Förbjuden åtrå

Förbjuden åtrå
Vi möttes av en tillfällighet på nyårsafton 2018–2019 på en krog. Våra blickar möttes och i samma stund var det som om tiden stannade, jag varken såg eller hörde vad som försiggick runt omkring mig. Du kom fram till mig i baren och viskade tyst till mig: Vi måste ses och jag var inte sen att svara: Ja visst, så måste det bli. Vi bytte försiktigt mobilnummer, sedan gick du till dina vänner och jag till mina. Vi började direkt att skicka heta sms om vad vi ville göra med varandra, och det fortsatte vi med. Kunde skicka sms halva nätterna, det var som vi var besatta av varandra och det var vi väl på ett fysiskt sätt. Du var den sexigaste och snyggaste man jag någonsin sett. Inte nog med det, du verkade väldigt ödmjuk och fin på alla sätt.

Så kom den kvällen som vi skulle ses på riktigt, bara vi två. Hemma hos mig skulle det ske. Måste erkänna att jag var väldigt nervös och drack några drinkar för mycket. Det ringde på dörren och jag öppnade, där stod du utanför och jag bjöd in dig. Vi hann inte längre in än i hallen innan vi slet av varandra kläderna och jag tog din hand och ledde dig in till sängkammaren. Där upplevde jag det bästa sexet jag någonsin upplevt och troligtvis kommer att uppleva. Fast vi inte visste något om varandra och vad vi tyckte om, var vi som gjorda för varandra. Du visste precis hur jag ville ha det och du uppskattade det jag gjorde med dig.

Detta var bara för bra för att vara sant, aldrig hade jag träffat på en man som du och fått uppleva det jag fick uppleva då. Hade allt varit annorlunda hade det mycket väl kunnat bli vi två för evigt, men nu var det inte så. Du var gift och hade barn och jag gammal nog för att kunnat vara din mamma. Trots detta dilemma kunde vi inte vara ifrån varandra. Vi skickade heta kärleks-sms till varandra i stort sett varje kväll. Hur du kunde göra det förstår jag inte, upptäckte inte din fru någonting? Jag var singel så jag kunde både skriva och läsa halva nätterna.

Vi fortsättes att träffas på alla märkliga ställen. Ibland ute på någon enskild plats, i bilen eller hemma hos mig. Du bodde många mil ifrån mig, så det var inte lätt alla gånger att hitta en lämplig tid eller plats, men det hindrade oss inte för att ses. Dina händer var ofta över min kropp och helst ville du röra mig överallt samtidigt, likaså ville jag göra med dig. Våra kyssar var heta och vilda, det var som vi ville äta upp varandra. Vi var helt besatta av varandra och kunde inte få nog, trots den stora åldersskillnaden. En dag frågade jag dig om du inte hade dåligt samvete mot din fru och barn, och du svarade att det borde du egentligen ha, men … Hon gav dig inte det du behövde och det gav jag dig, så nej du hade inte dåligt samvete.

När vi träffats i ungefär två år, försökte jag sluta träffa dig, på grund av att jag fick dåligt samvete av det vi gjorde. Jag blockerade dig, men det gick inte många dagar innan jag tog bort blockeringen och hörde av mig till dig igen. Du var ledsen och ville inte släppa taget om mig, jag betydde för mycket för dig och även du betydde för mycket för mig. Men hur skulle detta sluta? Vi hade ingen framtid ihop och jag ville träffa en man att ha ett seriöst förhållande med. Så småningom gjorde jag det, jag träffade en man och vi kom att tycka mycket om varandra och fortsatte att ses. Jag skrev till dig att jag träffat en man och ville satsa på honom. Minns att du blev väldigt frustrerad och arg, du ville att vi skulle ses ändå. Jag däremot ville inte vara otrogen mot den man jag träffat och jag blockerade dig igen. Det gick bra till en början, men snart upptäckte jag att den man jag mött inte kunde tillfredsställa mig sexuellt på samma sätt som du kunde.

Så en dag tog jag kontakt med dig igen, skrev: Hej, hur mår du? Jag saknar dig väldigt mycket! Skickade iväg meddelandet och ångrade mig i samma stund, men då var det redan försent. Fredrik kommer aldrig svara ändå, tänkte jag, men gjort är gjort, nu går det inte att ångra. Det tog inte många minuter förrän jag fick svar och han var bara glad att jag hörde av mig, för han hade saknat mig. Någon ny älskarinna hade han inte träffat och när han sa det högg det till i mitt hjärta.

Vad ska vi göra nu, for det genom mitt huvud. Jag har ju lovat mig själv att inte träffa Fredrik igen och otrogen ville jag ju egentligen inte vara. Det var bara det att jag nu kände mig lyckligare än på länge. Hur kunde detta vara möjligt? Kunde vi inte vara utan varandra? En dag när jag och min nye man satt och åt frukost fick jag sms från dig, där du frågade vad jag gjorde. Jag sken upp som en sol och min nye man frågade varför jag såg så glad ut. Visste inte vad jag skulle svara, sa bara att jag mådde bra för att vi haft en trevlig helg. Lyckades tydligen inte visa sanningen och när han åkt hem fortsatte jag och Fredrik att skicka sms. Han ville att vi skulle ses igen, även att jag träffat en man och hade ett seriöst förhållande numera. Det gjorde honom ingenting, han var ju själv otrogen mot sin fru.

Är det så här att vara drogberoende, tänkte jag. Nej, jag kan bara inte vara utan honom, jag behöver Fredrik och så får det väl bli. Tanken på att jag aldrig varit otrogen i något förhållande innan och var helt emot otrohet, struntade jag. Jag var själv en kvinna som träffat en gift man och det var egentligen inte rätt av mig. Nu skulle jag själv förmodligen vara otrogen mot min nye man, och det är allt annat än rätt. Vet att många som läser detta tycker att jag är en dålig kvinna som ger mig in i detta igen, men ibland har riktig åtrå ingen återvändo. Vi två är som gjorda för varandra sexuellt, och jag börjar tänka så här: Jag lever bara en gång och jag åtrår Fredrik mycket och mår bra i hans sällskap, så varför inte. Ibland när vi träffats har vi inte ens haft sex, utan bara suttit i bilen och hållit om varandra. Det är bara att inse att hur förbjuden vår kärlek än är, så kan vi inte vara utan varandra och vi struntar båda i vad andra skulle tycka om det. Vi vet att det är fel, men ibland går det inte att tänka på vad som är rätt eller fel. Den dagen vi är överens om att inte ses mer kommer nog och till dess tänker vi njuta av varandra. Det är någonting oss emellan och vi struntar i vad andra tycker och tänker.

Skriven av: Ökänd