Publicerat 25.11.2016
Kategori: Romantik noveller

Fortsättning på flickan med slutet.(lite förändringar)

bib bib bib* kl 8.10
Jag försvann ut ur min svarta och obehagliga dröm. Blundade i några sekunder och njöt under det varma täcket som låg tett mot mina bara ben. Bestämde mig för att öppna ögonen.
Jag stirrade upp i taket i tomma inget, jag tittade på den tråkiga vita färgen som var precis ny målad. Mina tankar var helt tomma och mina ögon var ömma efter jag gråtit mig själv till sömns. Jag tog upp handen ut täcket för att jag tänkte gnugga mina ögon till liv men genast när jag tog upp dem kände jag kylan i rummet, jag rös till. Kom på att jag glömt stänga fönstret igår kväll. Min blick fördes mot fönstret, jag såg hur löven utan för hade alla världens olika färger, den kalla vinden gjorde så löven plastrade lite lätt mellan träd kronorna. Fick gåshud när jag kom tänka på kylan så min blick vandrade vidare i rummet, jag fastnade vid mitt skriv bord. Jag tittade på det en stund tittade på alla mina favorit böcker, mina målningar som hänger över det gamla trä skrivbordet. Det är mina tre bästa målningar, första bilden är på en mörk skog som jag har gjort att det ser ut som den aldrig slutar vilket jag gillar det är som man drömmer sig bort när man tittar på den för länge. Andra tavlan är på hur jag tror min mamma ser ut, jag har aldrig sätt henne men jag måla henne på ett ungefär som mig fast ungefär 20 år äldre och finare drag. Sista tavlan är på massa olika tjejers kroppar, det jag gillar med den är att man får se ut som man vill och att man ska vara trygg i si egen kropp. Vilket jag inte är, jag är 1,62m och medel small jag menar vem vill vara lika kort som ens kompis lila syrra inte jag i alla fall.
Jag vände mig om och titta på klockan 8.40!!! FAN har jag legat så här länge och dag drömt? Jag satte mig hastigt upp ur sängen han inte ens tänka på hur kylan slog mot kroppen. Jag satte nr fötterna på det kalla golvetet. Gick sedan raskt till fönstret och stängde det. Jag slängde på mig ett par svarta trasiga jeans och bytte från pyjamas tröjan till en vit t-shirt och slängde sedan över min favorit kofta som var en pösig mörk grå kofta med dragkedja. Jag gick till skrivbordet och satte mig på skrivbords stolen. Kände hur huvudet snurrade. Blunda någon sekund och var sedan i fas igen. Drog ut smink lådan och tog på det vanliga concealer, maskara och eyelier. Jag sminka mig så snabbt som möjligt så jag inte skulle kunna missa bussen. Färdig. Jag ställde mig upp raskt och drog på mig ryggsäcken som tidigare legat på marken. Sprang ner för den knallande trappan. Pappa var inte hemma han åkte till jobbet kl 7.Jag gick till det vita tråkiga köket där det stod en lapp mata saga tack pappa. SKIT får göra det snabbt jag tog fram katt maten och hällde snabbt upp maten. Direkt när jag ställde ner maten hörde jag saga tassa försiktigt fram jag satte mig snabbt ner och klappade henne ett par gånger. Jag tog upp mobilen och såg att jag hade 11 min innan bussen gå så jag får skynda mig att äta. Jag tar fram det torra brödet och smörar brödskivan snabbt, äter den snabbare. Känner att munnen blir torr så får ta ett glass vatten. Kranen var kall som det mesta varit idag. Jag stod stilla och klunka glaset med kallt vatten. Tog ett andetag och gick till halen. Klädhängaren var fylld med jackor som vanligt och skorna lår helt organiserat. Jag tog på mig mina svarta boots och min favorit jacka, vilket var en jeans jacka som innan varit min pappas. Min pappa hade så fräcka förr i tiden. Men inte längre hela hans gamla jag försvann efter hans band la ner, rock bad. Rock bad var pappas förra band, pappa var trummisen men dem la ner 1 år efter jag föddes. Det var nog ganska mycket som hände då, i med Rosa och allt. Pappa gick vidare och började jobba för ett stort tidnings bolag och nu är han en ut av ägarna, han verkar glad över jobbet men jag tror inte det går att gemnföra hur det var i att spela i ett band.
