Förbannelsen avsnitt 4

Augusta visade verkligen framfötterna och hade många gåvor. Hon sjöng som en lärka och var också lika glad. Alltid framåt och positiv och tyckte att livet var faktiskt väldigt roligt. Hon hade på något sätt förlikat sig med sin och sin familjs situation. Hon blev mycket omtyckt genom sitt sätt, men tyvärr fanns det också de som var mycket avundsjuka på Augusta. Hon hade ärvt mycket av sin mor och hon ville prata mycket om hur hon var när Johannes träffade henne. Johannes kunde sitta mycket länge och berätta dessa händelser i deras liv. Han kanske
Friserade dem lite för att Lill-Anna skulle få lite beröm efter hennes död.
Men det som var mycket frustrerande för Augusta var att alla tyckte att Johannes hade den här konstiga sjukan. De brukade säga spydigt till Augusta.
- Din far är så smittad att han var tvungen att kapa av benet.
Augusta brukade replikera och säga.
- Det är inte så, min far höggs sig när han var i skogen.
Men ingen trodde henne.
Johannes hade på detta sätt väldigt svårt att försörja sig och Augusta. Så det blev mindre och mindre att äta i stugan.
Ju mer Augusta tänkte på det här, desto mer ledsen blev hon.
- Man kan inte tro att människor kan vara så elaka!
- Vad kommer man egentligen med elakheter?
De försökte på alla vis att hjälpas åt att på något sätt få mat för dagen. Ingen arbete, ingen mat. Tosete hade varit där många gånger och hjälp dem både med det ena och det andra.
- Tiderna är svåra och inte blir det bättre när människor är som de är, sa Tosete.
- Kanske ni borde flytta här ifrån? För här har ni absolut ingen framtid.
Dessa slitningar gjorde Augusta väldigt svag och eländig. När hon låg sjuk i mässlingen så kom det som ingen ville hon skulle få. Denna svarta dam uppenbarades för första gången i Augustas unga liv. Hon stod där med ryggen mot henne och hon försökte säga något men hon kunde inte.
Hennes ansikte var bortvänt och hon hade en Bonnett på huvudet. Augusta blev väldigt rädd för hon trodde det var en ond figur som skulle komma och hämta henne.
Hon försvann lika fort som hon hade kommit. Augusta visste inte hur den här svarta damen hade huserat i familjen länge. Det var liksom som familjespöke.
Hon trodde absolut att hon var tokig. För hon hade hört att hennes mamma var väl inte som hon skulle vara.
Hon vågade inte säga detta till Johannes och hennes nerver blev mycket spända. När denna figur hade uppenbarats så många gånger för henne, blev detta för mycket.
Hon kunde inte nu förlika sig med att leva ett liv som en tosing.

Så en dag när Johannes undrade varför inte Augusta kom ner till köket på morgonen. Han öppnade dörren och undrade.
- Varför har du inte kommit ner till frukosten.?
- Jag ska inte stiga upp ur sängen, jag ska aldrig stiga upp ur sängen mer i hela mitt liv.
Johannes blev liksom förskräckt och undrande faktiskt.
- Nu skojar du med mig, flicka lilla?
- Nej, det gör jag inte.
Johannes han gick ner och tänkte för sig själv.
- Hon kommer nog ner när hon tycker det är tråkigt att ligga bara där. Men Augusta låg kvar och hon vägrade at gå upp. Man tyckte det var konstigt så man konsulterade en läkare som inte hade någon kompetens om detta.
Han sa bara.
- Det är något som flickan har hittat på för jag finner inget annat fel på henne. Johannes blev mer och mer förundrad varför Augusta gör så här.
- Det finns ju inget fel på henne, tänkte Johannes.
Han försökte med alla medel att få upp flickan men tyvärr gick det inte på något sätt
En dag blev han frustrerad och tog upp henne med våld ur sängen, då blev hon kritvit i ansiktet och svimmade direkt.
Johannes blev förskräckt och lade Augusta tillbaka i sängen. Tosete hade på något sätt försökt att förstå det här. Men inte ens hon förstod riktigt.
Tosete hade frågat Augusta.
- Är demonerna hos dig? Är det dem som säger till dig att du inte kan gå upp?
Augusta hade svaret.
- Jag tycker det är meningslöst att stiga upp, världen är så orättvis. Innerst inne förstod nu Tosete att Augusta ville helt simpelt inte leva. Augusta förflyttades till ett sjukhus där läkarna konstaterade s vår ångest.
Men med syndromet att hon inte steg upp var inte klarlagd. Så hon fick ligga i sin sjukhussäng. En dag kom en ung man in och satt och pratade med henne länge. Hon öppnade sig till sist och berättade om den här kvinnan i svarta kläder. Tiden gick och Augusta och den här unge mannen satt nu nästan varje dag och pratade.
Hans namn var Gustav.

