är skillnaden, från 12 till 13. Undrar vad som kommer att hända. Mamma reste bort tidigt i morse, utan att säga "hejdå" eller "Grattis på födelsedagen min lilla ängel" som hon brukade. Jag önskar allt skulle kunna bli som förut. När det var jag, mamma och pappa som kunde vara ute på cykelturer, vara ute och fiska eller bada i någon sjö eller något. På den tiden alla var glada och lyckliga, den tiden saknar jag. Jag har förresten inte sett pappa på hela dagen. Jag hoppas att han är på bra humör när han kommer hem, jag vill inte att han ska slå mig mer, det gör så ont. Jag har blivit så rädd för honom när han är på sitt onyktra humör.

/Flickan

17/11-2003

SOS!

Jag sitter inlåst på toaletten och skriver. Pappa står utanför och bankar och skriker.
Hoppas att han inte han komma in, då ligger jag risigt till. Nämligen när jag vaknade så satt han på min sängkant, med bara kalsonger! Han sa att han tyckte jag var en fin flicka, så jag trodde att han bara ville vara snäll. Fast sen sa han att jag skulle ta av mig mitt nattlinne. Jag tyckte det lät konstigt så jag frågade varför. Självklart hade han ett bra svar för det, han sa att han var ju faktiskt min pappa och pappor borde veta hur sina barn växer, speciellt nu när inte mamma var här. Så jag tänkte om jag tar av mig det så kanske han blir nöjd. Så jag gjorde det. Fast han började ta på mig på ett obehagligt sett som dom gör på tv ibland. Jag började skrika av förtvivlad och rädsla. Han slog en örfil och skrek "hållkäft jävla unge!!" Jag rusade till toaletten, och här är jag nu.

/Flickan

18/11-2003

Mamma!

Mitt liv är min värsta mardröm. Min egen pappa har våldtagit mig. Han öppnade toalettdörren med en skruvmejsel. När han kom in gav han mig käftsmällar efter käftsmällar. Jag skrek och grät. Han våldtog mig på badrumsgolvet. Jag grät hela tiden, fast då sa han att om jag skulle fortsätta föra oväsen skulle han slå in pannbenet på mig.
Jag saknar mamma, när hon var här så hände inte något sånt här, hoppas att hon kommer hem snart. Pappa sa att om jag sa till någon om hur han behandlar mig så skulle han slå ihjäl mig, och det kan ju inte vara värt det. Eller? Jag saknar mitt gamla liv, min gamla mamma och min gamla pappa. Kan inte det vara som förut?

/Flickan

19/11-2003

Igen!

Han har gjort det igen. Jag gråter bara tysta tårar nu. Pappa är elak, jag har ju faktiskt hans dotter. Man ska inte göra sånt på sina barn, tror jag i alla fall. När han gör det brukar han mumla att jag förtjänar det. Förtjänar jag verkligen det här? Jag har ju försökt att vara snäll. Det enda jag vill nu är att det ska bli jul, och att mamma ska komma hem igen!

/Flickan

1/12-2003

23 daaar kvar till jul.

Jag har inte skrivit på ett tag eftersom att jag har gjort ett jobb åt pappa. Han har tagit mig till massor av olika gubbar/kilar, och dom har våldtagit med för en summa pengar.
Jag orkar egentligen inte tänka på det här. Jag tänker för den mesta tiden på julafton.
För då brukar alla vara glada och snälla.

/Flickan

2/12-2003

22 dagar kvar till jul.

Idag fick jag faktiskt vara på skolan, jag skulle säga att jag haft vattkoppor sa pappa ifall någon skulle fråga var jag varit. Det var trevligt på skolan, jag fick träffa mina kompisar och lärarna var snälla. När jag kom hem skrek pappa och han frågade var jag varit. Jag sa att jag varit på skolan. Då straffade han mig, först slag, sen sparkar sen våldtog han mig igen. Jag är ofta ledsen nu.

/Flickan

10/12-2003

14 dagar kvar till jul.

Jag är rädd över om vad som ska hända och om jag orkar det här. Ska det vara så här?
Jag är inlåst i en källare. Varje gång pappa kommer ner hit har han alltid med sig en ny gubbe eller kille som ska våldta mig.

/Flickan

23/12-2003

1 dag kvar till jul.

Imorgon blir allt bra, jul, mamma kommer komma tillbaka, pappa kommer att bli snäll, god jul mat och vi kommer att dansa runt granen. Jag hoppas det blir imorgon snart.
Orkar inte med det här annars.

/Flickan

24/12-2003

Inget av någonting. Alla mina drömmar gick i kras. Mamma kom inte tillbaka. Inte ens pappa har jag sett åt idag. Morgonen började med att någon gubbe kom och sa: Du är min nu, kom så går vi hem. Jag följde med honom upp ur källaren, fick åka bil till hans hus. Fick ett eget rum i alla fall. Senare kom han in och knullade mig och sen gick han.
Jag känner varken glädje eller sorg, jag känner ingenting. Hoppet är det sista som lämnar människan. Jag har hört det någonstans, på skolan tror jag. Mitt hopp har lämnat mig. Vad har jag då kvar att leva för? Ingenting.

/Flickan

31/12-2003

Nu sitter jag vid rälsen och tänker. Jag lyckades rymma från den där gubben, det var inte speciellt svårt. Bara att hoppa ut för fönstret. Jag ska ta min första och sista resa inatt. Min lösning kommer om 3 minuter. Jag vet att jag är feg, "om du flyr kommer du ingenstans" det sa mamma en gång, fast hon har fel. Jag kommer att komma ifrån dessa grymheter och problem. Ville bara säga förlåt. Förlåt mamma och pappa, förlåt att jag inte kunde vara det barn ni ville att jag skulle vara.

Föresten vi ses på andra sidan, ska just gå över bron.
Nu ser jag det komma... Tåget...

Lokföraren fick sitt livs chock. En ung flicka kommer flygandes och mosas under tåget.
Flickans mor hittas senare i en älv i en svart sopsäck. Mördad. Strupen till döds.
Flickans far tas fast, misstänkt för våldtäckt och mord. Flickans dagbok hittas och läs.
Varje människa som läser den skräms av orden. Att någon kan göra så mot ett barn, till och med sin egen dotter. Mannen nekar att han har haft något med flickan att göra. Fast alla bevis säger att han är hennes far, och att han mördat sin fru och våldtagit sin dotter.
Att sedan leva med en sådan sak är till och med svårt för en våldtäcks man och mördare. Denna man, flickas far, tog sitt liv i fängelset. Ingen vet hur. Men en vakt misstänks för att ha mördat honom efter att ha läst flickans dagbok.

Skriven av: Alexandra