Publicerat
Kategori: Spänning noveller

Förrädare finns överallt

Olof Lundström vaknade med ett ryck. Högljuda bankningar från dörren skar genom lägenheten följt av ett högt brak. Dörren hade brutits upp. Omedelbart kastade sig Olof in under sängen utan att tänka och precis när han gömt sig ser han fyra ben klampa in i rummet. “Andas tyst” tänker Olof när har ser de fyra benen trampa runt i tummet. Det river och letar överallt i hela rummet, som om de visste vad de letade efter men inte visste var det låg. När de två personerna gick ut ur rummet drog Olof en lättnadens suck men faran var inte över ännu. Han hörde hur inbrottstjuvarna letade i vardagsrummet sen i köket och därefter i hallen och badrummet innan de sedan gick ut ur lägenheten. Allt var över på bara några minuter och Olof var helt chockad. Han visste inte vad han skulle göra och han visste inte hur lägenheten såg ut heller. Det enda Olof kunde tänka på just nu var farför tjuvarna hade valt just hans lägenhet, högst upp i ett bodstadshus, det verkade inte logiskt att tjuvarna skulle göra sig besväret att gå upp och plundra just hans lägenhet åtta våningar upp. Sedan slog det honom som en blixt från klar himmel, “Papprena” skrek han högt och svor för sig själv.

Olof Lundstöm arbetade som en professor och hade kommit på ett botemedel mot den tidigare obotbara sjukdomen AIDS. Men hur kunde tjuvarna veta att han hade upptäckt botemedlet och att papprena fanns just här. Polisen kunde han inte gå till då det hela var topphemligt och ingen fick få reda på att medicinen fanns ännu. Det var ju bara han själv och professor Blomdal på laboratoriet som visste om det hela. Kanske hade någon övervakat honom och sett när han kom fram till medicinen; “Nej det verkar för komplicerat” tänkte han. Sedan kom han på att han måste meddela professor Blomdal. Han ålade sig ut från sängen och när han kom ut såg han röran i lägenheten. Det såg ut som en bomb detonerat. “Jaja jag får ta hand om det sedan” sade han för sig själv och klädde på sig för att gå till laboratoriet.

Efter mycket stressande genom morgonens rusningstrafik kom han äntligen fram till lokalen för laboratoriet. Han skyndade sig in och tog den gamla rostiga hissen till takvåningen. Det första han fick syn på när han klev ur hissenvar en lapp som låg på borden rakt utanför hissen. På lappen stod det ett meddelande signerat av “Mister X” Det stod “Hoppas du fick ett trevligt uppvaknande idag Olof, ännu trevligare kommer det bli när du upptäcker att vi tagit patent på ditt botemedel och det finns inget du kan göra”. Olof blev förtvivlad och visste inte vad han skulle ta sig till. Han hade ju ingen aning om vilka som hade stulit hans papper. Dock insåg han att han hade två dagar på sig att hitta tjuvarna då det var en lördag nu och patenteverket öppnar på måndag. Stressen var ett faktum.

När Olof kom hem igen satte han sig med telefonen och ringde till professor Blomdal. Han lät väldigt stressad när han svarade precis som att han håll på att laga mat samtidigt som han städade. “Hallå”, svarade han. Olof började genast tala och berättade hela historien med bankandet på dörren, de fyra benen, papprena och den märkliga lappen på bordet i laboratoriet. Blomdal lät förvånad när han fick höra detta men Olof reagerade på att det lät som en liten gnutta av ironi i rösten. Dock tänkte han inte mer på det då Blomdal sa att de omgående måste gå till polisen med fallet. Problemet med detta var att patentet inte var säkrat ännu och om de gick till polisen skulle de behöva berätta hela historien och då skulle det inte vara hemligt längre. De kunde dock inte heller låta skurkarna ta patentet då allt deras arbete skulle vara meningslöst om de inte fick pengarna. Efter mycket överläggande bestämde de sig för att de skulle ses och försöka klara upp fallet själva för att bibehålla hemligheten med fallet. De bestämde att de skulle mötas på ett café i närheten av blomdal då varken laboratoriet eller Olofs hem var tillräckligt säkert.

Två timmar senare satt de två professorerna på caféet och överlade om hur de skulle kunna få tillbaka receptet på medicinen och framför allt hitta de som stal papprena. Plötsligt hörs ett skrik och en kniv kommer flygandes genom rummet. Den fastnar i väggen precis brevid Olof som instinktivt hoppar åt sidan. Alla människor på caféet börjar skrika och flyr i panik ut ur lokalen, även Olof och Blomdal. Precis innan de lämnar lokalen ser Olof en lång och mörk gestalt som liknar en sådan där läskig skurk man brukade drömma mardrömmar om när man var liten. Mannen satt i hörnet av rummet och verkade inte alls ha bråttom ut ur rummet. Mitt i all panik får Olof syn på ett litet utrymme strax brevid trappan. Han ställer sig där och väntar. Blomdal är försvunnen sedan länge men det bryr sig inte Olof om just för tillfället. Plötsligt börjar mannen röra på sig och gå mot utgången, han muttrar några svordomar för sig själv, mer kan inte Olof uppfatta då mannen talade så lågt. Centralgatan söderut sedan höger till Mellanvägen och därefter ut på Kungsgatan, “vägen där Blomdal bor” tänkte Olof. Detta var vägen mannen tagit efter att han gick ut ur caféet. Vad mannen dock inte visste var att han var förföljd av Olof som dragit på sig sin luva som dolde ansiktet för att inte mannen skulle känna igen honom om han fick för sig att vända sig om. Plötsligt gick mannen in i en port på Kungsgatan, Blomdals port.