Hon såg mycket gott i Gustav och för mycket länge sedan kände hon lite hopp. Han var en sådan person som hon hade längtat efter mycket länge. Berömde henne för att hon var vacker och att hon hade lite i huvudet som han sa.
Augusta hade nu varit på sjukhuset i sex veckor och Gustav hade nästan varit där varje dag. De kunde inte göra mycket mer så Augusta skulle få åka hem. Transporten blev med häst och vagn, Augusta liggandes på flaket.
Gustav hade lovat att han skulle komma och hälsa på henne. De hade kysst varandra farväl och de hade lovat varandra att de skulle ses. Johannes var mycket glad över att se hur Augusta förvandlades. Men inte än steg hon
upp ur sängen. Augusta låg och längtade efter Gustav och hade faktiskt nu tänkt att hon få stiga upp.
Hon försökte men trillade ihop precis vid sängen, så hon fick ropa på Johannes att hjälpa henne.
När hon låg där och tänkte hur det kunde ha varit blev hon mycket ledsen.
- Varför är livet så här mot mig, jag menar vi är väl inte sämre än någon annan!
Hon nästan förbannade Gud.
När hon hade gjort det spred sig en stor ångest över henne, hon blev nästan förskräckt över detta.
- Nu kommer jag inte ens till himmelen!
Sedan kastade hon huvudet tillbaka och grät i kudden.
Dagarna gick och Gustav hälsade på för första gången. Det blev verkligen fest i Kapernaum. Glädjen stod högt i tak och Augusta var väldigt glad. Johannes ville inte visa sina tårar men han tyckte detta var väldigt rörande.
Gustav var en mycket fin och rar pojke i alla avseenden.
Johannes kunde inte på något sätt inte tycka om den här grabben. Kunde han sedan också få upp Augusta ur sängen skulle detta vara ett mirakel.
Gustav sa till Augusta.
- Hur tror du det skulle vara om du försöker att stiga upp ur sängen?
Augusta tittade kärleksfullt på honom och sa.
- Jag lovar jag ska göra mitt bästa för att stiga upp ur sängen. Men just nu är mina muskler så förtvinade att jag kan inte resa mig upp. Gustav blev mycket glad och gav Augusta en puss på munnen. Augusta sken som en sol under hennes bleka skinn och för första gången under hennes
liv kunde hon på något sätt känna att hon var lycklig.
De dagar Gustav var där blev verkligen en vändning när det gällde Augusta. Hon försökte att i sängen köra rörelser så att hennes muskler blev hårdare.
Gustav hade sagt till henne att han planerade att komma om en månad och hade då Blivit mycket glad om Augusta hade kommit och kramat om honom.
- Jag ska göra mitt bästa sa, Augusta med en ivrig röst.
- Min kärlek till dig är det bästa som har hänt mig.

