Förbjuden Kärlek

Den här berättelsen handlar om läraren Johan och hans elev Amanda. En kärlek som finns men egentligen inte borde finnas.
Den är INTE verklighets baserad.
Kommentera om ni vill ha fortsättningen.

DEL 1: Absolut Förbjudet
Jag vaknade med ett ryck. Jag kollade på klockan och såg att den var halv nio. Jag var tvungen att gå upp om en halv timme. Idag har jag mycket att göra tänkte jag och suckade. Ibland undrar jag varför jag hade blivit lärare egentligen. Jobba massa sena kvällar och helger med rättningar och planeringar. Jag har varken barn eller flickvän så jag har ju tid över. Jag kunde känna sig lite ensam ibland, annars var det egentligen inget som störde mig.
Rättning av 9a och 9b´s fysik prov och att en kompis kom förbi på kvällen stod på schemat idag. Det var min kompis Emma som skulle komma på besök. För mig var hon bara en väldigt nära vän men om man skulle fråga henne så var det nog mer än så, och det värsta var att hon inte fattade att jag var intresserad av henne. Men jag vågade inte säga det till henne heller.
Väckarklockan ringde och jag suckade och gick upp. Jag var en morgonpigg människa men just den här morgonen ville jag inte gå upp ur den varma sängen. Efter frukosten så började jag direkt med rättingen av niornas prov.
Lika bra att få det gjort tänkte jag och suckade…
Jag började med 9a´s prov. Första provet i högen var Amandas. Hjärtat gjorde en volt och jag blev varm i hela kroppen. Samtidigt skämdes jag över min reaktion.
Jag har haft Amanda, Felicia och nio andra elever sedan de gick i femman i No. När de gick i femman så kände jag inte på det sättet inför Amanda, hon var en jätte duktig elev men några känslor fanns det inte såklart. Julen, när de gick i sexan så hade jag fått ett erbjudande om ett jobb på en högstadieskola i samma ort, och jag tackade förstås ja. Lära ut för mellanstadielever var inte riktigt min grej. Det var då när jag sa hejdå till alla elever och skulle krama dem som det hände. När jag skulle krama Amanda så brände det till i magen och hjärtat började dunka jätte fort, jag förstod inte vad som hände med mig.
Jag trivdes bra på den nya skolan. Det gick några månader och i april så hade de lärare som skulle få nya mentorelever i årkurs sju ett möte. Klasserna var klara redan och nu skulle det bestämmas vilka lärare som skulle ta vilken ny sjua. Första klasslistan som jag läste kände jag igen några namn från den gamla skolan. Jag tog annan klasslista och läste igenom den. Jag stannade vid ett namn…
Amanda Karlsson. Mitt hjärta började gå i 120 och jag blev lite skakis.
Vad fan händer med mig?!
Rektorn harklade sig och frågade om någon hade någon önskan om vilken klass de ville ha. Ingen hade någon åsikt. Innan jag hade tänkt efter så hade jag redan sagt rakt ut att jag ville ha hand om klass 7a. Alla i rummet riktade sina blickar mot mig och väntade på att jag skulle fortsätta. Jag började rodna lite lätt och försökte få ur mig något.
”eehm... jag har haft några av dessa elever… det skulle vara ett nöje att få ha dem igen… också känner de ju mig… alltså... då kanske de känner sig lite tryggare i början... ” mumlade jag ur mig.
”ja…ehh… tack för din åsikt Johan” svarade rektorn och halv log mot mig.
Jag och min mentorskologa Frida skulle bli mentorer för klass 7a.
Sommaren gick ruskigt fort och helt plötsligt var det augusti.