Mannen Olof förföljt hade föga förvånande knackat på hos professor blomdal och sedan gått in. “Vad ska jag göra nu” tänkte Olof samtidigt som han fick syn på brevinkastet på Blomdals dörr. Han gläntade försiktigt på luckan och förde örat närmare. Han kunde höra de två männen tala med varandra inne i lägenheten och de talade om, Olof. “Hur kunde du missa, du får ingen sådan chans som denna igen” sa Blomdal. “Jag vet inte hur jag kunde missa men jag tycker det är dags att vi gör slut på den där Olof än gång för alla” svarade mannen. “Nu gör vi så här” sa Blomdal. “Jag ringer till honom och bestämmer ett nytt möte, men denna gång säger jag att vi möts i källaren vid laboratoriet för att kunna tala ostört. När han kommer dit är jag där tillsammans med dig och dina kamrater. Ni lägger er i bakhål och attackerar honom bakifrån när han kommer in. Tror du att ni klarar det?” “Självklart vad tror du om oss” “Man vet aldrig Shiba, man vet aldrig”

Några timmar senare infinner sig Olof i källaren tillsammans med Blomdal. De sätter sig ned vid ett bord och ska precis börja diskutera med varandra när en hårig arm plötsligt griper tag runt Olofs huvud. Han skriker till men ljudet kvävs direkt av armen. Tre sekunder senare ligger han på marken. Precis skymtar han ytterligare två stora gestalter innan allt slocknar. Han hade fått en påse över huvudet. Sekunden senare stormar tre storvuxna poliser in med pistolerna dragna och skriker “Ned på golvet, fort” samtidigt som de viftar med sina vapen. De tre männen och Blomdal har inga egna vapen och de tre männen slänger sig genast ned på golvet av ren skräck. Blomdal däremot är “smartare” och försöker fly. Dock reagerar den ena polisen på manövern och skjuter. Skottet följs av ett kort dovt skrik och en duns. Professorn träffades i vänster smalben och föll till marken. Några minuter senare sitter de fyra skurkarna i varsin polisbil. Det hade nämligen väntat ytterligare tre polispatruller utanför för att ta hand om förbrytarna. Olof står stilla kvar på gatan och stirrar på de fyra polisbilarna som åker iväg mot den guldiga eftermiddagssolen på horisonten.

I åtalet mot de fyra brottslingarna några veckor senare förklarar Olof i detalj hur den fartfyllda dagen gick till. Han berättar allt om det märkliga uppvaknandet han fick på morgonen och den konstiga lappen på laboratoriet. Även kniven på kaféet är med i berättelsen. Efter att Olof lyssnat på Blomdals plan genom brevinkastet gick Olof först hem för att tänka över saken. Några minuter efter att han kommit hem ringde Blomdal och bestämde mötet i källaren. Olof som låtsades inget veta gick med på att träffas och direkt efter att samtalet avslutas begav han sig till polisstationen. Väl där talade han med polischefen och berättade allt om vad som hänt och vad som ska hända. Han berättade även om de hemliga stulna papprena, “Det kommer ändå komma ut någon gång” tänkte han innan han berättade. Därefter bestämde polischefen och Olof att han ska gå på mötet med Blomdal. De kom överens om att de ska låta professorns kompanjoner överfalla Olof och därefter ska poliserna som lagt sig i bakhål slå till och chocka banditerna. Sagt och gjort. Kort därefter gjorde polisen en razzia i blomdals lägenhet och fann de hemliga papprena som återlämnades till Olof.

Den kvällen låg Olof vaken och tänkte på hur snabbt allting gick och vilken tur det var att historien fick ett gott slut. Morgonen därpå vaknade Olof av ett intensivt bultande på dörren följt av ett högt brak, dörren, som precis var lagad, var uppbruten.

Slut


Spöket är medlem sedan Spöket har 2 publicerade verk

Inloggning

Logga in och för att skapa din profil. Utöver får du möjlighet att redigera dina verk och du har möjlighet att nå högre medlemsstatus .

Glömt lösenord?
Annons:
Hur blir man veckans författare?

Veckans författare:

Anders Berggren

Skrivande livsnjutare. Jakten Efter Verkligheten är efter Förändringen den andra utkomna boken i en tilltänkt serie om fem. Skriver nu Jakten på Sanningen.

Anders Berggren

På andra plats denna veckan: Palachuck