Gustav åkte och det blev väldigt tomt efter honom. Men Augusta kände att ändå Fanns han där och sa åt henne vad hon skulle göra. Johannes förundrades över hur mycket Augusta hade ändrat sig. Hon slet som ett djur
i sin säng för att uppnå det som kanske var givet för andra.
Hon drömde om natten att Gustav och hon seglade bort på ett blått hav med solen i ryggen. De verkligen älskade varandra och deras liv blev till ett crescendo av lycka.
Gustav kände en annan grabb som arbetade som brandman och han hade frågat honom om han inte kunde pröva på det.
- Du behöver ju inte bara hålla på med det, utan kanske bara när det brinner?
Gustav blev liksom tänd på idén att göra något annat, sedan kanske Augusta såg upp till honom mer än nånsin.
Han började lite smått och fick lära sig grunderna men det var inte så lätt att släcka bränder. Man han arbetade på ivrigt och blev så småningom förklarad redo att gå ut i verkligheten. Han till och med längtade efter att en brand skulle dyka upp så de kunde se hans
kapacitet.
- Min kärlek till Augusta kan inte någon släcka, det är helt omöjligt. Gustav fick som han ville och första branden var faktiskt en storbrand.
Här kanske det fodrades mer erfarenhet, men det gick väldigt bra. Då gjorde Gustav ett kapital fel och stod vänd mot en vägg som brann. Väggen rasade över Gustav och han blev svårt skadad.
Det sista Gustav sa.
- Låt mig inte få dö nu när jag har träffat världens vackraste och härligaste flicka. Men jag tror jag gör det, men säg till Augusta hur mycket jag älskade henne.
Han slöt sin blå ögon och de andra brandmännen var mycket ledsna över att ha mist en så ung brandman.
Nyheten spred sig som en löpeld och kom snart till Augustas kännedom. Chocken blev så stor att hon svimmade i sängen där hon låg. När hon öppnade ögonen igen förstod nu Johannes att tyvärr fanns det inget mer att göra.
Hon hade nu bestämt sig att aldrig mer gå upp ur sängen.

En vårdag två år senare dog Augusta i sin säng och blev kallad för plankan. Därför det var ett skällsord som menade att hon hade inte mer vett i skallen än en planka.
Begravningen blev en mycket sorgsen historia för Johannes. Ingen ville närvara vid begravningen, för de sa att sådant här det smittar.
- Även om man gräver ner henne sju alnar under jorden så kommer hon att smitta ändå.
Det var väldigt hemskt för Johannes att höra detta. Men han var mycket hårdhudad nu För livet hade lärt honom det.
Efter begravningen satt Tosete och Johannes och drack kaffe och Johannes sa.
- Hur ska man kunna bryta denna förbannelse?
Tosete svarade.
- Jag tror inte det går, men det bästa skulle nog vara att komma här ifrån.
Att på något sätt försöka att börja om igen.
- Hur ska jag kunna det utan min älskade Augusta?
- Vem vet sa Tosete du kanske f inner någon annan?
Johannes tittade väldigt konstigt på Tosete men tänkte.
- Augusta var min dotter och det första hon tänker på är at jag ska skaffa en annan dotter med någon annan.
- Jag förbanna den här förbannelsen! Kan de inte låta mig få vara ifred?
- Lugna sig sa Tosete, det ordnar sig säkert?
- Vad kvittar det nu när jag står här ensam. Ensam i hela världen. En man med konstigt ben, hur ska han kunna klara sig?
När Johannes sänkte sitt huvud i sina händer och grät, tröstade Tosete honom och sa.
- Du kommer att på något sätt resa dig ur denna sorg och gå vidare, vi människor har en förmåga till det.
Johannes liksom flöt bort med sin sorg och kunde se framför sig Augusta, hans livs kärlek. Augusta sa till honom.
- Låt din kärlek till mig, göra så att du på något sätt försöker att undvika förbannelsen.
- Jag ska vara din ängel och ta hand om dig, det lovar jag.
- Johannes, ropade Tosete, men Johannes svarade inte.

Fortsättning följer

Bo Grapenskog

Skriven av: Bograpen