FRån psyko till tjej del 4

Jag sölickade mig nervöst om läpparna och stirrade på Rebecka som låg och sov.
- Jag klarar inte det här! muttrade jag tyst.
I samma stund vände sig Rebecka om och smackade i sömnen.
- Bethany klarar det här...
Såren var läkt, och jag måste erkänna att jag är vacker, alltså det känns nästan som om det inte ens är jag, och det är rätt läskigt.
Frida, i dag, om fyra timmar ska jag möte henne, jag hoppas jag inte har violetta påsar under ögonen, för det är inte direkt charmigt...
Det har gått åtta veckor, tåv månader, eller kanske lite mindre, sedan jag var i skolan sist.
När jag hade... Betett mig som jag gjorde.
Varje dag i två ghela månader ( eller lite mindre ) har Rebecka kommit hit med läxor som jag gör efter at hon gått, klockan sju.
Mamma hade inte ens varit arg, hon var bara glad över att ens någon ville vara med mig.
Jag hade aldrig blivit bjuden på någon fest sedan jag fick i ettan, det är rätt hemskt.
Jag hoppas att Rebeckas hjälp är tillräckligt. Jag nseglade mot spegeln för säkert hundrade gången och log mot min spegelbild.
Varje gång jag såg i spegeln så blev jag lika förvånad.
Den gamla Bethany är borta och begravd, säg hej till den nya!

Jag mumlade samma mening igen:
- Bethany klara det här...
Egentligen låtsades jag bara sova, ville kolla läget.
Jag sov över hos Bethany inatt, för att ge henne stöd.
I sju veckor och tre dagar ( eller är det mindre? ) har jag varit här varje dag och försökt göra folk av henne, och det hade lyckats.
Falktiskt var jag rätt belåten med mig själv.
PLötsligt såg jag att Bethany ramlade ihop och somnade, jag log mot henne trots att hon inte såg det.
Stolt över Bethany, det var jag. Hon var riktigt vacker nu.
Nästan för vacker, tänkte Rebecka med rynkad panna.
Hon var faktiskt snyggare än Rebecka, och hon vistse inte hur hon skulle hantera det.
Rätt som det var ringde det - i Bethanys telefon.
Klockan var halv sju.
Okej, det vanliga, jag slängde på isg kläder medans Bethany duschade.
Sedan kom Bethany ut och sedan visade jag den gula klänningen jag köpt åt henne.
Den satt perfekt på Bethanys numera smala figur, i midjan var det svarta insydda ränder som gick runt midjan.
Hon såg fantastisk ut.
Bethanys mamma själv hade tappat en kastrull med kokhett spagetthi när hon sett Bethany först, jag hade inte kunnat låta bli att skratta tyst.
Och hon blev lika förvånad varje gång.
När vi fick syn på skolbyggnaden blev jag rädd. Jag sneglade mot Bethany., hon log spänt mot mig.
Hon såg inte ut som Bethany, eller joo... Det fanns något av den gamla Beths drag kvar, men nnars var hon en helt ny person.
Tänk om ingen kände gien henne? Inte trodde dem när de sa att hon var Bethany?
Fast om jag skulle tänka som Frida skulle ajg tänka såhär:
'' Fast om den här snyggisen är någon annan skulle väl hon aldrig låtsas vara den där fula Bethany, aldrig! För till vilket pris? Men hjälp! Då ÄR det alltså Bethany den tysta dumma fula musjäkeln! ''
Mitt hjärta tog ett skutt och ett leende spreds sig över mitt ansikte, äntligen!
Visst har jag och FRida varit vänner, riktigt bra vänner, men jumer jag umgåtts med Beth, ju mer har jag insett fakta.
Frida, var en tjej som... Inte är lätt att ha med, inte min typ. Inte Beths heller.
Vi förtjänar något bättre.
Vi steg in i skolgården det blev.... Dödstyst.
- Hej! hojtade jag till sist.
Bethany rodnade.
Men ingen tomatkraftig rodnad, utan en jättefin rodnad.
'' Wow! '' hördes någonstansifrån.
Nu rodnade Bethany faktiskt som snorkfröken, och det var jättegulligt.
Plötsligt kom Frida springande tillsammans med Milla och Julia.
- Heej Rebecka! Vem är det? Är det din kusin Amelia? Hon som är så söt? Ska hon börja här? Är hon ny?
Idén! Planen! Jag fick inte glömma planen!
- Vad emnar du Fridy? skrattade jag. Amelia är inte ens närapå lika söt som Bethany är! Eller hur?
Jag log riktigt ljuvt.
Plötsligt kände ajg ett ryck, och min blick vändes mot Bethany.
Hon hade fått röda fläckar på halsen och hon såg panikslagen ut, Fridas blick vändes också mot hennes, liakså Millas, och Julias. Allas blickar vändes mot Bethany, ör alla hade hört vad jag sagt.
Jag blev rädd att Bethany skulle springa därifrån, men det som verkligen hända avr härligt!
Bethany tog ett stg fram mot Frida, som såg pytteliten occh grå ut ämfört med henne.
- Hej, Freduleus. HUr står det till?
Alla flämtade chockat till, det är få som vet att Fridas riktiga, ganska okeja namn egentligen är Freduleus, och hennes syster June hette egentligen John.
Men nu visste alla, om de trodde Bethany.
- Känner du inte igen mig, Freduleus? Det är jag, Bethany, henen som du gilalde att kasta lera på, flickan som var livrädd för dig, minns du mig?
Frida backade, insåg jag. Herregud! Frida backade!
Segern är näastam vår! tänkte jag och log förtjust.
Bethany drog ett djupt andetag. Likaså Frida.
- Nej, viskade Frida och höjde rösten. Nej, jag känner itne igen dig!
Hon skrek, varför? Jag har ignen aning!
Men Bethany kanske hade aningen? I alla fall tog den vackra tjejen ett steg framåt och såg in i Fridas ögon.
- Nej, Freddy, jag kallar dig Frida, vet du varför du inte minns mig? Känner igen mig? För att det inte är samma Bethany längre, jag är mycket sötare och vackrare än den gamla, och mycker sötare och vackrare än DU någonsin kommer bli, har jag fel? Tänker du neka mig Frudelues?
Många fnissade till vid namnet.
Frida backade - igen!
- N- Nej..., stammade hon.
Fnissandet övergick till flämanden och '' det är inte sant! ''
Det märkte Frida, och hon blev panikslagen.
- Du är verklgien inte Bethan! Hon kan ju inte ens prata! Jag tror dig inte!
Innan stora tuffa, populära Frida vände sig om och sprang därifrån hann jag se att hennes ögon var tårögda.
Alla killar i klassen sprang fram till Bethany och frågaqd eetfer hennes telefonnummer, ohn avvisade elakt och coolt dem.
Killarna trodde henne, liksom alla andra i skolgården, liksom Julia... Och Milla...
Inners inne trodde Frida på det också, hon ville bara inte erkänna att det fanns någn vackrare och som kom att bli mer eftertraktad än hon själv, men när hon väl måste erkänna det, kommer hon gråta, och ångra sig, hon kommer bli bortglömd, och ingen kommer att tala om den populära, vackra och tuffa Frida någon mer. Utan om vackra underbara svala Bethany och hennes nya vänner:
Jennifer, Lia, Jenna och Rebecka.

Skriven av: Tamara Mäntyniemi 11 år