Från mina tankar, minnen och upplevelser.

Det brinner i mina ögon, allt brinner. Jag ser bara att allting blir till svart aska och alla lågor som aldrig kommer slockna.
”Hur kunde det bli såhär?”
Jag vill bara att alla ska vara lyckliga.
Men alla bara lämnar mig, alla försvinner från mina händer, jag har ingen kvar. Jag känner inte ens igen mig själv längre.
Mitt ljuvliga blonda hår har blivit rött, min vita sommarklänning har röda fläckar överallt.
”Vad har hänt med mig?”
Jag tittar upp men jag kan inte se himmeln, den är fylld med rök från alla lågor. Världen har blivit en hemsk plats. Det finns ingen som bär ett äkta leende, inte ens jag gör det. Jag slutade le när allt var över, när alla försvann.
”Varför blev världen såhär?”
Ful och oönskad. En plats där alla bara blir förrådda, svikna, hjärtkrossade, mördade, förnekade och mobbade. Till vilken nytta då? Allt styrs av normer. Jag vill inte att världen ska vara orättvis, jag vill att alla ska må bra. Jag vill må bra. Men jag kan inte lita på någon längre. Ingen gör mig lycklig, ingen håller sitt ord, INGEN kan vara en äkta vän.
Alla säger att ingen är perfekt, men man blir dömd hur man än ser ut.
”Så varför vill alla se perfekta ut?”
Jag lider, jag lider av att leva här.
Alla som har funnits för mig att sagt att jag är en ängel, en ängel som skyddar dem med mina ljuva ord och fina leende som talar med en len fin röst.
Men egentligen är jag en demon, en demon som lever i mörkrets skuggor.
När han lämnade mig försvann allt, mitt hopp, mitt leende, mitt mående försvann helt. Jag vill bara försvinna.
Jag går i skogen och lyssnar på fåglarna, allt är så vackert och fridfullt.
”Varför förstöra allt? Varför inte bara börja om?”
Men livet går vidare som alla säger. När man förlorar någon som betyder precis allt för än så tror jag inte att livet kan gå vidare, jag kan inte gå tillbaka till hur det var förr i alla fall. Jag har en önskan, en önskan som är hur löjlig som helst men den får mig att bli lycklig igen.
”Jag vill ha tillbaka honom i mitt liv”
Som alla säger ”Ingenting är omöjligt”. Men om du förlorat något för gott tror jag inte att det ordspråket fungerar. Vid en glänta ser jag solen, den lyser så vackert mot en liten sjö. Jag vill mot ljuset så jag går närmare gläntan. Jag tittar i sjön och det var kristallklart vatten, jag trodde aldrig att jag kunde se sånt här klart vatten igen så länge jag lever. I vattnet låg det en nyckel, jag tog upp den och den verkade vara gjord i silver.
”Jag undrar vart den leder”
Jag tittar mig omkring och jag ser han, jag gnuggar mig om ögonen, det är omöjligt. Han vänder sig om och det var verkligen han, finns han kvar?
- Jag trodde du hade försvunnit för gott?
- Världen rasar isär så jag ville inte vara här länge.
- Jag vill vara med dig!
Han sträcker ut sin hand och jag vet inte om jag ska följa med honom eller om jag vill stanna här. Han är ju allt jag har och jag klarar mig inte utan honom men jag kan inte bara lämna allting.
Jag ville ha några timmar på mig att bestämma.
Jag blinkar och han är borta.
”Vad hände?” Jag har kvar nyckeln i min hand och den börjar lysa.
Jag måste veta vart den går.
Jag går runt i skogen och letar efter ett ställe där det skulle kunna vara ett nyckelhål.
”Jag vill vara med honom men jag kan inte bara lämna allting runt om kring mig” Av alla ultimatum så är det här det jobbigaste jag behövt välja. Timmarna går och mitt val närmar sig. Jag tror jag måste stanna, jag måste reda ut allting som hänt försöka fixa det innan allt blir förstört.
Jag går mot gläntan igen och jag ser en dörr precis bredvid sjön nu. Jag försöker öppna dörren men det går inte upp. Jag kände nyckeln i min hand och provade öppna dörren med den, precis när jag vred om nyckeln öppnades dörren. Han stod där, precis framför mig och stäckte ut din hand.
Jag vände mig om och tittade på skogen, branden kom närmare mot mig. Jag backade bakåt och ville inte först.
- Jag vet att du vill vara hos mig älskling, så kom.
Mina tårar fylldes av kärlek och jag sprang till hans famn och dörren stängdes.

Wilma Wadstedt

Glad och galen tjej som älskar att få uttrycka känslor på papper.
Wilma Wadstedt är medlem sedan 2018 Wilma Wadstedt har 1 publicerade verk