Jag tog fram nycken ur väskan och gick ur huset. Jag fick anstränga ögonen för att kunna se först, det var en väldigt ljus dag för att vara höst. Jag låste det lite haft tröga låset vände mig sedan om tog händerna ner i jack fickorna och tog raska steg mot bussen, medans höst löven fall mot marken. Jag tog upp ena handen och rota efter min hörlurar i min väska. Fick tag sladden och drog upp hörlurarna ur väskan. Koppla in hörlurarna i mobilen och satt på min favorit lista och fortsatte mot bussen.
2 minuter. I 2 minuter ska jag stå och frysa på den öde busshållplatsen. Jag stirra ner på marken och såg en gammal cigg vilket påminde mig om mitt rök sug. Jag hade slutat röka för bara någon månad sedan.
Jag tog ett steg in i bussen tittade lite snabbt vilka som var på bussen. Det var ungefär 10 personer på bussen, jag kände igen en tjej med blont hår uppsatt i en hästsvans. Jag gick längst bak och satte mig på det lite lätt slitna sätet. La upp fötterna på det andra och la huvudet mot glaset och titta ut medans jag lyssnade på home town av twentyonepilots. Jag älskade den låten, jag kände igen mig så mycket i låt texten. Jag titta ut på dem tråkiga rad husen som bara åkte förbi med blicken. Jag titta på dem tomma bänkarna. Jag titta på den trasiga lekplatsen som jag aldrig sätt någon vara på. Antaglien för att det nästan inte finns en enda barnfamilj här. Min blick vandrade mellan bostäderna.
Nästa busshållplats var där jag skulle av. Jag skulle till mitt gymnasium full av falska elever, bittra lärare, äcklig mat och ja gämför det med typ helvetet.
Jag är i alla fall glad att jag inte tog naturvetenskap, hade inte klarat en dag. Jag valde samhälkunskp inriktning konst. Jag går på uxi-gymnasie skola ca 500 elever och jag Lena Fors brunnetten med gröna ögonen och stors intressen för opopulär musik tjejen som alltid har med sitt målar block är tyvärr inte så synlig utan jag är ganska onsynlig.
Jag gick ut ur bussen och tog ett andetag kände mig lite lätt illamående efter buss resan. Jag gick rakt fram på gatan drottning gatan och svängde till ros gatan där mitt gymnasie låg. Jag kände hur min ben gick självmant, mina tankar va tomma. Jag lyssna på musiken och min blick var tom.
Jag kom fram till helvetets ingång man kan även säga ingången till mitt gymnasie. Jag gick in med hörlurarna och hade inte tänkt att ta av dem innan jag träffat någon ut av mina vänner. På tal om vänner här kom ju Ty. Ty gick med sin skateboard som är fylld med klistermärken, skateboard är typ hans sak. Han gav mig ett stort leende när han såg mig. Ty är en av mina fyra vänner, jag har Ty, Ralle ,V (Veronica) och Sara som är mina vänner.
Ty kom fram till mig och sa det vanliga
-Tjena syrran vad gör du här?, sa han med ett flin.
-ha ha ha.. hej på dig med Ty, sa jag med ett svagt leende.
-Alltid lika roligt att se dig, har du hört det där om Felicia??, sa han med lite mer alvarlig röst.
-jag vet bara att det kom några snutar till hennes fest i fredags. Ganska glad att jag inte mådde så bra då, svara jag men visste igentligen vad som hänt.. Felicia var drottingen över alla på skolan. Alla visste allt om henne, Vissa visste mer om henne en vad dem någonsin kommer göra om sig själva. Hon var en ledare punkt slut! Oavsätt jag och Felicia knappast pratat så bli jag ändå alltid bjuden på festerna. Fattar dock inte vad hon vill med mig att göra själv tycker jag att hon är en styrande elak bitch.
Aja det hon råkat ut för var att hon blev tagen på bar järnning, Hon hade delat ut droger till vissa på festen och så kom snuten och tog henne och en kille som också var på festen antaglien var han hög som ett hög hus. Dem hade i alla fall fått sitta inne hos ungdoms tjänsten hela natten och kommer visst inte till skolan idag. Detta vet då hela skolan ungefär om för att allt sprids snabbare en ljusets hastighet.