Jag vaknade tidigt den dagen som skolan skulle börja. Jag och Frida släppte in eleverna i klassrummet. Amanda kom in sist av alla in klassrummet. Mitt hjärta började dunka och det började pirra i magen. Hon var väldigt solbränd och hennes blonda hår var solblekt. Hennes gröna blus matchade perfekt med hennes gröna ögon. Hon hade förändrats mycket sedan vi hade setts senast för mer än ett halvår sedan. Hon hade blivit mycket mognare till sitt utseende, hon såg vuxnare ut. Jag bara stod och stirra på henne. Jag vaknade upp ur min dröm när Frida puttade lite på mig och sa:
” jag heter Frida och ska vara er engelska lärare, och det här är…”
” Johan… matte och No lärare” mumlade jag och mötte Amandas blick. Hon log mot mig. Jag blev varm i hela kroppen och vinglade till lite. Det var då som jag förstod det.
Nej, nej, nej, det här händer inte!! Jag är förälskad i en elev! I en som är 25år yngre…
Men det hände ändå…
Jag vaknade upp ur min dagdröm och märkte att jag fortfarande inte hade börjat rätta Amandas prov. Det var en sak som äcklade mig mest av allt. Inte bara att jag var förälskad i en elev, jag var även tänd på henne.
Perverst, tänkte jag.
Över två timmar tog det att rätta de båda klassernas prov. Sen så började jag att städa och fixa till besöket ikväll. Jag hade ingen lust att få något besök idag. Emma var det absolut inget fel på. Hon var en av mina bästa vänner men den senaste tiden hade jag märkt att hon ville ha mer än vänskap. En gång hade vi nästan varit på väg att kyssas, men jag hade avbrutit det i sista sekund. Jag slog bort minnet. Jag kunde verkligen inte se på Emma på något annat sätt än en väldigt god vän.
Klockan var halv sju och om en halv timme skulle Emma stå i hallen. Jag hoppade in i duschen och gjorde mig sedan iordning.
Prick klockan sju plingade det på dörren. Jag gick och öppnade och där stod Emma och log brett med en blombukett i handen. Hon hade en väldigt fin röd klänning på sig (lite för fin för en kompis middag) som matchade hennes kastanj bruna hår och ögon.
”hej” sa hon och gick fram och kramade mig innan jag hade hunnit svara.
Jag var över 1.90 lång och hon 1.70 så hon fick sträcka lite på sig och jag böjde mig lite. Vi stod där och kramades några sekunder och jag försökte avrunda kramen. Tills slut slutade hon och jag suckade lite lättat. Jag gjorde en välkomnad gest och bad henne gå in och sätta sig.
Vi åt maten och jag sa inte så mycket under måltiden. Jag satt mest och lyssnade på henne och hennes vardagliga problem. Hon släppte mig inte med blicken en enda gång och ibland blinkade hon till lite. Det gjorde mig lite nervös.
Efter maten så föreslog jag ett parti poker. Hon gick glatt med på det. Vi hade spelat några omgångar tills hon plötsligt sa:
” hur går det med kärleken då?” Hon log stort mot mig och väntade på mitt svar.
Jag såg nog ut som ett frågetecken men lyckades ändå få ur mig ett svar:
” eehhm… nja, inte så värst bra. Själv då?”
” det finns väl alltid nån” svarade hon och blinkade mot mig. Jag nickade och sänkte blicken mot korten istället.
”blir det inte lite… ensamt då?” Frågade hon och ställde sig upp och började långsamt gå runt bordet till min sida.
Jag började genast kallsvettas. Nu stod hon bara någon decimeter ifrån mig. Hon la sin hand på min axel och började smeka min arm. Jag tittade upp mot henne. Hon böjde sig långsamt mot min mun…
DDDRRRIIIIINNNNGGG!!!!
Båda hoppade högt och det tog ett tag innan jag fattade att det var min mobil som ringde.
Tack som fan.
Jag hann se en besvikelse sprida sig i Emmas ansikte innan jag svarade i mobilen.
”Johan”
” hej det är…..lsson i 9a”
” vem sa du?”
”Amanda Karlsson i 9a” svarade en ganska stressad röst.
Mitt hjärta hoppade nästan upp i halsen på mig.

Skriven av: anonym