Publicerat
Kategori: Djur noveller

Flugan

Flugan


I morse satt jag vid köksbordet och drack nybryggt kaffe med nyinköpta sommarwienerbröd, från Kakboden.
Mina hundar som nyss fått frukost, låg på s.k. ”smulavstånd”.
Smulavstånd betyder att tappad smula, försvinner med ett smackande läte, innan den nått ända ned till golvet.
Vid ett obevakat ögonblick när jag dricker mitt kaffe, sätter sig en fluga på ett av mina wienerbröd, och börjar äta på chokladen, som bagaren dekorerat bröden med.
Efter två, tre vifftningar flyger flugan iväg ut i köket.
Nu kan man tro att denna händelse skulle vara glömd.
Men inte då! Hundarna som nyss vilade så sött på smulavståndet, förvandlas till två blodtörstigt, dreglande och fradgastänkande bestar. Flugan som nu inser faran, flyr nu i panik mot fönstret i vardagsrummet.
Han hör hur vassa, vita huggtänder slår ihop med en smäll, precis bakom röven på honom, som han försöker hålla in så gått det går.
Fönstret i rummet är stängt, så han flyr in bakom gardinen, och försöker gömma sig, för att pusta ut. Genast ser han, att en, av de svarta vilddjuren, försöker sätta huggtänderna i baken på sig. Han sticker precis i sista sekunden, när en av hundarna sliter ned gardinerna från sina fästen.
Gardin stänger, hållare och skruvar, rätas ut och flyger omkring som livsfarliga projektiler, ut i vardagsrummet.
Själv flyger han runt med bultande hjärta, livrädd för de båda bestarna som nu förvandlat vardagsrummet till ett slagfält. Möbler och mattor, allt hamnar i hörnorna med ohyggligt brak, och under tumulten rensar hundarna ned allt som stått i fönstret. Blommor, jord och fönsterlamporna ligger trasiga högar på golvet.
Bokhyllorna är rensade på allt, böcker, skivor, stereo och skivor yr genom hela rummet.
Hundarna skäller, morrar och hugger efter den lilla livrädda flugan. Hundarna använder soffan som trampolin, för att komma högre, och försöka nå den nu utmattade flugan.
Flugan känner nu hur mjölksyran och paniken riktigt kryper i kroppen. Flygmusklerna skriker av ömhet, törsten och torrheten i sugsnabeln, gör sig påmind.
Under hela tiden hör han hur fradgadrypande käftar hugger sig allt närmare och närmare. Efter en vågad undanmanöver och en livsfarlig loping med dubbel mollbergare i pik, med skruv, och precis ut ur käften på den största av hundarna, slänger sig flugan upp i taket, för att gömma sig bakom lampkroken.
Han försöker likna ett av hålen i kontakten.
Nu blev det tyst på hundarna, som lyssnande stirrar upp i taket. Hoppas dom inte ser mig? Tänker flugan. Hjärtat slår som en stånghammare och pulsen är nästan 200 slag per minut. Han andas så tyst som möjligt, för att hundarna inte skall höra. Hundarna går fram och tillbaka, nedanför och undrar vart flugan tog vägen? Deras röntgenblickar försöker hitta flugan.
Nu dyker nästa problem upp! Flugans vänstermellanfot håller på att somna, så att han måste flytta den lite. Han smyger med foten lite i sidled, och trampar ned i ett av hålen i kontakten, med en stöt som följd.
Med ett ryck, drar han upp den av stöten svedda foten ut hålet.
Hundarna som ser detta börjar skälla direkt.
När jag hör skällandet går jag och hämtar den nyinköpta flugsmällaren, och klipper till.
Men flugan hör vinandet från smällaren och duckar under takkroken.
När jag laddar för nästa smäll slänger sig flugan ut i köket, och efter ett par varv med dom gläfsande hundarna och en tokig gubbe med flugsmälla bakom sig, flyr flugan mot det öppna fönstret.
Fönstret är öppet lite grann och han slänger sig ut mot friheten och hamnar rakt in i vimses spindelnät. Spindeln springer fram och hugger in gifttänderna i flugans mellankropp. Han känner hur snabbt giftet verkar. Nerverna slutar fungera och flugan dör.
Fy f-n alltså vilket öde, tänker jag. Klara sig hela vägen och sedan fastna i ett spindelnät.
Nu står jag här och tänker efter!
Tänk er själva vilket öde, att födas som fluga, alltså.
Tänk er själva att kläckas sist i en barnaskara på 1000-1500 syskon i en dyngstack. Tänk er själva bo där några veckor mitt i skiten, och vara minsting.
Tänk er själva, när man sedan flyger man ut. Är man ett allmänt villebråd åt alla.
Människan jagar dem med hoprullad nyinköpt tidning eller en färgglad flugsmälla, från Konsum.
Flugpapper är nog det lataste och kladdigaste sättet. Eller elektriska flugfällorna med mysigt partyljus, redan i ingången får en stöt så att vingarna krusar sig.
Det är inte bara människan, utan djur, fåglar, insekter och t.o.m. växter.
Värst är det då han hittar en flugfröken, man flyger runt och pippar lite. Då är man ännu mer attraktiv, alla vill ju ta två flugor i en smäll!

Conny Fahlcrantz

Skriven av: conny fahlcrantz

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Sten Wiking

Från samma yrkesskola på Amu-Center i Kramfors på sjuttitalet som nuvarande statsminister Stefan Löfven, övergavs den banan och blev publicist i olika tidskrifter,dags och kvällspress,för att sedermera…

Sten Wiking

På andra plats denna veckan: Inga-Britt IB Gustafsson