-hallå är du vaken??, frågar Ty.
-Aaa, svara jag lite för snabbt.
-visst är det helt sjukt!, sa han med en upp spärad min.
-jag bryr mig inte riktigt, sa jag och började gå lite lätt och såg att han genast följde efter.
-Du hade tyckt det var mer äventyrligt om du var där själv, sa han med övertygad röst.
Vi såg Sara och Ralle på väg mot oss. Både jag och den blonda och långa Ty hade leende på läpparna.
-Hejsan, sa jag och Ty i kör.
Jag och Sara krama varan.
-Tja, sa Ralle. Rasmus har väldigt bra kläd smak, idag har han på mig blåa jeans och en beige slapp t-shirt vilket passar perfekt till hans ruffsiga ljus bruna hår och starka drag. Lite synd att vi är så nära som vi är. Men han är som en bror för mig, så kan inte ens tänka mig tanken.
-tur att du inte var med i fredags, sa Sara.
-vem är det där?, sa jag och slog dem alla lite lätt på magen och följde den okända killen med blicken. Jag kunde inte släppa blicken jag var helt frusen, hans mörk bruna hår som påminner om höst löven, hans otroliga kropp han måste vara minst 10cm längre än mig. Han hade den perfekta kläd stilen. Det ända jag inte kunde se var hans ansikte. Men det var något med han jag blev nyfiken av han värkar så mystisk, jag kan inte släppa min nyfiken het.
-Alex han ska börja här på skolan. Det sägs att han blev avstängd från sin förra skola, sa Sara.
Sara är den perfekta personen om man ska fråga om skvaller eller nyheter, vet inte hur hon får reda på allt så snabbt? Sara är även en stor musikfantast hon älskar indierock, fast inte lika mycket som hon gillar fantasy filmer. Hon har ganska vanlig still kanske lite halvt getho. Hon har svart lågt hår, nästan alltid i bulle. Hon har bruna ögon och är väldigt lång.
-ska han börja i vår klass??, fråga jag med en springa hopp i frågan.
-det vet jag inte, sa Sara.
-ojojoj, någon spanar in sina ögon i någon, Sa Ty med en retsam ton och blinkade mot mig.
-sluta, sa jag och titta med ett litet leende på läpparna även fast jag försöker se arg ut.
-Lena jag har känt dig i halva mitt liv jag vet hur du ser ut när då har fått ett mål i sikte, sa Ralle med retsam röst.
-sluta håll på, sa Sara med ett skratt.
-Hahaha, vet någon vart V är??, sa jag för jag ville byta ämne.
-Hon kommer inte idag hon ringde och sa att hon var sjuk så hon kommer inte idag, sa Ty.
-När börjar svenskan??, fråga Ralle avbrytande.
-9.10 sal 209, sa jag självmant. Jag kunde hela måndagens schema utantill.
-kl är 9 ska vi börja gå, frågade Ty.
-aa, ska bara gå till mitt skåp ni kan börja gå, sa jag.
Jag satte på mig hörlurana och gick motsatt hål från dem andra. Jag titta på alla blå tråkiga skåpen som hälften av färgen nästan fallit av, blev lite sorgsen på grund av det. 509. Det var numret på mitt skåp. Jag öppna det fula skåpet fyllt med massa tråkiga skolböcker. La av mig jackan och tog med mig svenska boken och lämna även väskan och hörlurarna där. Låste sedan låset och vände mig om. Frös till, det hände igen. Han gick förbi mig. Jag såg ansiktet denna gången. Det var fullständigt perfekt. Han hade mystiska mörk bruna ögon. Jätte snygga drag och hela hans ansikte drogs till mina ögonon. Jag titta in i hans ögon. Jag mötte hans blick. Kände hur mina kinder brann, jag titta snabbt bort och vägen mot klass rummet. Allt jag tänkte på var han mörka bruna ögon, jag var helt borta. Jag ställde mig mot vägen brevid klassrums dörren och bara stod och tänkte på den nya killen. Jag hörde något mummel sedan vakna jag till.
