Kategori: Novell
För mycket.
Åh gud. Korridoren blir bara mindre och mindre för varje gång jag går igenom den, Det blir bara mer och mer folk. Mitt skåp är längre och längre bort. Varför blir det såhär? Jag kämpar mig framåt. ”Camilla, Har du gjort klart vårat arbete?” Marianne tränger sig upp bredvid mig. ”Nej, du jag glömde faktiskt det” Pressar jag ur mig. Börjar gå snabbare för att slippa undan. ”Det skulle ju vara klart förra veckan! Nu får jag ju IG tack vare dig!” Marianne biter sig fast i mig. ”Du är skylldig mig något riktigt stort!” Morrade hon. Jag fortsätter att gå. Rakt fram titta på golvet framför mig hela tiden. Koncentrera sig på att överleva dagen. En tom colaburk kommer flygande och landar precis framför mina fötter. ”wops” Säger en kille en bit bort och hans kompisar börjar skratta. Jag ökar takten yttligare. Hoppas på att hinna undan innan nästa person känner för att driva lite med mig.
”Hur känns det nu när Henrik har stuckit” orden stack som knivar rakt in i ryggen. Jag vände mig om för att stirra rakt in i Niklas oskyldiga ansikte. ”Han bara stack va? Utan att säga hej då” Påminnelsen om sveket sved som någon slagit mig i ansiktet. Jag vände mig om och började gå igen. Jag hörde Niklas hånskratt bakom min rygg. Henrik hade varit den enda. Den enda som jag litat på, min kompis, min pojkvän. Han och hans familj hade flyttat. Det är snart två månader sen nu. Han hade bara dragit iväg. Utan att säga ett ord. Hans telefon är avstängd. Allt snurrar. Jag känner hur jag faller. Allt blir svart.
Skriven av: MajaMajs
Inloggning
Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .
Veckans författare:
Johan Andersson
Söker med orden, letar i mina tankar, försöker förstå mig själv, min omvärld och vad som väntar runt hörnet.
På andra plats denna veckan: Johan forssell