-är du säker att du är vaken kortis, Sa Ty skrattande.
Dem andra skrattade också och titta på mig, jag gav dem ett leende och sa.
-hahaha, ja jag är säker. Men igentligen var jag inte det han kan inte vara verklig sa jag för mig själv.
-tut tut, sa min svenska lärare Petra med en kaffe i handen och en väska i andra där hon har svenska matrialen.
Alla gick in och satte sig på sina vanliga platser. Jag gick längst back och satte mig brevid Ty och Sara och Ralle satt två rader framför oss. Där satt vi alla i klassen i ett rum med bord och stolar lite tavlor på vägarna men inga snygga utan bara på massa feta gamla historiska personer det fans även en whiteboard med lite kladd från förra veckan. Tänk att man tvingas att hå till ett rum och höra en ’’utbildad’’ person prata och sätta massa krav och pressa en så man får stress, ångest, scen skräck, depritioner och massa andra saker. Man tvingas även att vara sams med andra annars bli det ännu mer tid i skolan för man måste gå på kvarsittning. Det är helt sjukt fast hur ska man annars lära sig saker i denna värld. Det ända vettiga jag lärt mig är att man inte kan lita på någon.
-Lena vakna, sa Ty medans han sparka mig på foten. Jag hade visst somnat, som tur va hade Ty märkt det innan Petra. Jag hade helt försvunnit i mina tankar. Jag titta lite lätt på Tys anteckningar som tur är hade dem bara skrivit ner några ord så jag antar att dem börjat argumenterat om något som vanligt. Jag titta mig omkring och så lite suddigt tittade på klockan vi slutar om 20 minuter jag måste sovit i minst 20 minuter. Jag satt tyst och lyssnade på vad som sades och titta tomt in i läraren.
Om bara 1 minut slutar vi. Om 1 minut kanske jag får se Alex igen. Men det fick jag inte på hela den rasten. Rasten och rasten mer eller mindre skynda sig till sitt skåp hämta sina saker och sedan skynda sig till nästa klass igen. Nästa klass som var biologi. Biologi var lite roligare än svenska för just nu får vi reda på hur människan hjärna fungerar hur vi tänker med mera. Jag satt intesivt och lyssnade vad Anders våran biologi lärare hade att säga. Jag satt ensam vid ett bord på biologin som vanligt.
Dörren öppnades. Jag titta ner i boken för det brukar alltid vara någon som kommer ugefär 20 minuter försent så jag bara ignorerade det. Men det var inte som vanligt alla var tysta Anders med. Tillslut hörde jag.
-du kan slå dig ner här brevid Lena, sa Anders med en lite ansträngd men vänlig röst. Jag titta upp ur boken mitt hjärta stanna. Jag bara stirra på han. Han gick till mitt bord, medans han hade ögonen fast i mina likt jag hade i hans. Han log mot mig. Mot mig. Mig Lena. Han ska sitta brevid mig. Mig. Jag var helt chokad. Jag fortsatte att stirra det var som allt gick jätte långsamt. Jag fick fram ett svagt leende. Kunde inte släppa blicken. Han kom närmare. Nu satte han slig brevid mig.
-hej Lena va?, viska han lite lätt.
Jag var i chock jag höll andan.
-japp det är jag Lena, och du är Alex?, sa jag med förvånande självsäker röst.
-Alex Rosso, sa han med ett magiskt leende.
-Är det okej att vi delar bok denna lektion, sa han med en lung röst.
-självklart!, sa jag högre än va jag trodde. Såg hur folk tittade. Han tittade fortfarande in i mina ögon när jag vände mig om. Denna gången när jag titta på han försvann jag i hans mörka ögon och tvina mig själv att titta ner i boken. Jag hade helt slutat lyssna på vad läraren sa. Jag snegla åt hans hål, Han titta ner i bordet. Var nästan helt säker på att han hade en ledsam min. Precis när jag skulle titta mot läraren så möte jag och Alex blicken och han gav mig ett leende och jag gav han ett svagt leende tillbacka. Jag kände hur mina kinder brändes och hur mina kinder var rosa. Jag titta nervöst bort. Jag slöt ögonen och drömde bort.